Lite låg...lite ensam...

Igår så hade jag en låg dag, inte mkt men sådär lite grann...kände mig lite ensam, skulle så gärna velat ha en famn att krypa upp i. Få känna att någon kan tycka om även mig... Att slippa vara stark och få känna mig trygg... Vissa dagar är längtan lite svårare än andra. Omgivningen har lite svårt att hantera att man kan sakna någon, de bara tycker att "det är väl inga problem för dig att träffa någon?!" Jag vet inte vad det är för fel på mig men tydligen finns det ingen som passar mig, alla bra verkar upptagna. I morse skulle jag ha gett rätt mkt för att få krypa ner hos någon, känna en annan persons värme och omsorg...
Jaja, det går över det här med... I mrg är jag stark, i mrg är jag nöjd med hur jag lever...
Kanske beror allt på att jag faktiskt hoppades på att en person skulle höra av sig...i vanlig ordning gjorde han inte det. Då frågar man sig; är det verkligen värt det?! Varför går man i förhoppning när det alltid blir tvärtom?! Nä lika bra att lägga allt sånt på hyllan... Ensam är stark och jag klarar mig helt själv, har massa underbara vänner och världens underbaraste grabbar. Kan man önska sig mer?!