Ibl funderar man lite för mkt...

Som nu tex... Jag har jobbat o är trött, övertolkar mina tankar och känslor. Och trots att jag ä medveten om d här mkt otrevliga fenomen så kan jag inte sluta. Behöver sova men vill verkligen inte, lagom varmt ute, solen skiner och det är på väg att bli en helt underbar dag!

Då ligger jag här i min säng och funderar...jag vet att tankarna är fel och om jag bara får sova några timmar så är de borta... Just idag handlar det om känslan av att man är rädd att en dag vakna och upptäcka att allt är ett stort skämt på min bekostnad. Att alla känslor och all trygghet jag känner idag är på grund av en lögn, att verkligheten set helt annorlunda ut men jag inte fattat att jag är lurad. Att jag är så dum att jag bara ser vad jag vill se, att jag vill att allt ska vara rosenskimrande och därför inte vill se den hårda onda verkligheten. Att den lycka jag upplever (jag har den känslan även idag o det är ju bra) bara finns pga att människor i min omgivning jobbat hårt för att invagga mig i en falsk trygghet...

Så nu tänker jag ta alla dumma tankar o idiotiska osäkerhetskänslor och stoppa dem i en burk o gräva ner den...

Ingen person i min omgivning har någonsin gett mig intrycket av att de har mindre seriösa avsikter. Alla är helt underbara och jag älskar er allihop!! Tro inte att det handlar om er för det här är bara mina hjärnspöken. 

Är jag ensam om att ha det så här? Finns det någon som känner igen sig?