Har mest varit neråt nu..

Jag vet att mitt liv är bra och jag ställer för höga krav på mig själv. Så jag behöver inte få höra det hela tiden!

Men i min verklighet så räcker jag inte till just nu, jag får alldeles för lite gjort och tiden går alldeles för fort. Jag blir distraherad av allt och har hur svårt som helst att hålla fokus (generellt problem för mig). Som nu tex, jag klipper gräset och bensinen tar slut...ist för att fylla klippare igen så sätter jag mig o skriva ett inlägg i bloggen. Dumt o onödigt eftersom jag verkligen behöver få lite gjort!

Allt är rörigt kring mig nu, jag ska jobba hur mkt som helst fram till semestern om mindre än två veckor, jag vill hinna greja en massa hemma innan dess och till råga på allt så måste jag börja planera inför Rasmus flytt till Gävle i augusti. 

Fredrik känner sig bortglömd och jag vet inte hur jag ska få honom att känna sig lika viktig som han faktiskt är! Med andra ord så känner jag mig som skit just nu. Jag räcker inte till, har inte ork och tid så det räcker, ekonomin räcker inte på långa vägar... Och nu säger barnens far att han inte tänker hjälpa till och betala för Rasmus flytt och uppehälle i Gävle. Allt känns helt fruktansvärt! Jobbar mycket mer än jag eg orkar, sliter hemma och alla krav som tynger mig känns helt ouppnåeliga... Jag förstår liksom inte hur allt ska gå till! Hur ska jag få ihop allt?? Och dessutom så får jag dåligt samvete för jag viger lite egentid med träning, inte alls så mkt som jag skulle behöva däremot. Sen när jag åker och tävlar så tar det ännu mer tid som jag skulle behöva lägga på barnen, hemmet och kanske borde jag jobba mer xtra för ekonomins skull... Rasmus kommer ju troligtvis behöva möbler, köksgrejer, osv Ja allt som behövs till ett nytt hem...

Nä dags att skrapa ihop mig, samla den sista uns av energi så jag åtminstone får gräsmattan färdigklippt..

Har ju miljontals saker inomhus som jag måste göra... Skärpning kärring!! Ta dig i kragen och sluta ömka!! *jaja,jagska*