Valpningen kryper närmare...

Jag tänkte lägga in bilder på Geisha varje kväll tills valparna kommer,

kanske syns det någon skillnad från dag till dag??

Geisha...

Jag undrar om det finns några valpar där inne? Vad tror ni?

I fredags vägde hon 25,5 kg. Hennes normalvikt är ca 18-19 kg. Min gissning är att hon idag väger ca 28-30 kg. Hon är lite mager dock så ett par kilo till skulle inte skada...
Vad tror ni, kan hon ha någon valp där inne??

Måndag; åter vardag och helgen är över!

Ja helgen blev full med en massa som jag var bara tvungen att göra. Lördag fick jag lite sovmorgon och sedan bar det av för inkörning oh test av spannet jag ska köra på Polardistans. Det blev en helt otrolig tur på ca 4 timmar, Christina var med och lånade mina grönländarvalpar. Hon tyckte det var viss skillnad på spannet, de har sådant tryck i sin dragvilja att det inte är riktigt att diskutera att stanna och greja lite med hundarna. Vi hade inte så bra ankringsmöjligheter, mitt ankare bet lite bättre än hennes så jag fick hjälpa henne då det krånglade, trassel mm. Det är så skönt att vi kan hjälpas åt och att hundarna fungerar så bra som de gör. En av hundarna gick inte så bra som jag önskat så till turen på söndagen så bytte jag ut den mot en annan.
Efter jag kört på lördag så skulle Fredrik iväg på invigning på den nya ungdomsgården i Forshaga, han och två kompisar skulle lana hemma hos oss sen så de blev inte långvariga, jag åkte hem och lagade mat och hämtade grabbarna när maten var klar. De skulle ju göra iordning på Fredriks rum så de kunde sitta där och det tog sin runda tid kan jag lova.
När jag äntligen kom i säng var kl 01.00 och inte kunde jag somna direkt heller (jo, visst ja, jag hade ju täkt sova i tält men det blev för sent o jag var för stressad och trött så jag la det på framtiden), jag somnade vid 5-tiden och då spelade grabbarna fortfarande... Mats vaknade vid halv 6 o sa till dem att lägga sig...
Jag gick upp halv 9 och åkte iväg för att köra igen, jag ville komma iväg tidigt så jag inte körde hela dagen.
Det hade fallit minst 2-3 dm snö under gårdagen och natten och nu var det töväder.
Jag har aldrig varit med om liknande, släden fastnade i snön och bromsade jag så satt bromsen fast tills jag sparkade loss den. Hundarna fick verkligen slita ont men herre gud vad de jobbade. Jag var supernöjd, de verkligen slet. Vi körde bara i 2 timmar men de var tröttare idag än igår... Nu vet jag vilka hundar jag trolige n kommer att köra, jag hoppas att ingen av tikarna går i gång och börja löpa, vi ska inte ha någon parning på fjället, även om hundarna har en viss vana av det... *skratt*
Efter detta var det bara hem o greja och jag längtade efter sängen... Men allt var inte klart förrän kl 23.30. Det är ju helt hopplöst! Jag kommer aldrig i säng i tid. Det ska jag göra i mrg...
Synes!!

Lite om mina planer inför helgen...

I morgon ska jag iväg till Horssjön och köra hundarna som ska gå med mig på polardistans. Vi får se hur långt och länge det blir, allt beror på hur hundarna mår och jobbar. Men det gäller att få ett hum om hur de jobbar tillsammans och om det överhuvudtaget kommer att fungera. Det är ju inte förrän de blir trötta som det märks...

I morgon kväll ska jag sova på baksidan i tält för att testa hur det känns, det kommer inte i närheten mot att sova ute på fjället men jag får ett hum iaf. Det är ju lite lättare när jag har möjlighet att gå in, det kommer jag ju inte att ha på polardistans.

Sedan på söndag ska jag iväg till Horssjön igen, massa hundkörning ska det vara, tävlingen närmar sig med stormsteg...

God natt!!

En alldeles underbar tur...

Jag åkte upp till Horssjön igår och körde hund. Det blev 4-spann med Mani och Sol så klart och Speja och Arve. Vi var ute i minst 4 timmar och hundarna jobbade hur bra som helst. Som vanligt körde vi vilse men som tur var så fick jag täckning på telefonen och kunde ringa Håkan så han guidade oss rätt. Jag vet inte hur långt det blev men det är inte det viktigaste, det viktigaste är att hundarna inte tvekade i backarna och de jobbade väldigt bra och jag behövde inte sparka något speciellt, inte heller springa/gå bredvid. Jag önskar valparna, Speja och Arve, var tillräckligt gamla för polardistans men det saknas 6 ynkliga dagar, jag har provat få dispens men icke. Och det är klart, var ska de dra gränsen?? Är det vid ngr dgr? Ngr veckor? Ngn månad?
Jag hade varit o hämtat ut en massa grejor som jag behövde inför PD så jag passade på att testa bla skorna, Kamik, och pannlampan, Petzl Myobelt SB5. Skorna var helt perfekta, inga skavsår och satt bra, pannlampan var dioden perfekt men glödlampan i den var under all kritik. Den var väldigt svag och dessutom med ett väldigt mörkgult ljus, aldrig att det ska vara så. Jag ska ringa butiken och fråga om den...
I helgen ska jag ut med de hundar jag ska köra på PD så jag får köra ihop dem, vore ju hemskt om de inte fungerar ihop... Men det ska ju inte vara ngr problem, vi har ju tränat så mkt gemensamt så de borde ju känna varandra vid det här laget. Men man vet aldrig och jag behöver känna på hur det känns att köra dem, de kanske inte alls reagerar lika på mig som de gör för Håkan och Christina. Men det är väldigt trevliga hundar så jag tror inte det ska vara några problem. De hundar jag kommer köra är; Sol, Mani, Spira, Allak, Singi och Nallo. De 4 första är vana att gå i led så det kommer bli skönt för den att kunna variera sig en del.
Lite häftigt att köra med 3 syskon som allihop är på plats nr 1, 2, 3 på årets samojed...
I morgon ska jag plugga som bara den och lägga ner mig en del på utrustningen, troligen kommer jag försöka provpacka släden lite.
Jo, en sak till: Igår morse satt jag och funderade på att Geisha inte skulle börja öka sitt omfång om magen, hon hade inte åkat så som hon borde ha gjort tyckte jag... När jag kom hem från körningen sent på kvällen så kunde jag se en klar skillnad trot det inte var så längt emellan jag såg henne, bara en 6-7 timmar. Skillnaden var så stor att jag inte alls är tveksam längre, jag har ökat maten en heldel sedan igår, jag har ökat tidigare oxå, hon kändes lite tunn men nu får hon i princip det hon vill ha, jag hoppas så på fina valpar att jag skulle bli hur besviken som helst om det inte blev det.
Håll tummarna, nu är det bara ca 12 dagar kvar... Min förra parning, som oxå hade Garp till pappa, föddes 7 dagar för tidigt. Det vill inte nu, några dagar men inte 7...
Sov gott...

Livet måste gå vidare...

Man lever i ett slags vakum och det känns inte riktigt som om han är borta, att han bara är ute en sväng och kommer snart... Men tomheten och saknaden är där hela tiden.
Hur allt är så måste ju livet gå vidare, resten av världen stannar ju inte upp bara för att vi gör det. Barnen ska ju träna, gå i skolan osv. Vi jobbar, går i skolan/praktiserar, lagar mat, skjutsar till och från aktiviteter och tränar själva. Allt går vidare, vad vi än tycker. Men det är bra oxå, man hinner inte gräva ner sig fullständigt utan allt måste ju fungera, kanske inte med ett leende på läpparna alltid men det hade man ju inte tidigare heller.
Ja, jag har ju missat en hel del dagar på praktiken och just nu måste jag ta igen det. Det är slitigt men det måste ju gå, jag tänker inte ha kastat bort allting för att detta har hänt.
Igår hade jag min halvtidsbedömning, de hade inget att påpeka på speciellt men ville kanske att jag skulle se det mer som ett inlärningtillfälle mer än ett jobb. Först då kom jag på att jag nog ser praktiken som arbete, inte som inlärning/praktik. Jag vet inte hur jag ska kunna lära mig detta, ändra mitt synsätt men på någotvis så ska det gå. Men det var lite roligt att höra att de tyckte väldigt bra om mig och vad jag gjort iaf. Sånt värmer och bidrar till min känsla att jag hittat rätt.

Jag försöker hinna med och köra hund en hel del för Polardistans närmar sig med stormsteg. Jag kanske borde köra mer än jag gör men?? jag hinner/orkar inte allt. Vi försöker få så mkt träing det går iaf. Håkan tog med Mani i helgen och körde 2x3 mil i Nornäs, jag hoppas jag får ett polarhundprov 2 på honom, då saknas bara ett men viktigast är dock att han fick lite xtra snömil i benen.
Familjen Nisula erbjöd mig att få låna 4 hundar till Polardistans så jag kan köra släde 160 ist. Jag har haft en del ont i ryggen och ont i en vrist som inte går över så när de erbjöd mig detta och föreslog slädklass ist så var det en enorm lättnad. Nu har jag varit och beställt alla grejor jag behöver till tävlingen, jag bara väntar på att de kommer till butiken så jag kan hämta dem...
Det blev dyrt ska jag säga men allt är saker som jag måste ha eller som kommer underlätta enormt. Det är bara att bita ihop och betala.
Jag längtar så fruktansvärt till det är dags, kommer jag att fixa det? hur kommer hundarna att reagera? Klarar mina två detta?
Jag ska köra en del med Nisulas hundar innan så jag vet att det fungerar. I värsta fall får jag köra med 5 från dem och lämna Sol hemma men jag tror inte det borde vara några problem.
Nu ska jag käka lite och sedan upp till Horrsjön för en ordentlig genomkörare, jag ska försöka vara ute gärna 3-4 timmar tänkte jag. Får nog ta med lite fika tror jag...
Ha det gott!!

Tack alla för alla varma ord och all stöttning...

Jag måste tacka alla för alla varma ord, via mail, brev, telefon och sms som vi har fått sedan vi var tvungna avliva Garp. De har verkligen värmt och stöttat oss när vi har känt att det varit tungt. Barnen har verkligen varit hur ledsna som helst, jag och Mats har inte varit mindre ledsna för det...Jag skulle ha uppdaterat hemsidan men inte orkat det, det kommer snart iaf.
Nu har jag gjort lite mer på praktiken, jag har haft eget ansvar för patienten, 2 st/ pass, och det har känts väldigt bra. Jag har en kanon handledare och det fungerar väldigt bra, trots jag har missat ngr dgr i början. Hittills har jag satt 3-vägs kateter på en man, den var tjock som mitt lillfinger..., jag har satt dropp, gett injektioner, rondat med läkare själv, ringt jourläkare ang patient, gjort akuta värderingar/val, skrivit ut patient, det har varit helkul, lärorikt och intressant. Jag hoppas det fortsätter i samma anda i fortsättningen oxå.

Ang hundarna och körningen så har jag kört en del o hundarna har vairt så pigga, de har gått upptill 2,5 mil/pass och verkar inte tagna alls av det. Vi har håll bra tempo och allt har flytit, ibl tror jag att hundarna vet att jag saknar Garp så mkt o tänker på hans arbetsvilja när vi är ute och kör så det jobbar lite för hans skull oxå. Vi kommer köra ganska mkt framåt nu, framför allt Mani och Sol. Men den här helgen är Mani med Håkan och Christina till Nornäs och SHAM-draget. Vi hoppas allt flyter och han får några ordentliga genomkörningar... Det vore ju kul och skönt att vet att han fungerar och han får snöträning.

Geisha blir bara tjockare, jag har känt valparna röra sig lite. Hon är planerad till ca 4 mars så jag hoppas de kommer helgen innan, det skulle passa mig precis, det är 2½ vecka kvar nu. Men det kan man ju inte räkna med för inget blir någonsin som man räknar med, det har jag lärt mig. Om man räknar med en sak så kommer det definitivt inte bli så. Det märks, jag längtar iaf tills det är dags, jag ska behålla minst en valp själv. Jag hoppas på många valpar så det finns lite och välja på, jag ska ju försöka hitta den som passar oss bäst och det kommer ju inte bli det lättaste, vi vill ju helst ha en ny Garp men det är orättvist och ha de kraven på valpen. Ingen kan ju bli en ny garp för mig... Han har stulit hela mitt hjärta och det kommer inte bli lätt att få en hund som berör mig på ett så storartat sätt igen. men livet måste gå vidare och jag har ju de andra hundarna så vi får se hur framtiden ser ut och vad den har i sitt sköte för oss och vårt.

Sov gott ;-)

Nu är han borta, finns inte mer...

Nu har han fått somna in, slipper lida något mer. Vår veterinär på Solstadens var helt underbar, han gjorde allting rätt. Vi har nu känt varandra under många år och har även jobbat ihop oc det blir lättare då.

Tack Jörgen för att du är den du är och ställer upp så här, du är verkligen guld värd.

Igår på promenaden...

De sista dagarna har Garp tacklat av ganska mycket, han har inte varit pigg alls och inte velat göra så mkt. Han har ätit ganska dåligt och druckit ännu sämre, mest legat och sovit, helst i mitt knä eller i min säng.

Vi njöt av det fina vädret.

Igår blev det iaf en lång skogspromenad, han gick lös för första gången sedan han var 1½ år. Det fanns ingen vilja alls att jaga som han normalt har/haft. Men vi fick en alldeles underbar tur, båda två njöt av den i fulla drag, jag grät nog halva tiden men det kändes iaf väldigt bra.

Rasmus och Garp idag på förmiddagen, Garp fick ett grisöra och de låg och kelade på golvet en stund.

Tack, älsklingen min, för den fina tiden vi fick tillsammans. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag saknar dig enormt, hur ska jag klara mig utan dig:'-(

Hur kan allt bli fel så fort och varför just mig?????

Garp har varit väldigt låg i helgen så jag ringde veterinären igår. Hon skulle ringa och kolla på provsvaren idag direkt på morgonen och ringa mig sedan.
Av allt det kunde ha varit så var det det värsta, ett högmalignt lymfatiskt sarkom. Det visade på metastaerande celler som troligen redan har spridit sig, via lymfan, omkringliggande vävnad, blodet, tja det kan finnas metastaser i hela kroppen, främst buken.
Det känns så hopplöst!??! Varför?? Min soulmate, mitt allt? Varför? Vi fann varandra direkt när vi träffades och han var verkligen min från början. Vi har haft en väldigt bra tid tillsammans men alldeles för kort... Jag tänker på alla tävlingar när det bara var han och och jag, vi kämpade tillsammans. Alla långa skogspromenader, när han tröstat mig när jag varit ledsen, alla äventyr och påhitt.
Idag ska barnen få säga adjö och jag kommer troligen åka till veterinären i morgon. Det finns ingen anledning att dra ut på det, han får lida mer och vi går bara och väntar och får se honom plågas, medvetna om att han är så sjuk som han är...
När veterinären ringde i morse så kom han och kröp upp i sängen till mig, det brukar han aldrig göra annars, det var som han sa; jag vet matte vad som är fel, nu vet du oxå... Jag litar på att du fattar rätt beslut och låter mig slippa plågas. Och plågas är det sista jag tänker låta honom göra, idag ska jag se till att han får det så bra som det absolut kan bli.
Det känns som mitt hjärta kommer att spricka, tårarna rinner hela tiden, jag har ringt runt till de närmaste och berättat. Han har gjort ett sånt djupt intryck på de flesta runt oss. Alla har erbjudit sig att komma hit men jag vill vara själv nu, fram till barnen kommer hem. Tack alla för att ni tänker på oss, det värmer att ni vill ställa upp. De närmaste dagarna kommer att vara i sorg men som fågel Fenix reser vi oss ur askan...
I all sorg finns dock ett litet ljus, Garp lyckades med en tjuvparning kring nyår, vi väntar en massa småGarpar. Geisha är helt definitivt dräktig, hon är redan tjock och rund och ligger med magen i vädret. Det var ju tänkt en annan hane men han kanske visste att det var sista chansen, i ett svagt ögonblick så var saken klar. Nu är det bara att hoppas det blir måga fina valpar, jag kommer att behålla minst en och lägga ut någon eller några på halvfoder.
Ta det lugnt och ta vara på era nära och kära...

Två dagar med yrkesförberedande praktik...

Jag hostar fortfarande som en galning men eftersom jag har varit sjuk de 3 första praktikdagarna den här veckan så kände jag att jag var tvungen att gå de två sista. Hostan är mkt lugnare inomhus så jag har faktiskt klarat den riktigt bra.

De här dagarna har jag eg inte gjort så mkt men jag har iaf satt en 3-vägskateter, urin, (lika tjock som mitt lillfinger) på en man. Jag har gett fragminspruta och delat medicin. Jag har lite panik över att inte hinna med att lära mig det jag ska hinna innan praktiken är slut. Min handledare är iaf väldigt bra, hon ger tydliga och klara instruktioner och jag tycker det fungerar bra med personkemin. Idag har jag haft huvudansvaret för 2 "egna" patienter och det har varit lärorikt.

Jag skulle ju eg ha åkt till Furudal den här helgen men hostan satte stopp för det. Men Geishas son, Dumle, som bor Leila blev iaf BIS av 119 samojeder och hon fick BISuppfödargrupp. Svartisens Arvid blev 5a bästa hane, ck, och Svartisens Spira blev 2a i bruksklass med ck, jag vet inte om hon placerade sig i bästa tik. Jag ska ta reda på lite bättre resultat o lägga ut på hemsida. Arvid med husse var med på linkörningen idag och husse var nöjd med resultatet. Mer info om draget kommer oxå. Att man kan sakna o önska att man var på plats så mkt...


Garp då... Har är inte helt ok. Han är slö och verkar inte så pigg som jag hoppats på. Han har svart kletig avföring och det tyder ju på att han blöder från mage och tarmar fortfarande. Måste ta kontakt med veterinären igen. Vi får se om det blir i mrg eller på måndag. Jag har iaf ökat maten, det är lite knappt med 200gr blötmat för honom. Jag är så orolig...
Han har fått varit hos mina svärföräldrar fredag och lördag eftersom jag har jobbat och Mats har varit i ishallen i vanlig ordning. Jag ville inte lämna honom ensam hemma, barnen är ju knappast hemma o kan ha koll, de flänger ju överallt.

Nu ska jag gå och sova...
Ska bara kolla in hur det går för Håkan på www.femundlopet.se
Just nu ligger han på 34e plats, ganska bra gjort för en rookie med lånade hundar...

En liten förklaring för de som tycker en massa...

Tydligen så är det en mängd samojedfolk som har åsikter om mina hundar så jag vill bara ge en förklaring till Garps ögonlysning. Jag tror ju inte att så många läser min blogg men om det mot förmodan blir läst av någon av de som tycker en massa så kanske det kan ge en klarhet i det hela.
Jag ögonlyste honom mellan jul och nyår och resultatet blev katarakt som så många har sett. Jag har direkt meddelat detta till styrelsen och avelsrådet för att minska hysterin kring det.
Han har nämligen skadat ögat och varit tvungen att opererat det, därav resultatet. Tyvärr så lyste jag inte hos min ordinarie veterinär pga de hade stängt. Veterinären som lyste sa att allt tyder på en mekanisk skada på ögat och att ingenting tyder på en ärftlig defekt på ögat (katarakten har inga tecken över huvudtaget som liknar en ärftlig) men tyvärr ville han inte skriva i: "ej ärftlig" på pappret förrän han hade sett det en gång till, OM 1 ÅR!!
Det är ju inte mycket att göra, jag vet ju vad som hänt och den veterinär som opererat vet ju vad som hänt men inte den som lyst. Och resultatet är ju registrerat, det var inte läge att krångla heller, så jag får snällt vänta tills ett år har gått och lysa igen.
Så om du undrar över något eller har åsikter ring mig gärna, eller maila om det känns bättre. Jag får höra en hel del vad som tycks och sägs trots att jag inte vill lägga mig i och jag kommer att informera alla berörda parter, detta är inget jag pratar tyst om. Jag gillar inte att hymla och smyga med saker.
Om du vet någon som har åsikter, ge gärna adressen till bloggen eller mitt nummer så får jag en chans att förklara, jag är mån om rasen och vill inte det ska bli dåligt avelsmaterial. Sedan vet jag att alla inte gillar mina hundar och det är helt OKEJ! Jag gillar inte alla andras hundar heller...
Hemsidan ska uppdateras, men jag har lite mkt nu så det blir snart, framöver....

Hur snabbt kan allt vända och ställas på sin yttersta spets...

Helgen har varit hur mysig och trevlig som helst. Jag och barnen åkte iväg på Polarhundsmästerskapen. Lite kort gick det väldigt bra och barnen var hur duktiga som helst. Kanske kommer jag berätta om helgen senare men inte nu...
I vilket fall så blev Garp dålig och jag åkte in med honom akut på måndagen. Det gjordes en röntgen, togs blodprover och avlsutades med ett ultraljud. Alla prover o tester o röntgen visade på att det troligaste var att han hade en tumör i magsäcken. Vi skulle komma tillbaka dagen efter (läs idag) och göra till och börja med en gastroskopi (man går ner i magen med en kamera och kollar hur det ser ut).
Jag åkte in med honom och lämnade honom där, åkte hem och blev sittandes i sängen, helt apatisk, och stirrade på telefonen. Veterinären skulle ringa på förmiddagen så fort hon hade gjort gastroskopin.
När hon ringde hade jag ont i magen och sån ångest att jag mådde illa. Hon berättade att han hade väldigt stora förändringar i magsäckens slemhinna och det såg inte alls bra ut. Vi kom överens om att de skulle öppna honom för att se hur det såg ut på utsidan av magsäcken.
Det var många timmars väntan på resultatet från operation. Det var tur att vi kom överens om att öppna o kolla; han hade en stor tumör sittandes på utsidan, en väl avgränsad tumör (förhoppningsvis godartad eftersom den var påpass avgränsad) som hon tog bort. Tumören har troligen ohämmat överproducerat magsyra som har irriterad magsäckens slemhinna och orsakat en kraftig reaktion/förändring. Vilken lättnad!!
Allt är inte klart, vi måste vänta på resultatet av undersökningen av tumören och det kan ta upp till 2 veckor. Men hon fick bort hela tumören och såg inga tecken på spridning.
Nu har jag en trött och sliten hund som ligger vid mina fötter...
Nu hoppas jag att vi får många år tillsammans, det får inte bli mer saker nu.
Jag är trött och sliten, vill inte ha mer problem nu...