Den här helgen blev sån... Har stressat hela veckan för att hinna med en massa saker, hade satt upp lite onödigt höga mål och ganska höga krav som jag skulle uppfylla (bara det borde ha varit ett varningstecken men det missade jag fullständigt). Jag ville allt skulle bli så bra, alla skulle må bra och vara nöjda. Och det lyckades jag allt med men mina krav ökade i takt m att jag betade av de som jag redan satt. Till råga på allt så blev det en mindre trevlig incident på fredags morgonen....jag tog mkt illa vid mig.
Planerna för lördagen blev hastigt ändrade och jag hade nog målat upp en rosa-skimrande bild av planerna och besvikelsen blev för mkt för mig. Resterande del av helgen så var jag i ett känslomässigt kaos, kunde inte bryta de negativa tankarna. Hopplösheten och känslan av att behöva stå själv med allt, känna att man inte har energi nog att ta allt själv, plus känslan av att jag ska bära upp hela världen på mina axlar (nej jag vet att det inte är så men ibl får jag en längtan efter att känna att jag kan få hjälp med saker som jag tycker är tunga att dra helt själv) var mig fullkomligt övermäktig.
De senaste månaderna har jag inte haft några problem alls att vända tankarna men nu blev alla små händelser ihop men en känslighet som jag inte brukar ha alldeles ogripbart...
Idag (måndag) är allt mer balanserat men fortfarande skört, jag har en plan för hur jag ska hantera den närmaste tiden för att få mer balans och bli tillfreds igen.
Idag är en ny dag och jag ska verkligen försöka få tillbaka min stabilitet, bli stark o trygg i mig själv!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar