Tack alla för alla varma ord och all stöttning...

Jag måste tacka alla för alla varma ord, via mail, brev, telefon och sms som vi har fått sedan vi var tvungna avliva Garp. De har verkligen värmt och stöttat oss när vi har känt att det varit tungt. Barnen har verkligen varit hur ledsna som helst, jag och Mats har inte varit mindre ledsna för det...Jag skulle ha uppdaterat hemsidan men inte orkat det, det kommer snart iaf.
Nu har jag gjort lite mer på praktiken, jag har haft eget ansvar för patienten, 2 st/ pass, och det har känts väldigt bra. Jag har en kanon handledare och det fungerar väldigt bra, trots jag har missat ngr dgr i början. Hittills har jag satt 3-vägs kateter på en man, den var tjock som mitt lillfinger..., jag har satt dropp, gett injektioner, rondat med läkare själv, ringt jourläkare ang patient, gjort akuta värderingar/val, skrivit ut patient, det har varit helkul, lärorikt och intressant. Jag hoppas det fortsätter i samma anda i fortsättningen oxå.

Ang hundarna och körningen så har jag kört en del o hundarna har vairt så pigga, de har gått upptill 2,5 mil/pass och verkar inte tagna alls av det. Vi har håll bra tempo och allt har flytit, ibl tror jag att hundarna vet att jag saknar Garp så mkt o tänker på hans arbetsvilja när vi är ute och kör så det jobbar lite för hans skull oxå. Vi kommer köra ganska mkt framåt nu, framför allt Mani och Sol. Men den här helgen är Mani med Håkan och Christina till Nornäs och SHAM-draget. Vi hoppas allt flyter och han får några ordentliga genomkörningar... Det vore ju kul och skönt att vet att han fungerar och han får snöträning.

Geisha blir bara tjockare, jag har känt valparna röra sig lite. Hon är planerad till ca 4 mars så jag hoppas de kommer helgen innan, det skulle passa mig precis, det är 2½ vecka kvar nu. Men det kan man ju inte räkna med för inget blir någonsin som man räknar med, det har jag lärt mig. Om man räknar med en sak så kommer det definitivt inte bli så. Det märks, jag längtar iaf tills det är dags, jag ska behålla minst en valp själv. Jag hoppas på många valpar så det finns lite och välja på, jag ska ju försöka hitta den som passar oss bäst och det kommer ju inte bli det lättaste, vi vill ju helst ha en ny Garp men det är orättvist och ha de kraven på valpen. Ingen kan ju bli en ny garp för mig... Han har stulit hela mitt hjärta och det kommer inte bli lätt att få en hund som berör mig på ett så storartat sätt igen. men livet måste gå vidare och jag har ju de andra hundarna så vi får se hur framtiden ser ut och vad den har i sitt sköte för oss och vårt.

Sov gott ;-)