Mål nr 2 avklarat!!

✔️Check!

Att försöka förklara min resa och min prestation som jag gjort under de sista tre-fyra åren är nästan omöjligt...

Hur jag både fysiskt och mentalt klarat mig över hinder som till en början känts helt obestigliga och inte funnits en endaste liten chans att en funderat på...

Jag har många människor som stöttat mig enormt efter vägen, speciellt 4 st som funnits där olika länge och ibland vid olika tidpunkter men alltid tillgängliga dygnet runt när jag känt att inget fungerar och jag verkligen inte klarar något mer.

Jag måste bara få tacka framförallt Linda Olson som drivit mig, pushat och har det absolut längsta tålamod jag kan tänka mig, Peter Swalling som gett mig tro på livet och kärleken, hjälpt mig finna mitt inre lugn och harmoni (ja det är ju knappast fullständigt än), Ilja Boris som fått stå ut med de mest konstiga utbrott och fått säga till mig när jag barkat iväg i min ångest och oro, när jag upplevt livet som ett enda stor kaos o mina känslor i ... ja bara hon vet... Mia Ågren som gett mig perspektiv på tillvaron, hjälpt mig se saker ur annan synvinkel och verkligen lyft nu ur de mörkaste hål! 

Tack för ni finns och står ut med allt!! Jag älskar er över allt annat, ni är helt oumbärliga för mig och jag hoppas jag får fortsätta vara en del av era liv o ni kommer ha en självklar plats i mitt, för alltid!!

Många fler människor har haft en väldigt stor inverkan på min resa och även om jag inte nämnt er så finns ni i mitt hjärta!!

Nu till min prestation 2013...

Nu har jag iaf lyckats ro i hamn mitt livs prestation, en svensk halvklassiker! 45 km skidor, 150km cykling, 1,5km simning och nu sist 15km löpning. Jag fick ett bakslag i form av en stor akut magoperation vilket gjorde att jag fick en månad nästan helt utan träning och efter det tog det några veckor innan jag kom igång igen. Tyvärr gav det dessutom en viktuppgång på ca 4-5kg oxå. Jaja, inte värre än att jag kan lägga om kost o träning så jag tappar vikten igen...m en hel del jobb dock!!

Gårdagens avslutande prestation var lidingöloppet 15km. Jag genomförde det men fick ingen bra tid, har inte alls tränat som jag borde ha gjort så det var inget annat att vänta. Jag är nöjd och det är det viktigaste. 

Resumé av loppet: Nöjdast är jag att ingen gick förbi mig, alla som passerade förbi sprang åtminstone. Jag hade absolut konditionen för att genomföra loppet, tyvärr höll inte kroppen däremot. Fötterna gjorde så ont att det kändes som hela skorna var fyllda med krossat glas, knäna värkte som om de inte fick plats innanför huden och jag hade ont i nedre delen av magen för varje steg jag tog. Jag var inte alls slut när jag kom i mål men värken var helt olidlig, att ta sig till Lidingövallen o hämta väskan och sen ta mig till bilen kändes helt oöverstigligt men jag fixade det, långsamt men säkert. Banan var riktigt fin även om jag hade föredragit att slippa asfalten som var bitvis. Jag gillar när det är kuperat, känns mycket mindre i knän o fötter när jag springer uppför konstigt nog. 

Så skönt att faktiskt har klarat det här nu, jag är sååå nöjd med mig själv!

Vilodag söndag sen börjar träningen igen med gruppträning måndag. Ska skaffa stavar för rullskidor så ska jag börja med det en ggn/vecka, löpning 1-2 ggr/vecka (med hundarna) plus gruppträningen 2 ggr/vecka. Som tillägg till detta ska jag testa convict conditioner, återkommer och förklarar vad det är!

Ha ett underbart liv, det har jag och det är alla värda att ha!!

Vakna och sakna...

Jobbar natt igen, lite lugnare fram på småtimmarna och då tänkte jag slå på stort o försöka knåpa ihop ett blogginlägg. Var rätt länge sen nu...

Har varit helt sjukt trött sista veckan, sover vansinnigt mycket! Vissa dygn har jag sovit 11-14 timmar, de andra 7-9 timmar. Det är mycket mer än normalt för mig, jag kan ha enstaka dygn som jag sover mer på annars men det här är helt vansinnigt! Har försökt tänka igenom vad som kan vara för fel men har inte funnit någon anledning som det kan vara. Till råga på allt så blir jag ju så fruktansvärt sötsugen när jag är så här trött och sliten oxå, inte bra för min vikt. Börjar se ut som en flodhäst!! Ska börja m c- och d-vitamin och hoppas det blir bättre. Ska även äta krom och magnesium, även detta ska göra sömn o sötsug mindre. 

Jaja, sluta gnälla tant!!

Har sista tiden saknat att vakna bredvid någon (ja, inte vem som helst alltså!!). Vi ses ju rätt regelbundet men sover inte så ofta hos varandra. Har blivit mer sällan sista tiden även om vi ses lika ofta eller oftare... Jag vet inte vad d gjort som att jag saknar känslan av honom bredvid mig men så är det. Blir väl bättre längre fram. Jag tror jag är i en "mys-period" just nu...vad tror ni? Det är iaf mkt mysigare att få kura ihop sig i ett par armar ist för att få ligga ensam i en stor kall säng. 

Fredrik har skaffat sig en valp, en leonberger, tillsammans med sin Josefin. Sååå go och mysig. Kan lova att det är skillnad mot att ha Samojed! Han hittar inte på lika mkt saker, var rumsren på en gång, tuggar inte på allt o ingen jaktinstinkt. Däremot är han inte lika sugen på att springa o gå långa promenader. Ska bli intressant att se hur det kommer bli i framtiden. 

Ska "springa" Lidingöloppet 15km på lördag, är hur otränad som helst så jag får väl vara glad om jag klarar det på 2,5 timme. Mina tävlingskamrater får ha långt tålamod med mig, i värsta fall tröttnar de o dumpar mig i Stockholm...så jag får ta bussen hem!

Vi åker över dagen o Peter har lovat vara hundvakt stackarn...får så dåligt samvete när han får ta hand om mina saker, tyvärr har jag inget val då Fredrik är upptagen och Rasmus är i Gävle...

Snart får jag äntligen åka hem, önskar jag ska vakna pigg i eftermiddag. Har någon energi till övers så skicka det gärna!

Hugo

Så här känner jag mig just nu o avstår därför från gymnastiska övningar...

Grymt otäckt!!

Så här var det: Jag kom hem från Gävle (Fredrik hade varit hundvakt)och upptäckte att Zakk ragglade som om han vore dretfull, han kunde knappt stå och emellanåt försökte stå på framsida handlovar, ovansida tassar osv. Urinen rann precis som om musklerna kring urinblåsa och urinrör som ska hjälpa till att hålla urinen i blåsan var helt paralyserade. Det såg ut som om han inte kunde fixera blicken, att han saknade djupseende. Han var dock glad men trött, ingen smärta alls. Överkompenserade när han rörde sig, när han skulle titta på något eller ryckte kraftigt till när man rörde vid honom. Jag ringer i panik till Peter som har min bil sedan till den jourhavande veterinär som vi har i Karlstad (tack och lov!!) I väntan på att Peter ska komma så går jag ut med Zakk, pratandes med sköterska på djursjukhuset, och Zakk blir snabbt sämre, han orkar inte stå upp, lägger sig platt på sidan och reagerar endast på när man tar i honom hårdhänt och brutalt. Jag gör mitt allra bästa för att väcka honom och hålla honom vaken. Peter kommer och hela bilresan in till Karlstad så petar, puttar, gnuggar och på alla sätt jag kan komma på för att hålla honom vaken. På djursjukhuset så hade vi oturen att inkomma strax efter en magomvridning som vvar tvungen opereras akut men de tog in Zakk och satte dropp. De satte ett dropp för att hjälpa till att få ur det kan ev hade i systemet snabbare och de försökte även satta en sond i halsen för att ge honom kolsuspention om han fått i sig något giftigt men eftersom han inte hade någon sväljreflex alls så gick det inte utan en betydande risk att sätta den i lungorna vilket är mkt farligt. Vi väntade i drygt två timmar och sedan kom de ut med honom ´till oss för vi skulle bedömma om han var bättre, sämre eller lika som förut. Till min lycka så var han något bättre, han kunde stå på tassarna åtminstone. Alla prover de tog var normala, det enda som avvek var syra/bas-balansen vilket tyder på att han inte fått tillräckligt med syre. Även vita var på övre gränsen men detta var inget som kunde förklara symtomen Zakk hade. Han fick stanna på observation över natten. Dagen efter så ringer veterinären upp, han är mycket bättre men inte alls bra, han är lättskrämd och har ett överdrivet rörelsemönster, ungefär som om han inte kunde avgöra hur långt ner det var till marken och var han skulle sätta tassarna. Han kunde fortfarande inte heller hålla urinen. Däremot så åt han med god aptit så sväljreflexen var helt ok igen. Nya prover tagna och de var fortfarande bra och syra/bas-balansen hade förbättrats något. Prover för Borelia och Elichias var oxå tagna men dessa skulle svaret dröja på. Han blev kvar ytterligare ett dygn. Idag (tisdag) ringer en sköterska och meddelar att Zakk är fullt återställd och de vet fortfarande inte vad som hade orsakat hans symtom. Jag fick hämta vår älskade plutt. Jag upplevde Zakk som låg och inte alls bekväm med situationen, blev naturligtvis grymt orolig igen, och frågade om han verkligen var helt ok till utskrivande veterinär. Hon berättade att han hoppade rakt ur buren när de skulle ta ut honom, på promenaderna hade de svårt att hålla honom och han hade varit helt galen hos dem idag. Han var nog bara försiktig i den nya miljö som ett undersökningsrum innebar. Han hade fått flera dropp under dagen så han var minst sagt välvätskad, satte sig direkt på golvet så det skvalade. Vi fick ordinantionen att gå korta koppelpromenader runt kvarteret första vecka och att han inte ska anstränga sig.Jo det känns ju som en bra ide (den veterinären har inte haft en samojed)! Vi åkte hem till Peter för att hundarna inte skulle behöva vara ensamma på natten och jag måste jobba. På Vägen in till Peter så kissade han ytterligare två gånger. Han har ju inte varit hos Peter förut men han traskade omkring lite i hans lägenhet innan han la sig trygg tillrätta under köksbordet, bredvid sin älskade husse. Kvällspromenaden gav beviset på att han var helt återställd, han var hur pigg som helst, inte det minsta berörd av att vi gick ett snabbt tempo och han ville bara framåt och var mycket nyfiken. Underbart!! Under de här dagarna har jag naturligt vis sökt igenom hela huset och hundgården efter ev rester/spår på det som gav Zakks symtom. Har inte funnit någonting överhuvudtaget, så enormt konstigt. Jag har gått igenom allt i min hjärna minst en miljon gånger men kan liksom inte få ihop det. Enda som kan förklara alltihop är om han på något vis har fått i sig Stesolid, en stark lugnande och muskelavslappnande medicin, i en större dos. Men hur? Ingen i min närhet äter Stesolid vad jag vet. Fredrik berättade att hundarna skällde mycket i hundgården den dagen de två/tre timmarna de var där, han var tvungen ta in dem pga detta då han itne fick tyst på dem. Normalt skäller inte hundarna nåt speciellt i hundgården, de kan skälla när de ser en katt och om en människa rör sig väldigt nära tomtgränsen... Ska tillägga att Zakks symtom kom strax innan jag kom hem så Fredrik hade inte hunnit sett dem. Min slutgiltiga gissning är att någon slängt in en tablett i hundgården som snabbt slank ner, alt att någon slängt in en köttbulle eller nåt m en tablett i... Frågan är bara; Finns det verkligen såna fruktansvärda människor i min omgivning?? Det här gör mig rädd, riktigt rädd? Vart är världen på väg? Jag hoppas innerligt att jag har fel och det finns en annan förklaring...