Att bara få ta en paus...

Har varit lite stressad under gårdagen... 

Hade en del att göra på morgonen så jag kom inte i säng förrän vid 9.30 efter nattjobb och då var jag så uppe i varv att jag inte somnade på en gång. Hade tänkt att inte sova så länge så jag skulle hinna städa lite men orkade inte upp förrän vid 16. Då skulle jag ut m hundarna så de fick en ordentlig promenad. 

Åkte upp till sisu, hade tänkt gå 2 km och om allt kändes bra så tänkte jag springa 2 km... Blev inte riktigt så kan jag säga. 

Jag mådde så bra och det var så skönt ute med hundarna så jag sprang 4,5km, höll bra tempo för att vara mig. Jag blev svettig och varm men absolut inte trött utan mycket uppfriskad. Insåg ensam där ute i skogen vad lycklig jag är trots att jag ibland har det lite kämpigt. Vad skönt det är och bara få ta en paus från vardagen tillsammans med hundarna, må såpass bra att jag orkar springa utan problem och kan vara ute med hundarna och de mår så mycket bättre. När jag är ute med dem så rensar jag hjärnan på jobbiga tankar, bekymmer och krav. Är bara här och nu... Det blir bara skönare och skönare för varje gång vi är ute, oavsett tempo. 

Väl hemma blev det akut matlagning och dusch nästan samtidigt innan jag kastade mig iväg till jobbet för ännu ett möte innan arbetspasset började. 

Sitter nu mitt i natten och längtar så tills ikväll...för att få komma ut med hundarna igen, längtar efter att få springa, inte ha någon tid att passa och bara vara jag med hundarna, tyst och mörkt, stilla...

Underbart besked!

Igår kväll kom svaret på Manis testikelknöl. Det var ingen tumör utan en infektion i bitestikeln orsakat av trauma eller bakterier. Det fanns inga bakterier kvar däremot så de kunde inte avgöra exakt. Men viktigast är att han mår enormt mkt bättre och har fått ett rejält uppsving i livsglädje, han verkade fick inte må dåligt innan men nu förstår jag hur mkt han har varit påverkad... 

Jag är så glad och lycklig över att allt gått så bra!!

Det här var en underbar början av helgen!!

Ett jobbigt beslut är taget...

Jag har under en längre tid brottats m mina tankar kring hundarna, min kennel och allt kring det. Ska försöka förklara vad jag menar och mina tankar kring alltihop. 

Jag har fött upp samojed sedan -97/98 och grönlandshund sen -02 (tror jag). Numera har jag inga grönlandshundar och har sedan några år inte heller några samojedtikar hemma heller. 

Jag har ju under några år varit enormt aktiv i rasklubbarna och även tävlat ganska frekvent, drag och utställning. 

Sista åren har energin och motivationen helt saknats. Allt kring rasklubbarna och tävlandet känns som en enorm last och inte alls som en kul utmaning som det alltid gjort tidigare. 

Jag tränar hundarna och gör massor roliga saker med dem men helt på mina, för dagen, villkor. Precis så mkt som jag har lust till och helt utan mål. 

Jag har haft fodertikar hos Gunilla och Ulf, tagit två kullar på Semlan och tanken var att ta två kullar på hennes dotter Skorpan. Det här har känts som en stor stress och "måste"-moment då jag gärna vill att kenneln ska fortsätta och jag ska föda upp lika bra och trevliga hundar som hittills. 

Beslutet jag har tagit är att jag inte ska ta någon kull inom en överskådlig framtid och Skorpan har nu gått till fodervärdarna ägo. Jag är oerhört lättad och stressen lver framtiden har lättat enormt. 

För att ni ska förstå hur stressad jag varit kring det här så kan jag berätta att jag tom övervägt helt sluta med samojed (som jag haft i hela mitt liv) och istället skaffa mig en lugnare och mindre krävande hundras. Helt galet då jag verkligen älskar samojeden och dess  allsidighet...

Jag önskar att energin och motivationen för tävla det kommer tillbaka men det måste få ta den tid det kräva för annars blir det inget bra. 

Jag hoppas alla har förståelse för mitt val och har tålamod med mig. För jag vill ju inte sluta upp med hunderiet helt, bara få återhämta mig lite...

Knäpp hund

Nu har Mani kastrerats. Han hade en tumör på ena bitestikeln som spritt sig till testikeln. Jag upplevde att han kände en del obehag med den, han drog sig undan när jag kände på den och ev även begränsade honom när vi var ute på promenader plus tränade. Men nu är den borta! 

Och guuud säger jag bara, han har blivit unghund igen! Helt knäpp, jag vette fan vad som hänt. När jag ska ge honom en godis så nyper han hela handen, ska vi gå ut på promenad så är han fullständigt galen av lycka (upphetsad var han förut men det här är ju helt knäppt 😳)

Men jag är väldigt glad att min hund är gladare än någonsin, fast just nu är han lite mer än hopplöst hejdlös...

Veterinären rekommenderade korta rastningspromenader första dagarna sen kortare koppelpromenader men jag vette sjutton om han orkar vara i stillhet så länge. Till råga på allt är han 8,5 år och borde vara mogen och värdig vid det här laget men jag får nog öka träningen ganska rejält framöver. 

Zakk har utvecklat sig enormt de sista månaderna, har byggt på sig en massa muskler och även blivit högre. Jag har inte haft en hane som dragit iväg på höjden så sent tidigare, men någongång ska vara den första. Hittills har träningen varit fokus på att han ska dra tungt men nu ska jag börja med lite mer distans- och hastighetsträning, alltså cykel/trehjuling. 

Jag är så glad över mina hundar och allt trevligt vi gör tillsammans. 

Mani däremot är lite olycklig när han inte får följa med på långpromenaderna 😍❤️😍

Ja då har man passerat mittlinjen...

Nu är jag tydligen fyrtio då!

Jag har haft en sån åldersnoja sista halvåret men veckan som har varit har varit väldigt bra trots allt. 

Firandet skedde i lördags o jag fyllde eg igår. Jag tog semester i helgen för att få vara lite ledig, har ju knappt varit det i år så jag tyckte det var på tiden!

Torsd hämtade jag Rasmus så vi fick en mysig heldag tillsammans. Fred följde han med mig och tränade hundarna sen åkte vi hem och jag monterade de sista garderoberna som skulle vara i hallen. Skönt att det börjar bli lite ordning nu!

Rasmus skulle döma ishockey i Sunne på kvällen o jag var oerhört trött så när jag grejat klart så tog jag en väldigt tidig kväll. 

Lördag så blev det långpromenad o träning m hundarna sen hem o städa undan plus förbereda för "festen". Jag gjorde en tårta för allt annat var ordnat. Min mamma och Peter hade ordnat det sååå bra! 

Mina föräldrar och Peters föräldrar plus Marina kom, förutom alla tre ungdomarna och Josefin. Josefin hade med sig sin lilla valp som charmade alla!!

Alldeles lagom med folk och inget större ståhej. Jag är såååå nöjd!!

Söndag blev väldigt lugn...eller ...jag hade somnat hur tidigt som helst lörd kväll så jag vaknade vid 7.30 med en längtan ut i skogen med hundarna. Så sagt och gjort, jag klädde mig, åkte upp till hembygdsgården och utgick därifrån. Tänkte jag skulle gå iaf en dryg timme, max två timmar. Sofia i ett nötskal, så blev det ju inte. Jag gick lite vilse, hittade lite svamp osv. Turen blev total 3,5 timmar, underbart både för mig och hundarna. 

Jag blev lite hungrig i skogen så sista timmen planerade jag att jag skulle tillaga en del av svampen när jag kom hem. Peter är lika barnsligt förtjust i svamp som mig så jag tänkte överraska honom med en krämig trattkantarellsoppa, macka med gräddstuvade gula kantareller och lite enrisrökt bog på sidan av. Kan lova det blev gott!!

Hundarna blev rätt akitiga så jag fick bada alla tre sen o så snart jag var klar ringer Anso och undrar om jag vill med och träna!! Naturligtvis!! Har inte varit i gymmet på säkert 5-6dgr!

När jag sen kom hem så blev det lite mys m Peter framför en film o med lite gotta, jag tog morotsstavar och han ville ha ostbågar. Vi har eg slutat m socker men igår så började vi äta enligt LCHF och han ville ha det en sista gång...

Måndag, ja då var det mer än fullt upp!

Först ett träningspass m Anso, sen köra Rasmus till stan, hem o duscha, åka till stan för att luncha m Rasmus och mamma, en snabb sväng förbi barnens farmor och fatfar innan jag lämnade honom vid tåget. Lite ärenden åt mig själv, bla köpte mig välbehövliga skor för skogsturer m hundarna o ett par till vardags. 

Hem och städa lite, fixa lite lyxig middag till mig och Peter, fick besök av Kicki som jag inte träffat på hur länge som helat sen

Ut i skogen m hundarna i sällskap av Kajsa. Tack underbara du för att du följer med mig, uppskattar det väldigt mycket!

När jag kommer hem är jag såååå trött o somnade nog snabbare än snabbast!

Idag tog

Jag mig lite sovmorgon, är mör

I kroppen för Anso kör livet ur mig på gymmet men det uppskattar jag sååå mkt! Det är då man får resultat!!

Nu blir det en promenad m hundarna sen ska jag träna med Anso igen, hon är

En helt underbar person och vi har såååå kul på träningarna!!

Jag kan lova jag trivs oerhört med livet just nu. Är tacksam för alla människor som finns kring mig!

Ingen nämnd, ingen glömd!!