måndag 28 december 2009

Lite bilder och film från körning på snö denna säsong......

Från den 18/12-09, premiär på skidor med Sol och Tyke!
Båda jobbade fantastiskt bra, härligt väder och lagom kallt, ca -13grader...





Från den 26/12 uppe på Horrsjön,
Arve och Speja i led och Tyke och Geisha i wheel.
Hundarna jobbade fantastiskt bra, premiären med släden!



På sista filmen är hundarna bra trötta men jobbar på bra, kolla in Tyke som bara tar i och jobbar på, tycker inte alls att det är jobbigt... Älskade hund!

söndag 27 december 2009

Jag fann meningen med livet...

Efter en underbar VIT jul så stack jag igår ut med hundarna som på sista tiden inte alls fått den aktivering de borde ha fått men igår tog jag mig verkligen i kragen. Hemma har det alltså kommit nästan 3 dm snö så jag var ju så sugen att åka ut med släden. Det är inte alls i närheten så roligt att köra cykel/vagn som det är att köra släde...
Jag åkte upp till Jonsbyn och Håkan och Christina för att köra där. De har mkt mer oplogade vägar och oftast mkt mer snö än hemma trots att det bara är 3,5 mil emellan.
När jag kom upp så visade sig att de hade bara fått en dryg dm men ju närmare jag kom Horrsjön desto mer snö blev det. Jag hade bara 4 hundar, Sol fick inte följa med pga höglöp, men de fick bekänna färg och jobba ordentligt. Vi var ute i lite drygt 2 timmar och vi körde nog 21 km ospårat. Ingen av hundarna har gått längre än 12 km innan och de är knappast i bra kondition men alla jobbade verkligen bra hela tiden, t.o.m. Tyke som ALDRIG har jobbat så länge/långt. Han var dessutom den som jobbade jämnast och mest koncentrerat och gav inte upp eller slackade med linan. Jag är så stolt över honom och det bådar verkligen gott för framtiden för honom... Nu kanske ni tycker jag var hård mot hundarna som körde så långt när de inte är tränade för det?? Jag drev aldrig på hundarna och stannade när de inte verkade motiverade eller trötta, jag tänkte att de fick ta den tiden de behöver och den sista kilometern så galopperade de... De visade inte alls på trötthet men verkade mer nöjda över tillvaron än innan.
Jag fick iaf en uppenbarelse när jag var där ute i ödemarken. Jag fann meningen med livet, det borde ju vara så här året om, snö, hundkörning och allmän tillfredsställelse över livet. Det är inte ofta det känns så där så när den känslan kom där ute med hundarna så ville jag verkligen inte tillbaks till bilen, jag bannade mig själv över att jag inte förberett hundarna bättre så de orkade några timmar till men till slut får man inse att man måste åter till verkligheten...
I morgon bär det av igen och jag får återigen uppleva den ultimata känslan av tillfredställelse och glädje med mina hundar. Alla som inte har samma intresse kommer totalt idiotförklara mig, igen och återigen...

lördag 5 december 2009

En lååång lördag...

Idag är det en sån där tråkigt seg dag. Det skulle inte regna på förmiddagen men det gjorde det. Det ska bli uppehåll på eftermiddagen/kvällen, det hoppas jag verkligen stämmer för jag behöver gå en riktig ordentlig promenad.
Jag har tagit tag i min övervikt och börjat på aftonbladets viktklubb, det har fungerat tidigare så jag hoppas det gör det denna gång med. Enligt den så äter man det man brukar men man räknar hur mkt kalorier man sätter i sig, det finns ett tak på hur mkt man får äta... Och det blir plus om man motionerar, dvs man kan unna sig något tex på helgen. Detta sporrar mig till att röra mig mer och att räkna kalorierna gör att det blir inget massa småätande utan jag har bättre koll på mig själv...*usch* Man blir lite chockad för man tror verkligen att man har koll men icke *suck*
I frdags fick vi iaf tillbaka uppsatsen, godkänd helt utan kommentarer... Känns helt sjukt att vi verkligen fick helt godkänt men inga kommentarer?? Det kanske kommer för det kan ju knappast vara så att vi skrivit den helt perfekt. Tror inte det va?? Men det känns så bra att den är klar så jag är i extas. Nu ska jag bara skriva klart mina uppgifter på grupp och socialpsykologi så är terminen klar!
Hundarna måste få komma ut lite mer och jag ska nog iväg med dem i morgon, få se hur långt det blir, har varit ute alldeles för lite med dem sista veckorna. Har riktigt dåligt samvete över det men det ska bli mycket bättre framöver nu har jag tänkt.
Vi har nu köpt kakel till badrummet, nu är det bara värmen till golvet kvar och klinker så är det klart för kakelsättaren att börja. Blir nog ändå inte förrän efter jul, vi ska byta ett rör och jag tror att vi ska byta ett avlopp, har inte så stor koll på det.... Det närmar sig att vi får att riktigt badrum. Jag längtar.
En lite kul grej, både jag och mats går fel fortfarande ibl när vi ska på toaletten trots att det var över ett halvår sen. I början var det mest jag som gick fel men nu helt plötsligt har mats gjort det flera ggr oxå, jag gör det inte lika ofta längre o oftast kommer jag på mig när jag är påväg, innan jag har öppnat dörren... Då slipper jag iaf häckel från resten av familjen, jag har roat dem en hel del pga detta *LOL*
Fy vilken tråkig dag denna varit.
Nu har jag i princip gjort klart allt som ska ha varit gjorda denna termin i skolan och det känns skönt. Jag har inget släpande som jag tar med till nästa termin, helt underbart!!
Ha det gott i detta eviga regnade, snart har det växt ut fenor på mig o jag andas med gälar.

fredag 27 november 2009

Jag läste en blogg...

Jag läste Ulrica Öhmans blogg och fick mig en funderare, för visst är det så att man blir nästan dagligen ifrågasatt varför man ska ha så många hundar?? Jag vill berätta hur det började för mig. Jag fick en samojed av mina föräldrar som trodde de kunde få mig att sluta tjata om hund när jag var 6 år gammal. Pappa valde rasen eftersom han ville ha en hund som tålde att vara med på fjället och allmänt ute i naturen och när han tränade. På de tiden tränande min pappa en väldig massa. Samojeden var tålig, kunde ligga ute, var barnvänlig och var så där söt så Sofia, 6 år, skulle bi alldeles bedårad. Sen började planeringen, under hela min uppväxt har jag sagt att jag ska ha 100 hundar. Jagskulle köra slädhundspann, trots alla skidturer tolkande efter Misja som bar ut i skogen, bort från spåret fter något djur som gått över spåret tidigare. Hon ville inte alls lyssna på mig men de få gånger hon gjorde det var bättre än allt annat och drömmarna spann vidare och jag förlät hennes bus. Misja dog när jag var 15 och av förklarliga skäl så blev det inte någon ny hund då. Jag träffade Mats när jag var 17 och gjorde klart direkt att om han inte gillade djur var det ingen ide. Vi fick Fredrik -95 och började parat om hund gaska direkt då, för då kändes det som det faktiskt skulle fungera med en hund i våra liv. Dallas hette han, en blandras golden/flat, kom samma sommar som omplacering.
Snart inså jag att det faktiskt var samojed jag ville ha, Dallas var alldeles för vek för min smak...
Jag kollade annonser och fick till slut napp hos en uppfödare som kunde tänka sig låta mig ha en hund på foder från dem, Bjerka kom till oss... Det var då Mats kom på vad det här med drag var...
Vi hälsa på hos Leila och Janne, Sun Master's kennel, och deras grabbar. Jocke, den äldsta av grabbarna tog med mig på en tur med deras hundar och han fick åka med och blev såld direkt!
Vi åkte hem och han smorde alla planer om massa hundar och alla spann han ville ha osv.

Ja så startade vi... Efter vägen har det blivit en massa hundar och en massa krångel. Jag har blivit mer säker på att detta är livet och Mats tröttnade en del på det. Hundarna är kvar och tanken är nog att ha 3 samojeder hemma, några ute på foder, och 4 grönlandshundar (berätta inte för mamma och pappa). Då har jag ett rent spann av varje som jag kan köra men trolige kommer jag endast begränsat köra dem var för sig eftersom jag är ute efter kraften och intensiteten som jag får när jag kör dem tillsammans.
Annars tycker jag precis som Ulrica...
Kolla in henne blogg om ni inte redan gjort det. Kanske fyller jag i mellanrummet om vad som har hänt allteftersom...

tisdag 24 november 2009

En skön, jobbig helg, hur det nu kan gå till??

Natten till fredag lämnade vi in vår uppsats till handledarna för en första korrekturläsning och idag ska vi få vår handledning inför inlämning till examinatorn. Det var en helt underbar känsla för vi har verkligen slitit för att få den klar i tid och den blev klar! Detta innebar även att jag vaknade på fredagsmorgonen med världens migrän, i vanlig ordning... Det blir ju så när jag är klar med något som jag har känt mig pressad av. Vi skulle ju på Takida på kvällen så jag unnade mig att sova bort en stor del av dagen och hoppades att det skulle släppa. Av en anledning som jag nu inte vet om kollade jag om det kommit in något resultat på en tenta som jag har haft släpande och jag har var tvungen att klara för att få börja på nästa termin (detta är ännu ett av mina dåliga samveten från förra termin då INGET fungerade) och mot alla odds så klarade jag det!! Vilken uderbar känsla!! Den var ok!! Det var en massa spänningar som släppte då och migränen tog verkligen ett rejält tag. Som tur är fungerar min medicin ganska ok, den tar inte bort det helt men jag var iaf i ett såpass skick att jag kunde gå på konserten, den var skitbra!
När jag vaknade på lördagen så kände jag direkt att om jag lyfte på huvudet så sprängs huvudet, jag kunde inte ta mer tabletter förrän kl 13 så det var bara att försöka sova bort så mkt av tiden som möjligt. En dryg timme efter jag tog medicinen så kom jag upp ur sängen... Hela dagen borta *suck* men det är ju så jag fungerar, spänningen släpper och då kommer migränen. Hela helgen blev återhämtning, man kommer inte igång att göra något direkt efter en migränattack och då denna varade ett dygn längre än normalt så var det bara att bita i det sura äpplet och vila tills jag orkade ta tag i saker igen.
I dag ska vi få vår handledning så jag hoppas vi inte får en massa påbackning och måste komplettera med massor eller ändra på massor.
Till helgen kommer Leila och vi ska åka till Oslo på utställning tillsammans. Det var så länge sen och jag ser verkligen fram emot det!
Ha det gott!

torsdag 12 november 2009

Ibland blir det faktiskt bra trots allt...

Ja jag vill bara säga det! Ibland blir det faktiskt bra, mina ansträngningar ger frukt och det går åt mitt håll. Det är inte ofta men ibland så. Och jag blir så lycklig över detta lilla, som eg är riktigt stort och betydelse fullt för mig, att det riktigt bubblar inom mig. Nu hänger allt på ett svar som jag borde få om senast 2 veckor. Bara att hoppas att det går vägen, med min tur så vågar jag absolut inte hoppas på det men efter idag så känner jag att det iaf finns en chans!
Ha en alldeles underbar bubblande kväll, för det ska jag ha!!

Ett rejält uppvaknande...

När man inte mår så bra så gör man allt för att det ska bli bättre o man ska bli lite gladare och piggare. Jag har under en längre tid stått med huvudet i sanden och verkligen blundat för verkligheten. Om man är oerhört trött o knappt orkar vara vaken en hel dag så blir det en massa onyttigheter som jag äter. Det brukar vara ett säkert tecken för att det är för mkt kring mig. Det har inte blivit någon träning heller sen mitten av juli vilket oxå är helt bedrövligt. Med andra ord har jag misskött mig på alla sätt och vis men bestämde mig nu i helgen att jag skullle rycka upp mgi, eller dvs det har jag gjort många gånger under hösten men nu gjorde jag iaf slag i saken o satte igång. I måndags började jag springa igen med min egen förmaning att allt är bättre än inget.
Jag bestämde mig för att jag ska i forts spring månd, onsd, och fred så att jag är säker på att det blir av. Bra med rutiner...
I vilket fall så vägde jag mig i morse, bara för att veta hur träningen går. Oj,oj,oj... Det skulle jag ha gjort tidigare. Jag har gått upp 7! kg sen i juni/juli. Det är verkligen illa, så här får det inte vara men nu fick jag verkligen en rejäl spoore att se till att allt sköts ordentligt, jag vill ju inte dö i förtid i någon hjärt-/kärlsjukdom.
I kväll ska jag ta en omgång med hundarna så de får rusa av sig det värsta, jag prioriterar inte dem just nu men de måste ju få sitt.
Ha det gott, nu ska jag ut på en promenad... Skärpning på alla fronter!

fredag 6 november 2009

Lite uppdatering...

Ja senaste tiden har det varit alldeles för mycket för mig så jag har helt inte orkat blogga något. Inte för att det har hänt så mycket för den delen heller. Jag har kört hundarna en del som avslappning och alla, utom Geisha, har verkligen gått väldigt bra. Känns lite skönt för jag ska testa ta dragprovet på grönlandshundklubbens vinterträff. Ja Geisha är bara sur och grinig, troligen ska hon löpa snart, så hon gör som hon tycker när vi ska köra. Vill inte lyssna alls.
Mani är fortfarande hos fam Nisula och sista rapporten av Håkan hade de utökat distansen till 37 km som längsta tur. Mani är nu uppe i ca 80 mil hittills denna säsong och verkar hålla bra i tassar och resten av kroppen. Håkan meddelar att han är väldigt nöjd hans insats så det känns skönt. Lånar man ut en hund så vill man ju att han ska sköta sig och bidra till spannet. Det vore ju häftigt att ha en hund som gått Femundslöpet...
Jag önskar mig mest av allt just nu att ekonomin kunde vara bättre för stressen över att pengarna inte räcker tar musten ur allt. Men jag hoppas på att studierna är klara till sommaren, håll tummarna...
Men jag har gjort(läs; anmält mig till) lite roliga saker iaf... Det första som kommer är Takida på Nöjesfabriken den 20 november! Det ska bli så kul att gå på, jag längtar som bara den!
Det andra är att jag och Leila ska åka till Norge på Norsk vinnarutställning den 28 november, det var så länge sen vi åkte på någon utställning tillsammans, det ska bli helt underbart....
Det tredje som inträffar är att jag har anmält till St Stockholm. Vi åkter till Leila och sover där för att dagen efter åka in till stockholm. Jag åker på utställning och Mats o barnen tar en heldag "in the big city". Barnen har pratat om detta väldigt länge nu såå då slår vi 2 flugor i en smäll! Inte fel alls...
Nej nu ska jag plugga igen, faan vad slitigt det här här men det är inte alltför långt kvar nu om allt går i lås...
Kram på er!

torsdag 22 oktober 2009

Man blir så lycklig!!

Efter en sådan här tur som jag har haft idag så kan man bara känna sig helt underbart lycklig!
Ja alltså tur som en träningstur med hundarna...
Tyke är så rastlös numera och kräver mkt mer än de vanliga promenaderna så jag lyckades övertala Mats att följa med på en tur med hundarna så alla skulle få rusa av sig lite iaf, han på tvåhjuling och jag med trehjulingen. Mats som har i alla tider hävdat att samojeder inte är ngr bra draghundar (han har dock tävlat med dem i alla år som aktiv, så det beror troligen på hans umgänge som "mobbade" honom på skoj och sa att samojeder bara var vita ulltussa, dvs en tjej-/fjollhund) fick ta Geisha och Tyke och jag som försöker lära mina grönländare att det inte alls behöver ha samojeder i spannet för att jobba.
Idag fattade de! Vi körde inte långt alls, 8 km, men de galopperade hela vägen, både tur och retur! Jag var hellt överlycklig, de krånglade inte alls vid hästarna och gick på sidan av vägen nästan hela tiden. Ingen dykande i diket utan de var så fokuserade så jag blev impad!
Jag är så lycklig... när det för en gångs skull fungerar!

tisdag 13 oktober 2009

Jag är så dåligt på att uppdatera...

Allt går för fort fram. Jag hinner inte med.
Det är så mkt man planerar att göra och greja med och så hinner man inte ens hälften. Då kan jag berätta att det är bloggen som kommer sist. Nu ska jag iaf berätta lite vad som hänt sedan sist. Jag har kört Tyke fler gånger och han är helt underbar. När jag säger åt honom att svänga höger eller gå på höger sida vägen så gör handet ganska direkt. Inte alls som de andra envisa kadavren... Han är väldigt mån om att det ska bli som matte vill. Känns helt underbart.
Nu i helgen var jag ute med Linda och Teddy och körde, jag lånade ut Geisha till Teddy som fick en chock. En samojed som drar max hela tiden! Ja, jag berättade inte att det var för att matte åkte framför och hon inte vill bli lämnad med malamute-monster men hon är faktiskt väldigt duktig, jobbar kanon för mig med. Ja han var verkligen nöjd med hennes insats.
Mina kadaver jobbade väldigt oregelbundet, de var väldigt okoncentrerade emellanåt o kollade på allt annat, för att sedan rusa järnet. *suck* Man skulle ju tro att min rutinerade Sol, som faktiskt bir 8 i mars, borde veta hur det ska vara men hon är så lättpåverkad av de andra o hänger på deras dumheter direkt... Ja,ja, vi fick en ordentligt tur på ca 10-12 km skulle jag tro, i alldeles underbart väder.
Samtidigt pågick utställingen i Arboga där jag hade flera hundar som deltog. Jag fick fantastiska resultat: Daim Svartisens Glimma BIS-valp, Embla Svartisens Glittra 2 bäsa tikvalp hp, Zelda Svartisens Fjällnejlika BIM cert, Ozzi Svartisens Herjan 2a bästa hane. Inte illa pinkat! Jag är väldigt nöjd över resultatet. Inte illa alls. Tack alla för att ni har ställt upp och visat era hundar trots att jag inte kom dit!
I söndags fick jag nog på en helt annan sak. Rasmus tröttnade på sin säng i våras och ville absolut inte ha den kl 21.00 på kvällen. Det var bara att skruva ner den och ta bort den. Sedan dess har han sovit på en tältsäng, men väldigt tjock madrass och han har försäkrat mig att detta har fungerat. Jag har med ljus och lykta sökt efter en säng på blocket som han har velat ha men icke, förgäves. Det har inte kommit upp någon och omd et gjort det så var den borta direkt.
I söndags så tröttnade jag alltså utan åkte och köpte en ny säng till hoom på ikea. Nu har vi allihop Ikeas Malm och sover i. Rasmus fick en svart 90 cm, Fredrik har en brun 120 cm och vi har en brunsvart 160 cm. Ja det är ju enhetligt iaf. Rasmus var nöjd, det var det viktigaste.
Nu sliter jag i skolan med exeminationsuppgift, vi har disputation i mrg, och den förhatliga uppsatsen. Ja det är bara 6 veckor kvar innan den ska vara klar. Det ska bli helt underbart att få den helt klar...
Jo visst ja, jag har ju börjat träna igen. Och det var på tiden efter ett nästan 3 veckors upphåll. Jag har kört 2 pass på crosstrainern, 3 powerwalk hittills och i kväll ska jag ut och springa med Maths och Rasmus. Ska bli gôtt det!
Ha det härligt, nu ska jag göra mig i ordning!

lördag 3 oktober 2009

En fin dag i dåligt väder...

Idag har jag varit hos Nisula och passade på att köra mina hundar. Jag körde dem i två omgångar och startade med grönländarna. De blev snabbt varma men skötte sig väldigt bra trots att ingen samojed var med. De var lite sega på tillbaka vägen och det blev ingen lång tur bara ca 8 km. Efter det tog jag en rikitg premiär tur. Jag körde Tyke och Geisha. För Tyke bev det första gången han kommit i kontakt med draget överhuvudtaget. De få gåner jag har kört nu i höst har jag varit på trafikerade ställen så jag har inte tagit med honom. Nu slängde jag bara på selen, visade åt rätt håll och sedan bar det iväg. Han tyckte det var lite konstigt men vilken tur. Han höll sträckt lina hela tiden. Det mesta gick i galopp men han drog, och matte var så stolt... Ja jag är ju stolt fortfarande så kalrt. Han är verkligen sin pappa upp i dagen. Dessutom så visade han att han ville verkligen gå så som jag sa. Trots att han itne kan höger och vänster så tittade han på mig för att kolla vad jag ville. Helt underbart!! Nedan följer lite filmer. Tyke går till vänster.



Helt underbart!! Jag älskar verkligen mina hundar...
Nu vräker verkligen regnet ner så det var tur att jag åkte i morse, nu vill jag verkligen inte ut, allt simmar. Stormen som SMHI har spått han nu nått oss...

onsdag 30 september 2009

Ett kul inlägg!

Kolla in Håkan Nisulas blogg --> http://samojeder.blogspot.com Skitkul!

måndag 28 september 2009

En vecka i Turkiet...

Nu har vi kommit hem efter en skön vecka i Turkiet, men jag måste säga att inget slår den svenska hösten. Det var helt underbart att få komma hem igen. Jag/vi har haft det underbart, vi har som minst haft 27 grader i solen och minst lika varmt i havet. Vi har solat och njutit av tillvaron i massor. MEN (för det finns faktiskt ett stort MEN) så blev jag väldigt besviken, allt hade blivit så dyrt och vid flera tillfällen blev jag ordentligt lurad. Det är bara att inse, jag är en blåögd blondin (färgat hår) från Sverige. Lättlurad, något annat ord finns inte. Men jag är ändå väldigt nöjd över resan. Vi fick mycket tid tillsammans och var där med hela familjen, mamma och pappa samt min bror med familj. Vi hade inga krav på varandra utan lät allt bli som det blev, så där som en semester ska vara. Vi har inte shoppat som vi hade tänkt, det kändes inte värt det. Allt var av dålig kvalité och kostade samma som i Sverige fast i Sverige var det av väldigt mkt bättre kvalité.
Vi avslutade resan med en tur till ett delfinarium och sen en vattenpark där vi åkte vattenrutschbanor i massor. Trötta och nöjda satte vi oss på planet hem.
Det var helt underbart att komma hem till huset och hundarna.

Idag har jag tagit ut hundarna på en tur med cykel/3hjulingen. Det var så skönt i det underbara höstvädret.

Mani har tillfälligt flyttat till familjen Nisula där Håkan har som mål att få ihop ett spann klart för att köra Femundslöpet i februari -10. Han verkar väldigt nöjd men Manis prestation hittills, det vore ju väldigt roligt om Mani fick följa med på denna expedition men om han inte platsar så är det inte så mycket att göra. Följ Håkans träning och eskapander på http://samojeder.blogspot.com/ Där kommer han att berätta hur hans planer kommer närmare sitt mål.

Ha det gott allihop så kanske vi ses i vinter.

onsdag 9 september 2009

Om helgen...

Ja jag har haft en väldigt intensiv helg som startade redan i torsdags. Jag åkte upp en dag i förväg för att hälsa på Ulrika i Evertsberg. Som vanligt var jag en tidsoptimist och kom inte iväg förrän vid 19. Jag stannade till hos Nisula som skulle låna Mani en tid för att ev ha med honom i sitt spann på Femundslöpet. Sedan bar det av norrut.
När jag kom lite efter Venjan så valde jag att ta grusvägen till Ullis men det visade sig vara ett väldigt dåligt val. Några kilometer kvar till stora vägen så fick jag punktering... kl 23.00... ensam i stora skogen... Jag är inte mörkrädd eller något sånt men det finns liksom ingen att be om hjälp där... Som tur kom U lrika och hämtade mig och bilen fick stå kvar i skogen under natten. En av hennes vänner kom och förbarmade sig över bilen på morgonen, och det var tur för det visade sig att min domkraft var kaputt... Allt tar ju sån tid när det krånglar o jag var inte i Mora förrän kl 12 och sen skulle jag få tag på nytt däck, man kan ju inte åka på reservdäcket... Efter detta gjorde jag de ärenden som behövdes inför utställningen innan jag styrde ekipaget upp till Orsa Grönklitt.
Där var allt u full rulle, jag fick sätta mig direkt med att skriva alla papper och kolla över priser mm, allt var ju tvungen att vara klart redan på fredagen för lördagen skulle jag hem och skriva en tenta... Ja det blev inget mingel på fredagen utan jag fick lägga mig tidigt och gick upp kl halv 5 för en resa till Karlstad...
Som tur kändes det som tentan gick väldigt bra så jag är nöjd, nu är det bara att hoppas lärarna tycker det samma.
Åter till Grönklitt så var det en föreläsning av domaren och en av grundarna av Grönländarklubben (Svenska Polarhundklubben) Nils-Arne Törnlöv. Väldigt intressant och massor av gamla bilder och itnressanta historier belv det, vi hade efter detta en gemensam middag och allmänt mingel, inte fel... Jag avslutade kvällen dock tidigt eftersom jag var tvungen att gå upp i ottan och förbereda det sista inför utställningen.
Själva utställningen flöt väldigt smärtfritt och visst blev det krångel men jag tror att det mesta klaffade perfekt ändå. Inte så många märkte av att det blev fel ibland.
Trött och nöjd efter en intensiv helg åkte jag hem... TACK ALLA UNDERBARA MÄNNISKOR SOM GJORT DENNA HELG MÖJLIG!! HOPPAS VI SES NÄSTA ÅR IGEN!! NI HAR HJÄLPT TILL OCH GJORT EN ENORM INSATS!!
Det blev inte mkt sömn denna natten heller för det visar sig att Speja har börjat löpa och är så arg på Arve att hon ger sig på honom hela tiden. Vid halv 3 tiden har jag fortfarande inte somnat utan tar in henne... Äntligen lugnt...
Måndagen börjar bra, ända tills jag kommer till skolan, då ringer Fredrik och berättar att han och en kompis har krockat med mopeden och det har gått bra med dem,chockade med blåmärken och skrubbsår, men mopeden blev skrot och bilen blev rejält bucklad. Men det är klart att jag blev oxå blev chockad. Fredrik blev hemma från skolan för att jag skulle ha lite koll men det verkade ju inte som om han hade slgit i huvudet, trots att han hade flugit över motorhuven på bilen.
Tisdagen började ung lika bra, men inte lika allvarligt... När jag varit i skolan ca 1 timme fick jag sms av Fredrik han hade kände sig sjuk och ville gå hem. Ja, det är klart, om grabben inte känner sig bra ska han ju itne vara i skolan. Tur att han är såpass gammal att han klarar sig själv. Själv blev detta första natten på väldigt länge som jag fick sova ut, Fredrik sov i 14 timmar i sträck... Men så mår han väldigt mkt bättre nu oxå...
Idag ska jag plugga som bara den... Ha det gott :-D

fredag 28 augusti 2009

Blogginlägg nr 100 !!

Ja då är detta nr 100 i ordningen så jag har faktiskt sparat det till att få skriva om lite positivt.
Igår var jag så trött när jag kom hem från skolan och hade verkligen ingen ork att göra något alls. Innerst inne visste jag att jag borde gå med hundarna, ut och springa, fixa tvätten, dammsuga, skura mm. Det slutade med att jag satt framför TVn och var så trött att jag bestämde med mig själv att jag fick lov att sova 30 minuter om jag stack ut i skogen hemma och sprang med hundarna. Jag somnade men blev strax väckt av en telefonförsäljare. I min irritation somnade jag inte om utan satte på mig löparkläderna o stack ut i skogen,ganska håglös men allteftersom vi tog oss längre och längre bort desto bättre kändes det.
Vi startade i värsting backen bakom huset, tog vägen till strax innan första parkeringen/vändplan, där tog vi höger på stigen och fortsatte den vägen/stigen tills vi kom ut på Rudskogsvägen. Jag följde den tillbaka till Åsen, sprang bakom Maskrosen, följde ängarna åt vänster till jag kom till Lundagård/Lundahöjd. En kort bit sprang jag genom bebyggelse, annars var det helt i skogen. Det var helt underbart och i morse när jag vaknade hade jag faktiskt lite träningsvärk. Min gissning är att detta blev omkring 7-8 km, så långt har ja inte sprungit på länge.
Idag ska jag försöka få lite saker gjorda, jag har lite "måste"n men vi får se hurr mycket som blir gjort.
Kram på er...

måndag 24 augusti 2009

Lite om allt...

Ja då har jag varit på ännu en arbetshelg med SPHK. Denna gång skulle vi diskutera meriteringsregler för att få reglerna för Alaskan Malamute och Grönlandshundar lite mer lika.
Jag tog tåget dit och denna gång gick det faktiskt helt smärtfritt o Malin hämtade mig på tågstation i Ånge. När vi kom fram till Åke och Gunilla så stod bordet dukat med massa gott och vi fick et varsitt glas vin. Helt underbart. Bara detta gör att det är värt att resa i nästan 10 timmar för att jobba. Snart kom 2 till av de 5 som skulle delta i arbetet förutom Gunilla. Det blev en massa vin och massor med hundsnack första kvällen, väldigt trevligt o vääääldigt sent. Vi blev ganska ordentligt i gasen och ver nog inte i säng förrän vid 5... Men trevligt och kul var det! Tidigt på lördagen, vid 9 (trött som bara den, o lite bakfull...), blev det frukost vid dukat bord och när sista medlemmen anlänt vid 10 så började vi vårt arbete. Allt gick som på räls och vid 15-tiden så var vi, hör och häpna, klara och eftermiddagen droppade alla deltagare av och det var endast jag kvar. Jag drabbades av en stark hemlängtan, i vanlig ordning, och efter lite trassel lyckades jag boka om min biljett till natt-tåget i stället för söndag kl 13. Helt underbart, jag fick en sittvagn bara men den gick hela vägen till Örebro. Där hade jag en timmes paus så då passade jag på att äta lite frukost innan bussen gick till Karlstad.
Mycket härj och fläng men vad skönt att få komma hem!
Väl hemma blev det några timmars sömn och sen upp för att kolla på Rasmus match.
Idag var min första skoldag och vi startade med högsta växeln direkt med vetenskaps teori och en inlämningsuppgift. Gôtt! Nu ska det bli ordning i tillvaron igen...
Jag planerar just nu en massa inför Grönlandshundklubbens specialutställning med 50 anmälda hundar. Tur att jag har så enormt duktiga personer med mig, att jag inte är själv. Tacka allihop för ni ställer upp...
Nu ska jag iväg o hälsa på Rasmus som är på skolläger. Ses!

torsdag 20 augusti 2009

Att vara helt omotiverad...

Nu i sommar har jag verkligen varit helt omotiverad till att göra en massa... Jag har fuskat med träningen, jag har inte grejat hemma alls så mkt som jag hade behövt, jag har inte bloggad i den mängd jag hade velat m.m. I princip så har jag bara jobbat och slitit hela sommaren. Inte varit ledig något alls, det mesta har varit 3 helger som jag varit ledig 3 nätter i sträck, annars har det varit en massa jobb hela tiden. MEN vi har faktiskt unnat oss en helg hos Marina och Anders, först på västkusten, sen i Falköping. På västkusten fiskade vi, utan fiskelycka, och RAsmus som snabbt tröttnade på fisket fick köra båten. Man kan säga att det var tur att det inte var en massa trånga sund utan att vi var på havet... han fixade inte at köra båten rakt en enda gång *skratt* men vi hade det trevigt och fick lite kul när Marina fick hjälpa honom att låta bli att köra över alla små skär och stora öar... Efter detta åkte vi till Falköping där de Marina och Anders för andra året i rad hade hyrt en bit å att fiska kräftor i. Vi tältade och käkade massa god mat och hade det alldeles underbart. Där fick vi fiskelycka, vi lyckades få upp över 300 kräftor, signalvarianten, och fick med oss hem ca 30 st som jag fick koka själv.
Dessa åt vi upp dagarna efter då Fredrik fick storbesök från Småland. Vi fick några trevliga dagar och troligtvis komer vi ses igen. När man får besök så där ska man ju visa alla sevärdheter som finns, jag besökte flottningsmuseet för första gånget *suck* och det var lika meningslöst som jagg hade tänkt mig, inget som jag faktiskt hade sett förut. Men pappa släpade ju runt på mig när han hade guidade turer i Forshaga när jag var liten så det är ju inte så konstigt. Vi kollade oxå runt i Karlstad och visst är man hemma blind. Jag har aldrig tänkt på att Karlstad är så grönt som det är. Kanske därför jag trivs så bra här och har så svårt att tänka mig bo någon annanstans.
Ja, ja... Idag har jag iaf tagit mig i kragen och sprungit. Det har jag fuskat med enorm i sommar. Lusten och orken har verkligen inte funnits där men nu ska det bli annorlunda. Jag ska verkligen komma igång och hålla i för jag mår inte bra alls att bara sitta still med skolböckerna. Jo, idag blev det iaf 2,5 km. Orken fanns inte riktigt för lite längre distanser men det kommer, det viktigaste är att jag kommer iväg och springer alls.
Så nu ska jag laga mat åt resten av familjen, de är på ishockey. Ovanligt va??

onsdag 29 juli 2009

Det bara regnar...

Ja, denna sommar har verkligen regnat bort.
I helgen var vi i Ransäter på utställning och det regnade från 10.30 tills vi var klara vid 17.15. Jag var så trött och blöt när jag åkte hem att det enda jag kunde tänka på var en varm dusch och sedan i säng. Allt gick väldigt bra och jag är så nöjd över resultatet. Kolla på www.svartisens.se för fullständigt resultat. Flera valpköpare kom och visade sina hundar med lite blandat resultat men det var så roligt att träffas. Tack alla för att ni kom!
Väl hemma fick jagf sova 2 timmar innan det var dags att åka och jobba igen, jag hade jobbat natten innan och jobbade natten efter. Trots sömnbristen så gick det väldigt bra.
Måndags var jag ledig och tog en långpromenad med Mats, tanken var att vi skulle springa men orken och motivationen tröt så vi gick ist. Bättre än inget. Ca 7 km blev det iaf. Jag har så dåligt samvete över att inte ha sprungit något de senaste veckorna men motivationen och orken har bara inte funnits där.
Idag fick jag ändå tummen ur och sprang (utan hundarna) 5 km. Hade jag känt att jag haft bättre med tid så hade jag nog tagit ett varv på 2,5an till så jag kom upp i 7,5 km iaf men det får bli till fredagen, det viktigaste är ändå att jag springer.
Nu måste jag jobba lite, vi syns/hörs.

lördag 11 juli 2009

Sommarlov??

Nu är vi mitt i sommaren och jag jobbar för fullt. Jag har tagit några extra turer så nu ska jag jobba 8 nätter i sträck. Det blir fina pengar som verkligen behövs. Och just nu känns det som en bra ide för det regnar ju bara ändå. Förhoppningsvis är solen tillbaka sedan så jag får njuta lite innan det är dags för skolan att starta igen.
Idag har Rasmus avslutat sin hockeyskola i Leksand. Det var en jäkla vecka vi valde till honom att vara borta hemifrån. Det har varit sådan översvämning där att broar har stängts av pga av ras mm. Men han har varit nöjd iaf, en hel vecka borta från mamma och pappa alldeles ensam. Det har varit skönt för honom att mormor och morfar varit i stuga och kunnat rycka in för han har tydligen haft sådana skavsår efter de nya skridskorna att han behövt spec plåster.
Fredrik och Mats är i Älmhult under helgen så jag har det hur lugnt som helst, passar på att sova lite extra för till vecka kommer jag ite kunna sova alls länge då barnen är hemma på dagarna.
Nästnästa vecka är det dags för Rasmus och Mats att åka på hockeyläger till Sunne. Mats blev uppringd av deras ledning oc blev tillfrågad om han kunde ta en grupp där o Rasmus skulle få vara med gratis. Det är ju inte helt fel, de blev helt överlyckliga båda två förstås. Vi blir ensamma hemma igen då som vanligt, jag och Fredrik...
Ute vräker regnet ner, som det gjort sista tiden. Det är lite tröttande för jag vill ju ut o träna men inte i ösregn. Duggregn kan jag springa i men i kallt ösregn, nej tack...
Snart blir det jobb igen, ska bara äta lite först.
Ha det gott...

måndag 22 juni 2009

Oooo... Jag är bara sååå duktig :)

Då har jag tränat igen. Idag blev det "bara" 5 km, det var varmt o jag skulle ju iväg och jobba så jag hade inte så stort val heller för den delen. Det var ca 21 grader och jag hade bara med Mani för jag var orolig för hur hundarna skulle klara värmen.
Det visade sig inte vara några problem. Mani klarade värmen bättre än mig. Jag var mycket varmare än vad han var och han behövde knappt vatten efteråt medan jag drack dubbelt mot annars.
Ja, ja. Bra gick det iaf. Jag är väldigt nöjd, när jag har räknat ihop mina kilometer så är jag faktiskt uppe i 44,6 km denna månad och mitt mål är 60 km och det lär jag klara med god marginal.
Idag var den första riktiga sommardagen och det var alldeles underbart, jag var iväg till gymmet en kortis med barnen för att sedan åka hem och vika all min tvätt, på altan. Jag vill ju vara ute när det går ju!
Just nu känner jag mig så energifylld och allt känns som det flyter väldigt bra. Skön omväxling mot alla motgångar som jag haft hittills.
Nej nu måste jag jobba lite så jag hinner att plugga lite oxå. Jag ska ju bara fixa dessa tentor som jag ligger efter med, det borde ju inte vara några problem för jag har ju 2 månader påmig.
Sov gott, nu ska jag jobba och slita lite ;P

Ibland måste man bara njuta...

Idag har det bara varit en sån dag.
En sån dag man bara måste få njuta på. Helt underbart väder, sovmorgon, inga måste, bara borde och jag gjorde bara det jag har haft lust med. Det blev lite tvättat för det var länge sedan sist, jag rev lite ogräs i häcken (med betoning på lite). Mina svärföräldrar kom förbi med enhärlig jordgubbstårta och jag lyckades släpa med Maths ut på en promenad med hundarna.
Ja, idag har jag bara njutit. Ibland måste man passa på för i morgon kommer vardagen tillbaka. Maths börjar jobba igen, mitt sommarschema startar och barnen har sitt underbara sommarlov.
Precis som det ska vara.
Vi har ett alldeles underbart liv trots allt som har hänt. Idag bekräftar att det behöver inte vara en speciell dag för att det ska kännas alldeles perfekt, det räcker med att bara va och finnas.
Ta er tid för varandra och ta en dag bara för att...

lördag 20 juni 2009

O jag är bara sååå nöjd...

Idag har jag tränat så det står härliga till. Barnen var i Kil och körde cross och jag följde med och kollade. Eftersom vi var nära Kils friludftsanläggnng med elljusspår så sprang jag där.
Det blev saftiga 11 km och jag sprang skitbra. Det flöt hur bra som helst och jag kan inte vara nöjdare.
Banorna var kanon i Kil och jag kommer absolut springa där mer.
MEN hundarna var helt fulla med fästingar. Det var ju mindre kul.
Ha en alldeles underbar midsommar helg!

onsdag 17 juni 2009

Lite snabb uppdatering...

Den här veckan har jag faktiskt fått lite gjort. Jag har lämnat in de sista grejerna som jag hade kvar att göra för att ha avklarat terminen i skolan. Hittat och köpt en begagnad duschkabin. Jobbat och gått kurs. Samt sprungit. Med handen på hjärtat så gick det verkligen inte nåt bra när jag sprang, MEN det tar jag igen i dag. Jag ska verkligen försöka göra en riktig bra träning och komma upp lite i distans. Mats ska ta med Geisha så ska jag bara ha med Mani och Tyke. Jag blir irriterad på Geisha för hon jobbar från mig och vill verkligen inte lyssna förrän jag blir väldigt arg och det tar så på energin som jag vill använda till att springa.
Efter springningen ska jag laga mat lite snabbt och sen ska jag jobba. Det kommer verkligen bli hur jobbigt som helst för jag har inte sovit något alls idag...
Ha en alldeles underbar kväll...
Jo förresten, jag har ju ÄNLIGEN köpt blommor till mina amplar... Bättre sent än aldrig!

tisdag 9 juni 2009

En lite snabb uppdatering av mitt kaos...

Jag har ju lite dåligt samvete över att jag faktiskt inte skriver i bloggen så ofta som jag eg skulle vilja men tiden och orken räcker liksom inte till.
Nu har skolan slutat för termin och det känns helt underbart, jag har visserligen lite arbete som släpar men det har jag gott hopp om att få klart ganska snart. Jag har dessutom några omtentor som jag ska göra i augusti så det ska jag läsa till på all ledig tid. Men det är drygt två månader dit så det borde ju gå bra om jag börjar nu.
I sommar ska jag iaf försöka få ordning på allt, jag ska börja med badrummet så får vi se hur långt allt räcker. Jag söker dock med ljus och lykta efter en duschkabin, är det någon som vet om en så tipsa gärna om den.
I helgen så var jag på utställning, på lördagen var det jag och Ronja, söndag var det jag och Christina, hur det gick får ni se på hemsidan.
Jag har iaf börjat träna igen, nu hoppas jag det håller i sig. I fredags var det en vecka sedan jag sprang sist, snacka om att jag hade dåligt samvete, jag hade planerat en kort tur på söndagen men vi blev kvar så sent så det var kört. Igår var jag iaf iväg och då hade jag med Tyke, trodde inte han skulle orka så mycket men vad jag misstog mig. Vi sprang 4,3 km i ganska bra fart och han var med hela tiden. Det blir en redig grabb det. Sedan var det bara att stressa hem ochlaga mat och duscha för att hinna i tid till jobbet.
Nu har jag jobbat snart hela passet och ska hem och dyka i säng, lite trött blir man ju på efternatten så här.
Jo, jag måste ju berätta; Förra helgen planterade jag och Mats (läs: Mats, för jag hade så fruktansvärt ont i nacken att jag inte kunde göra något) häck mot fotbollsplan. Det var lite en chansning som faktiskt verkar ha gått hem. Vi tog gamla plantor som står upp mot skogen och har tagit sig väldigt bra.
Jag gjorde min sista praktikdag i Arvika oxå, det blev den bästa dagen av alla där, jag kände ingen press eller något. Allt var så lugnt, jag kände verkligen att jag kunde göra ett bra jobb. Tråkigt att detta kom den sista dagen... Ja, ja, det är bara att hoppas att jag får resterande praktikplatser på bra ställen i fortsättningen.
Nej nu ska jag samla ihop för nu börjar det närma sig avslut, det är 2 timmar kvar men det är lite att göra så
Ha de!

måndag 25 maj 2009

En bra och dålig helg

Jag har haft långledigt och som vanligt kan det inte hända bara bra saker...

Jag börjar med det stora MENet i dagens blogg... Vi började riva i badrummet i fredags... Snacka om fuskjobb!! Det visade sig att det finns ingen fuktspärr i hela badrummet. De har lagt kakleplattoroch golvmatta direkt på gips och spånskivor! I alla skarvar sitter det SILVERTEJP!!Precis som om det skulle stoppa all fukt! På gipsväggen bakom kaklet var det alldeles svart av mögel. Man blir ju helt förtvivlad när det bara blir mer och mer. Nu i veckan ska vi se hur mycket under golvet som är fuktskadat. Själva golvskivorna har klarat sig bra men troligen har det runnit under dem och ner under isoleringen under golvet. Isoleringen är troligen blöt på undersidan.Vi ska öppna golvet nu under veckan.

Till lite bra...

Jag, Ronja oc Christina har varit på utställning i både Norberg och Bjursås. Resultatet blev att i Norberg blev Alva BIS 2, BIR med cert! De var ett helt underbart ekipage som slog knockout på allihop. Gissa om jag var en stolt uppfödare!! I Bjursås blev Alva BIM med cert. Jag var lika stolt uppfödare där, speciellt som Spira blev BIMbruks och 2a bästa tik!!

Jag fick ännu en valp levererad i helgen. Gnistra åkte till Christina Bjerstedt-Ohlsson på Swedsam's kennel. Hoppas de kommer att trivas med varandra. Christina kommer inte att få träffa henne förrän idag måndag så jag väntar med spänning på vad hon kommer tycka om henne. Det är en väldigt kavat dam med skinn på näsan med en stor vilja att vara till lags, ja Gnistra alltså... *hi,hi* ...Christina får tala för sig själv...*skojar*

Lite allmänt om allt runt om bra och dåligt...
Vi rev kaklet på ena väggen på fredagen och på lördagen, när vi var i Bjursås, fick jag värsta migränen. Jag fick förkänningar på utställningen så vi åkte hem tidigare. Jag hoppades som vanligt att det bara skulle bli vanlig huvudvärk men jag hoppades som vanligt förgäves. Jag däckade direkt jag kom hem men var tvungen att gå upp mitt i natten o hämta Mats som var på svensexa och skulle hem. Jag vaknade inte förrän kl 11 på söndag fm fortfarande med värsta migränen. Då hade jag sovit i 10 timmar. Hela dagen idag/igår (det är ju natt nu) gick i migränens tecken, alltså jag fick inte mkt gjort.

Nu jobbar jag natt och sen ska jag bara hem för att göra en kvällstur på praktiken i Arvika. Sen ska jag sova i ett sk övernattningsrum och göra en dagtur mrg efter. Sen ska jag hem på tisdagen efter praktiken för att gå på möte och sedan se Rasmus tävla i MTB på SISU. Det är praktik 6 dagar kommande vecka ich en dag som vi har skolarbete en heldag. Jag kommer bli alldeles slut när den här veckan är över. Detta kommer verkligen ge prov på hur mycket jag orkar...

Är det ingen som är intresserad av mina valpar??
Jag har den mest bedårande tikvalp kvar som verkligen kommer att bli snygg.
Hanen som jag oxå har kvar till salu är oxå kanon snygg och lovande...
De är 12 veckor på onsdag.
Ring mig om ni är intresserade. De behöver få komma till ett hem nu.
Kram och God Natt Sofia

måndag 4 maj 2009

Lite bra o massa bedrövelse...

Först ska jag berätta det bra; Idag, när jag sprang, så visade det sig att jag har förbättrat min tid, sedan jag började förförra veckan, med 15 minuter på 5 km. Helt underbart. Men det betyder oxå att jag hade en helt bedrövlig tid från början men det ska jag inte hänga upp mig på. Det viktigaste är att jag förbättrar mig.
På två veckor har jag dessutom gått ner ca 1,5 kg. Det känns helt underbart det med. Jag har som "mål" att gå ner 10 kg innan jag ska starta i polardistans 2010 oxå. Då ska jag starta med egna hundar och genomföra det! Jag hoppas bara jag har satt det som rimligt mål, men det gick så bra i höstas så jag hoppas det håller i år med och nu har jag ju startat mycket tidigare, typ 5 månader. Och det är ju mer än 10 månader till start.
Till min/vår bedrövelse; Det är ett stort hål i badrumsväggen! Hela väggen har visat sig vara kraftigt fuktskadad, det finns ingen gips kvar utan väggen hålls ihop med fogmassa mellan klinkerplattorna och det som finns kvar av fuktspärren. Troligen är det ett fusk jobb... Med vad hjälper det oss? Nu letar vi med ljus och lykta efter en duschkabin som vi kan ha tillfälligt på toaletten som vi eg har tagit bort och numera är hundrum och tvättstuga. Nu måste vi renovera hela badrummet, något som vi har tänkt göra men inte förrän jag har slutat skolan och börjat jobba igen. Det kommer inte bli billigt heller, vi vill ju göra det ordentligt, så som vi har tänkt det göra. Inte fuska något...
Det verkar inte ta slut på all bedrövelse... Men vad gör man? Vi måste ju lösa det, det går ju inte att bara sätta sig ner och ge upp...

onsdag 29 april 2009

Konsten att ta kort...

Konsten att ta kort på valpar är ingen färdighet som jag innehar. Fy vad svårt det är! Idag är valparna 8 veckor och leveransklara och jag har skaffat en ny, bättre mobil med 8,1mpixel kamera. Så då tänkte jag att jag skulle ta lite kort på, iaf de som inte är sålda, valparna. Det var lättare sagt än gjort. Första tiken jag försökte ta kort på visade sig vara den mest aktiva valp jag har haft. Hon rusade konstant i en timme, ville inte stå still tillräckligt länge för att jag skulle kunna knäppa ett enda kort där man ser hur hon ser ut. Alla kort jag har är i fullt ös.

Sista bilden stod hon hur fint som helst innan jag fixerade bilden, då bara vräker hon sig mot mig. Hon är en hur go tik som helst som behöver komma till någon som verkligen vill jobba med henne. Hon skulle säkert bli kanon som draghund, agilityhund eller liknande hundsporter som vill ha fart och fläkt.

onsdag 22 april 2009

...på väg till det normala igen...

Igår var första dagen på praktiken och jag fick verkligen börja med sånt som missat på de andra praktikerna, jag satte PVK, jag bytte kranar på en CVK, jag bytte kranar på en port-a-cath. Perfekt!
Idag fortsatte det i samma anda och jag var med på en lumbal punktion, inte illa det heller!
Väl hemma igen skulle jag köra Rasmus till träningen och då passade jag på att träna, IGEN!, trots att jag hade träningsvärk från i måndags. Men den försvann raskt och jag sprang ca 5 km, gick inte alls mkt, kanske 2-300 meter totalt.
Valparna växer så det knakar och idag är de precis 7 veckor! I mrg ska jag bada oputsa till dem och försöka ta lite kort och bestämma mig vilka jag ska behålla och vilken valp som ska vart. Inte helt lätt...
Nu ska jag försöka komma isäng i tid, måste plocka i och ur diskmaskin först bara...
Undrar när gubben kommer in från garaget? Undrar om han har en säng där oxå, det måste han nästan ha för han är det nästan jämt, lr ja, iaf när han är hemma...
KRAM!

måndag 20 april 2009

Lite bra istället för alla motgångar...

Jag ska för en gångs skull skriva om lite bra saker som faktiskt finns i mitt liv. Allt är inte total bedrövelse...
Tex. idag; jag startade min sista skolpraktik idag. Allt verkar helt ok, schemat som jag hade fått i förväg och som jag trodde inte alls gick att ändra på är itne alls helt statiskt utan jag har ändrat det så det passar familjen bättre. Helt ok alltså.
Idag har jag dessutom sprungit, trots att jag eg inte hade tänkt göra det. Jag slutade introduktionen tidigare än jag trott så det kändes verkligen bra och jag var riktigt sugen att komma ut. Mani och Geisha var med idag och jag har inte förlorat så mkt kondis och kraft över vintern som jag trott. Det blev 4,2 km och jag gick max 200 meter, troligen mindre. Jag är så nöjd över min prestation och nu ska jag verkligen komma igång. Det gäller bara att få den lila extra energi som jag behöver till det men håller jag bara ut i ngr veckor så går det mkt lättare sedan. Jag ska försöka ta med en av grönländarna på varje tur framöver, men först vill jg känna att det fungerar.
I morgon ska jag äntligen på min spirometri, jag har troligen ansträngnings- och förkylningsastma. Bricanylen jag har hjälper men itne riktigt så bra som jag önskar. Fortfarande blir jag väldigt tät när jag rör mig och är förkyld.
Jag hoppas jag kommer ut på en springtur på torsdag, kanske blir det en på lördag morgon oxå, innan jag faar till Arvika...
Ha't gott, jag hoppas jag kommer på fötter snart o att jag har energi/lust att skriva lite oftare. Jag blir lite gladare och piggare av det tror jag...

måndag 13 april 2009

Länge sedan nu...

Ja, som sagt har det varit länge sedan jag skrivit och det beror mest på att det har hänt mer än jag eg klarar av. Man vet inte hur man reagerar förrän det händer brukar man säga... Det värsta som har hänt är inget som man skriver så här men för att säga något så är det helt chockande hur allt kan bli, inte direkt så som jag har tänkt mig.
Ja, ja, lite har det iaf hänt som jag kan berätta om. Jag har gjort färdig mina två första praktikplatser (kirurg-placering och vårdcentral-placering) och har startat på den tredje (psyk) och detta har gått bra. Jag ligger efter i skolarbetet men jag räknar med att komma ikapp snarast. jag ska ligga i lite extra framöver. Bilen har gått sönder och jag har fått laga den, kostar minst 2500 kr. Detta gör att jag inte kommer iväg på säsongsavslutningen i Johnsgård. Tråkigt men så lever verkligeheten. Pengarna räcker bara inte...
Valparna växer så det knakar och de är helt underbara. Alla är väldigt fina och lovande. På onsdag är de redan 6 veckor... Jag fattar inte var tiden har tagit vägen.
Under påskhelgen har vi varit i Mora, i stugan och njutit. Slalom i Grönklitt, tur till björnparken, Mora badhus m.m. Massa aktiviteter... Eller ja, jag åker inte slalom så jag körde skidor med hundarna istället. Trögt, blött före men gud så skönt att vara ute, bara för att det är skönt och inte för att träna inför något eller tävla. Bara slippa pressen lite. Hela den här terminen har bara varit för mycket, jag har varit sjuk flera gånger, vilket jag aldrig är, alla saker som gått fel eller bara blivit helt fel som jag absolut inte kunnat tänka mig ha kunnat gå så fel.
Ja, ja, i mrg hoppas jag på att jag kommer in med lite bilder från björnparken och nya kort på valparna.
Kram på er allihop!

lördag 14 mars 2009

Om Polardistans...

Ja, som de flesta nu vet så bröt jag på första checkpoint på Polardistans. Men vi klarade iaf 70 km!
Jag ska berätta lite om min tur;
När vi kom till Särna i söndags så verkade hundarna väldigt loja jämfört med hur jag är van vid att de är. Mina hundar brukar vara lugna men Nisulas brukar inte vara såpass lugna som de var.
Jag gjorde alla förberedelser och min pappa var med och hjälpte mig, det var en stor trygghet.
När jag packat släden så gissar jag att den vägde ca 60kg, det är ganska tungt och med mig på släden så vägde allt en bra bit över 100kg. Det är ganska tungt...
Starten gick kl 10.30 och hundarna verkade pigga och stack iväg bra men vi kom inte långt. Det var en massa skitstopp trots att alla hundarna hade skitit direkt när vi hade satt dem framför släden. Första backen var den som visade vilka hundar som skulle jobba resten av resan, det var Sol, Mani, Spira. Sarek drog lite, absolut inte mer än han behövde, Singhi höll inte linan sträckt och Allak hängde i nacklinan. Jag fick jobba och slita något helt otroligt. I alla backar sprang jag bakom släden och på platten sparkade jag.
När jag kom till Dalakojan så hade jag fortfarande inte tagit fram kartan, (vilket var ett stort fel!! man har alltid koll på kartan, det vet jag ju) så jag trodde jag redan var vid Morvallen. Så när jag kom till Morvallen var jag så trött och sliten att jag blev alldeles för besviken att det inte ländes bra. Vägen upp mot Morvallen var väldigt brant och kuperad och det var tre hundar som slet och jag tyckte så synd om dem. Sol och Mani var de som verkligen la ner sig för att hjälpa mig komma fram o de andra var inte direkt dragvilliga. Jag led verkligenmed dem, de började nu bli ordentligt trötta. Vi stannade till i Morvallen då det var fler förare där, två av dem fortsatte och en stannade. Jag försökte hänga på dem som fortsatte men hundarna ville verkligen inte gå framåt. Det började snöa och blåsa och nu gick banan upp på fjället. Klockan var över 18 och mörkret hade börjat lägga sig. Nej, det kändes inte något vidare...
Vi vände tillbaka till Morvallen och jag bestämde mig för att tälta där, det var en massa som var eller skulle bli oroliga över att vi inte kom till första checkpoint men jag ville verkligen inte äventyra mitt liv och absolut inte tälta på fjället i snö och blåst. Vid Morvallen fick jag dessutom sällskap...
På morgonen packade jag snabbt ihop grejorna och vi kom iväg vi 8, då hade vi vilat i 14 timmar och hundarna borde vara pigga och alerta. Direkt jag hade kommit ut från tältet hade jag sett att Sol var rejält halt på båda fram, de andra hundarna verkade pigga däremot. Jag var ju tvungen att få ner Sol från fjället och jag visste att det var ingen bra idé att försöka stoppa henne i slädsäcken så jag kolla de om hon drog och jobbade något alls, hur mycket hon haltade i arbete. Det syntes inte ens på henne att hon hade ont när vi stack iväg.
Vägen upp på fjället var brant och fortfarande var det bara 3 hundar som arbetade ordentligt och en som jobbade lite, två jobbade inte alls. De stackarna som slet fick verkligen slita ont och i de värsta backarna fick jag gå före hundarna och locka dem upp. När banan började gå neråt mot checkpointen trodde jag att jag iaf skulle slippa sparka när det mest gick nedför men icke, om det var små knallar efter vägen så fick jag putta och sparka då med. Hela vägen fick jag jobba så vid det här laget var jag helt fullständigt slut, gråten satt stundvis i halsen och med Sol halt så hade jag bestämt mig för att inte fortsätta. Hela banan har det varit mellan 1-2 dm lössnö som hundarna jobbade i, och jag sprang i. Det gjorde det hela inte direkt lättare...
När jag kom fram till checkpoint var det bara att ropa på en veterinär som snabbt konstaterade att Sol hade en allvarlig inflammation i handleden, som riskerar bli kronisk om hon inte får långvarig vila tills den helt läkt ut. Denna får de om de har lite lösa tassa och jobbar i löst underlag, allt detta fanns under Polardistans 2009...
Jag bröt på checkpoint Lofsdalen och jag är inte ledsen för det, jag var helt slut, jag orkade inte mer och dessutom hade de tagit bort två checkpoints och efter Lofsdalen var det drygt 10 mil till mål, utan mänsklig kontakt. Jag orkade inte övertala hundarna att börja jobba nu och dessutom var jag så ledsen över Sol och var rädd att Mani skulle knäckas. Utan den bästa och säkraste hunden så såg jag ingen möjlighet att fortsätta.
Men jag är inte avskräckt!! Jag ska delta nästa år med bara egna hundar. Då käner jag dem bättre och kan utnyttja dem mer och på ett annat sätt. Nästa år, det är då jag ska få revansch!!
När jag kom tillbaka till vandrarhemmet så fick hundarna sitt och jag var så vrålhungrig. Jag gjorde den störta portion pasta jag någosin gjort endast till mig och vrääkte i mig. Jag hade definitivt fuskat med min mat under vägen. (Lärdom till nästa år; ladda mat på ett annat sätt, och bättre och mer dryck...) Och guuud så skönt det var med en varm, underbar dusch!
Jag sov kvar en natt och åkte sedan hem. Ville hem till Fredrik som fylllde år den dagen!
Fredrik, numera 14 år!! Hur kan jag ha så gamla barn?? Då måste jag ju ha varit typ 10 eller något när jag blev gravid??*skratt*
Nu planerar jag inför nästa år, jag vet vad det krävs av mig och kommer vara mycker mer och bättre förberedd.
De närmaste dagarna kommer är min återhämtning sedan bllir det tillbaka till allvaret och skolarbete.
Senare under dagen ska jag uppdatera hemsidan med bilder av de helt underbara, söta valparna. Håll utkik!!
Höres!!

torsdag 5 mars 2009

...efter en jobbig tid så änligen! Valparna har kommit...

Nu har de kommit, valparna, 7 st små underverk fördelat på 4 hanar och 3 tikar. Se bilder på hemsidan www.svartisens.se
Nu ska jag ta hand om resten av kaoset hemma och snart, på söndag, så bär det av... till polardistans!
Ha det gott!!

fredag 27 februari 2009

Valpningen kryper närmare...

Jag tänkte lägga in bilder på Geisha varje kväll tills valparna kommer,
kanske syns det någon skillnad från dag till dag??




torsdag 26 februari 2009

Geisha...

Jag undrar om det finns några valpar där inne? Vad tror ni?

I fredags vägde hon 25,5 kg. Hennes normalvikt är ca 18-19 kg. Min gissning är att hon idag väger ca 28-30 kg. Hon är lite mager dock så ett par kilo till skulle inte skada...
Vad tror ni, kan hon ha någon valp där inne??

måndag 23 februari 2009

Måndag; åter vardag och helgen är över!

Ja helgen blev full med en massa som jag var bara tvungen att göra. Lördag fick jag lite sovmorgon och sedan bar det av för inkörning oh test av spannet jag ska köra på Polardistans. Det blev en helt otrolig tur på ca 4 timmar, Christina var med och lånade mina grönländarvalpar. Hon tyckte det var viss skillnad på spannet, de har sådant tryck i sin dragvilja att det inte är riktigt att diskutera att stanna och greja lite med hundarna. Vi hade inte så bra ankringsmöjligheter, mitt ankare bet lite bättre än hennes så jag fick hjälpa henne då det krånglade, trassel mm. Det är så skönt att vi kan hjälpas åt och att hundarna fungerar så bra som de gör. En av hundarna gick inte så bra som jag önskat så till turen på söndagen så bytte jag ut den mot en annan.
Efter jag kört på lördag så skulle Fredrik iväg på invigning på den nya ungdomsgården i Forshaga, han och två kompisar skulle lana hemma hos oss sen så de blev inte långvariga, jag åkte hem och lagade mat och hämtade grabbarna när maten var klar. De skulle ju göra iordning på Fredriks rum så de kunde sitta där och det tog sin runda tid kan jag lova.
När jag äntligen kom i säng var kl 01.00 och inte kunde jag somna direkt heller (jo, visst ja, jag hade ju täkt sova i tält men det blev för sent o jag var för stressad och trött så jag la det på framtiden), jag somnade vid 5-tiden och då spelade grabbarna fortfarande... Mats vaknade vid halv 6 o sa till dem att lägga sig...
Jag gick upp halv 9 och åkte iväg för att köra igen, jag ville komma iväg tidigt så jag inte körde hela dagen.
Det hade fallit minst 2-3 dm snö under gårdagen och natten och nu var det töväder.
Jag har aldrig varit med om liknande, släden fastnade i snön och bromsade jag så satt bromsen fast tills jag sparkade loss den. Hundarna fick verkligen slita ont men herre gud vad de jobbade. Jag var supernöjd, de verkligen slet. Vi körde bara i 2 timmar men de var tröttare idag än igår... Nu vet jag vilka hundar jag trolige n kommer att köra, jag hoppas att ingen av tikarna går i gång och börja löpa, vi ska inte ha någon parning på fjället, även om hundarna har en viss vana av det... *skratt*
Efter detta var det bara hem o greja och jag längtade efter sängen... Men allt var inte klart förrän kl 23.30. Det är ju helt hopplöst! Jag kommer aldrig i säng i tid. Det ska jag göra i mrg...
Synes!!

lördag 21 februari 2009

Lite om mina planer inför helgen...

I morgon ska jag iväg till Horssjön och köra hundarna som ska gå med mig på polardistans. Vi får se hur långt och länge det blir, allt beror på hur hundarna mår och jobbar. Men det gäller att få ett hum om hur de jobbar tillsammans och om det överhuvudtaget kommer att fungera. Det är ju inte förrän de blir trötta som det märks...

I morgon kväll ska jag sova på baksidan i tält för att testa hur det känns, det kommer inte i närheten mot att sova ute på fjället men jag får ett hum iaf. Det är ju lite lättare när jag har möjlighet att gå in, det kommer jag ju inte att ha på polardistans.

Sedan på söndag ska jag iväg till Horssjön igen, massa hundkörning ska det vara, tävlingen närmar sig med stormsteg...

God natt!!

torsdag 19 februari 2009

En alldeles underbar tur...

Jag åkte upp till Horssjön igår och körde hund. Det blev 4-spann med Mani och Sol så klart och Speja och Arve. Vi var ute i minst 4 timmar och hundarna jobbade hur bra som helst. Som vanligt körde vi vilse men som tur var så fick jag täckning på telefonen och kunde ringa Håkan så han guidade oss rätt. Jag vet inte hur långt det blev men det är inte det viktigaste, det viktigaste är att hundarna inte tvekade i backarna och de jobbade väldigt bra och jag behövde inte sparka något speciellt, inte heller springa/gå bredvid. Jag önskar valparna, Speja och Arve, var tillräckligt gamla för polardistans men det saknas 6 ynkliga dagar, jag har provat få dispens men icke. Och det är klart, var ska de dra gränsen?? Är det vid ngr dgr? Ngr veckor? Ngn månad?
Jag hade varit o hämtat ut en massa grejor som jag behövde inför PD så jag passade på att testa bla skorna, Kamik, och pannlampan, Petzl Myobelt SB5. Skorna var helt perfekta, inga skavsår och satt bra, pannlampan var dioden perfekt men glödlampan i den var under all kritik. Den var väldigt svag och dessutom med ett väldigt mörkgult ljus, aldrig att det ska vara så. Jag ska ringa butiken och fråga om den...
I helgen ska jag ut med de hundar jag ska köra på PD så jag får köra ihop dem, vore ju hemskt om de inte fungerar ihop... Men det ska ju inte vara ngr problem, vi har ju tränat så mkt gemensamt så de borde ju känna varandra vid det här laget. Men man vet aldrig och jag behöver känna på hur det känns att köra dem, de kanske inte alls reagerar lika på mig som de gör för Håkan och Christina. Men det är väldigt trevliga hundar så jag tror inte det ska vara några problem. De hundar jag kommer köra är; Sol, Mani, Spira, Allak, Singi och Nallo. De 4 första är vana att gå i led så det kommer bli skönt för den att kunna variera sig en del.
Lite häftigt att köra med 3 syskon som allihop är på plats nr 1, 2, 3 på årets samojed...
I morgon ska jag plugga som bara den och lägga ner mig en del på utrustningen, troligen kommer jag försöka provpacka släden lite.
Jo, en sak till: Igår morse satt jag och funderade på att Geisha inte skulle börja öka sitt omfång om magen, hon hade inte åkat så som hon borde ha gjort tyckte jag... När jag kom hem från körningen sent på kvällen så kunde jag se en klar skillnad trot det inte var så längt emellan jag såg henne, bara en 6-7 timmar. Skillnaden var så stor att jag inte alls är tveksam längre, jag har ökat maten en heldel sedan igår, jag har ökat tidigare oxå, hon kändes lite tunn men nu får hon i princip det hon vill ha, jag hoppas så på fina valpar att jag skulle bli hur besviken som helst om det inte blev det.
Håll tummarna, nu är det bara ca 12 dagar kvar... Min förra parning, som oxå hade Garp till pappa, föddes 7 dagar för tidigt. Det vill inte nu, några dagar men inte 7...
Sov gott...

onsdag 18 februari 2009

Livet måste gå vidare...

Man lever i ett slags vakum och det känns inte riktigt som om han är borta, att han bara är ute en sväng och kommer snart... Men tomheten och saknaden är där hela tiden.
Hur allt är så måste ju livet gå vidare, resten av världen stannar ju inte upp bara för att vi gör det. Barnen ska ju träna, gå i skolan osv. Vi jobbar, går i skolan/praktiserar, lagar mat, skjutsar till och från aktiviteter och tränar själva. Allt går vidare, vad vi än tycker. Men det är bra oxå, man hinner inte gräva ner sig fullständigt utan allt måste ju fungera, kanske inte med ett leende på läpparna alltid men det hade man ju inte tidigare heller.
Ja, jag har ju missat en hel del dagar på praktiken och just nu måste jag ta igen det. Det är slitigt men det måste ju gå, jag tänker inte ha kastat bort allting för att detta har hänt.
Igår hade jag min halvtidsbedömning, de hade inget att påpeka på speciellt men ville kanske att jag skulle se det mer som ett inlärningtillfälle mer än ett jobb. Först då kom jag på att jag nog ser praktiken som arbete, inte som inlärning/praktik. Jag vet inte hur jag ska kunna lära mig detta, ändra mitt synsätt men på någotvis så ska det gå. Men det var lite roligt att höra att de tyckte väldigt bra om mig och vad jag gjort iaf. Sånt värmer och bidrar till min känsla att jag hittat rätt.

Jag försöker hinna med och köra hund en hel del för Polardistans närmar sig med stormsteg. Jag kanske borde köra mer än jag gör men?? jag hinner/orkar inte allt. Vi försöker få så mkt träing det går iaf. Håkan tog med Mani i helgen och körde 2x3 mil i Nornäs, jag hoppas jag får ett polarhundprov 2 på honom, då saknas bara ett men viktigast är dock att han fick lite xtra snömil i benen.
Familjen Nisula erbjöd mig att få låna 4 hundar till Polardistans så jag kan köra släde 160 ist. Jag har haft en del ont i ryggen och ont i en vrist som inte går över så när de erbjöd mig detta och föreslog slädklass ist så var det en enorm lättnad. Nu har jag varit och beställt alla grejor jag behöver till tävlingen, jag bara väntar på att de kommer till butiken så jag kan hämta dem...
Det blev dyrt ska jag säga men allt är saker som jag måste ha eller som kommer underlätta enormt. Det är bara att bita ihop och betala.
Jag längtar så fruktansvärt till det är dags, kommer jag att fixa det? hur kommer hundarna att reagera? Klarar mina två detta?
Jag ska köra en del med Nisulas hundar innan så jag vet att det fungerar. I värsta fall får jag köra med 5 från dem och lämna Sol hemma men jag tror inte det borde vara några problem.
Nu ska jag käka lite och sedan upp till Horrsjön för en ordentlig genomkörare, jag ska försöka vara ute gärna 3-4 timmar tänkte jag. Får nog ta med lite fika tror jag...
Ha det gott!!

lördag 14 februari 2009

Tack alla för alla varma ord och all stöttning...

Jag måste tacka alla för alla varma ord, via mail, brev, telefon och sms som vi har fått sedan vi var tvungna avliva Garp. De har verkligen värmt och stöttat oss när vi har känt att det varit tungt. Barnen har verkligen varit hur ledsna som helst, jag och Mats har inte varit mindre ledsna för det...Jag skulle ha uppdaterat hemsidan men inte orkat det, det kommer snart iaf.
Nu har jag gjort lite mer på praktiken, jag har haft eget ansvar för patienten, 2 st/ pass, och det har känts väldigt bra. Jag har en kanon handledare och det fungerar väldigt bra, trots jag har missat ngr dgr i början. Hittills har jag satt 3-vägs kateter på en man, den var tjock som mitt lillfinger..., jag har satt dropp, gett injektioner, rondat med läkare själv, ringt jourläkare ang patient, gjort akuta värderingar/val, skrivit ut patient, det har varit helkul, lärorikt och intressant. Jag hoppas det fortsätter i samma anda i fortsättningen oxå.

Ang hundarna och körningen så har jag kört en del o hundarna har vairt så pigga, de har gått upptill 2,5 mil/pass och verkar inte tagna alls av det. Vi har håll bra tempo och allt har flytit, ibl tror jag att hundarna vet att jag saknar Garp så mkt o tänker på hans arbetsvilja när vi är ute och kör så det jobbar lite för hans skull oxå. Vi kommer köra ganska mkt framåt nu, framför allt Mani och Sol. Men den här helgen är Mani med Håkan och Christina till Nornäs och SHAM-draget. Vi hoppas allt flyter och han får några ordentliga genomkörningar... Det vore ju kul och skönt att vet att han fungerar och han får snöträning.

Geisha blir bara tjockare, jag har känt valparna röra sig lite. Hon är planerad till ca 4 mars så jag hoppas de kommer helgen innan, det skulle passa mig precis, det är 2½ vecka kvar nu. Men det kan man ju inte räkna med för inget blir någonsin som man räknar med, det har jag lärt mig. Om man räknar med en sak så kommer det definitivt inte bli så. Det märks, jag längtar iaf tills det är dags, jag ska behålla minst en valp själv. Jag hoppas på många valpar så det finns lite och välja på, jag ska ju försöka hitta den som passar oss bäst och det kommer ju inte bli det lättaste, vi vill ju helst ha en ny Garp men det är orättvist och ha de kraven på valpen. Ingen kan ju bli en ny garp för mig... Han har stulit hela mitt hjärta och det kommer inte bli lätt att få en hund som berör mig på ett så storartat sätt igen. men livet måste gå vidare och jag har ju de andra hundarna så vi får se hur framtiden ser ut och vad den har i sitt sköte för oss och vårt.

Sov gott ;-)

tisdag 10 februari 2009

Nu är han borta, finns inte mer...

Nu har han fått somna in, slipper lida något mer. Vår veterinär på Solstadens var helt underbar, han gjorde allting rätt. Vi har nu känt varandra under många år och har även jobbat ihop oc det blir lättare då.
Tack Jörgen för att du är den du är och ställer upp så här, du är verkligen guld värd.

Igår på promenaden...


De sista dagarna har Garp tacklat av ganska mycket, han har inte varit pigg alls och inte velat göra så mkt. Han har ätit ganska dåligt och druckit ännu sämre, mest legat och sovit, helst i mitt knä eller i min säng.


Vi njöt av det fina vädret.

Igår blev det iaf en lång skogspromenad, han gick lös för första gången sedan han var 1½ år. Det fanns ingen vilja alls att jaga som han normalt har/haft. Men vi fick en alldeles underbar tur, båda två njöt av den i fulla drag, jag grät nog halva tiden men det kändes iaf väldigt bra.



Rasmus och Garp idag på förmiddagen, Garp fick ett grisöra och de låg och kelade på golvet en stund.

Tack, älsklingen min, för den fina tiden vi fick tillsammans. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag saknar dig enormt, hur ska jag klara mig utan dig:'-(

måndag 9 februari 2009

Hur kan allt bli fel så fort och varför just mig?????

Garp har varit väldigt låg i helgen så jag ringde veterinären igår. Hon skulle ringa och kolla på provsvaren idag direkt på morgonen och ringa mig sedan.
Av allt det kunde ha varit så var det det värsta, ett högmalignt lymfatiskt sarkom. Det visade på metastaerande celler som troligen redan har spridit sig, via lymfan, omkringliggande vävnad, blodet, tja det kan finnas metastaser i hela kroppen, främst buken.
Det känns så hopplöst!??! Varför?? Min soulmate, mitt allt? Varför? Vi fann varandra direkt när vi träffades och han var verkligen min från början. Vi har haft en väldigt bra tid tillsammans men alldeles för kort... Jag tänker på alla tävlingar när det bara var han och och jag, vi kämpade tillsammans. Alla långa skogspromenader, när han tröstat mig när jag varit ledsen, alla äventyr och påhitt.
Idag ska barnen få säga adjö och jag kommer troligen åka till veterinären i morgon. Det finns ingen anledning att dra ut på det, han får lida mer och vi går bara och väntar och får se honom plågas, medvetna om att han är så sjuk som han är...
När veterinären ringde i morse så kom han och kröp upp i sängen till mig, det brukar han aldrig göra annars, det var som han sa; jag vet matte vad som är fel, nu vet du oxå... Jag litar på att du fattar rätt beslut och låter mig slippa plågas. Och plågas är det sista jag tänker låta honom göra, idag ska jag se till att han får det så bra som det absolut kan bli.
Det känns som mitt hjärta kommer att spricka, tårarna rinner hela tiden, jag har ringt runt till de närmaste och berättat. Han har gjort ett sånt djupt intryck på de flesta runt oss. Alla har erbjudit sig att komma hit men jag vill vara själv nu, fram till barnen kommer hem. Tack alla för att ni tänker på oss, det värmer att ni vill ställa upp. De närmaste dagarna kommer att vara i sorg men som fågel Fenix reser vi oss ur askan...
I all sorg finns dock ett litet ljus, Garp lyckades med en tjuvparning kring nyår, vi väntar en massa småGarpar. Geisha är helt definitivt dräktig, hon är redan tjock och rund och ligger med magen i vädret. Det var ju tänkt en annan hane men han kanske visste att det var sista chansen, i ett svagt ögonblick så var saken klar. Nu är det bara att hoppas det blir måga fina valpar, jag kommer att behålla minst en och lägga ut någon eller några på halvfoder.
Ta det lugnt och ta vara på era nära och kära...

söndag 8 februari 2009

Två dagar med yrkesförberedande praktik...

Jag hostar fortfarande som en galning men eftersom jag har varit sjuk de 3 första praktikdagarna den här veckan så kände jag att jag var tvungen att gå de två sista. Hostan är mkt lugnare inomhus så jag har faktiskt klarat den riktigt bra.

De här dagarna har jag eg inte gjort så mkt men jag har iaf satt en 3-vägskateter, urin, (lika tjock som mitt lillfinger) på en man. Jag har gett fragminspruta och delat medicin. Jag har lite panik över att inte hinna med att lära mig det jag ska hinna innan praktiken är slut. Min handledare är iaf väldigt bra, hon ger tydliga och klara instruktioner och jag tycker det fungerar bra med personkemin. Idag har jag haft huvudansvaret för 2 "egna" patienter och det har varit lärorikt.

Jag skulle ju eg ha åkt till Furudal den här helgen men hostan satte stopp för det. Men Geishas son, Dumle, som bor Leila blev iaf BIS av 119 samojeder och hon fick BISuppfödargrupp. Svartisens Arvid blev 5a bästa hane, ck, och Svartisens Spira blev 2a i bruksklass med ck, jag vet inte om hon placerade sig i bästa tik. Jag ska ta reda på lite bättre resultat o lägga ut på hemsida. Arvid med husse var med på linkörningen idag och husse var nöjd med resultatet. Mer info om draget kommer oxå. Att man kan sakna o önska att man var på plats så mkt...


Garp då... Har är inte helt ok. Han är slö och verkar inte så pigg som jag hoppats på. Han har svart kletig avföring och det tyder ju på att han blöder från mage och tarmar fortfarande. Måste ta kontakt med veterinären igen. Vi får se om det blir i mrg eller på måndag. Jag har iaf ökat maten, det är lite knappt med 200gr blötmat för honom. Jag är så orolig...
Han har fått varit hos mina svärföräldrar fredag och lördag eftersom jag har jobbat och Mats har varit i ishallen i vanlig ordning. Jag ville inte lämna honom ensam hemma, barnen är ju knappast hemma o kan ha koll, de flänger ju överallt.

Nu ska jag gå och sova...
Ska bara kolla in hur det går för Håkan på www.femundlopet.se
Just nu ligger han på 34e plats, ganska bra gjort för en rookie med lånade hundar...

onsdag 4 februari 2009

En liten förklaring för de som tycker en massa...

Tydligen så är det en mängd samojedfolk som har åsikter om mina hundar så jag vill bara ge en förklaring till Garps ögonlysning. Jag tror ju inte att så många läser min blogg men om det mot förmodan blir läst av någon av de som tycker en massa så kanske det kan ge en klarhet i det hela.
Jag ögonlyste honom mellan jul och nyår och resultatet blev katarakt som så många har sett. Jag har direkt meddelat detta till styrelsen och avelsrådet för att minska hysterin kring det.
Han har nämligen skadat ögat och varit tvungen att opererat det, därav resultatet. Tyvärr så lyste jag inte hos min ordinarie veterinär pga de hade stängt. Veterinären som lyste sa att allt tyder på en mekanisk skada på ögat och att ingenting tyder på en ärftlig defekt på ögat (katarakten har inga tecken över huvudtaget som liknar en ärftlig) men tyvärr ville han inte skriva i: "ej ärftlig" på pappret förrän han hade sett det en gång till, OM 1 ÅR!!
Det är ju inte mycket att göra, jag vet ju vad som hänt och den veterinär som opererat vet ju vad som hänt men inte den som lyst. Och resultatet är ju registrerat, det var inte läge att krångla heller, så jag får snällt vänta tills ett år har gått och lysa igen.
Så om du undrar över något eller har åsikter ring mig gärna, eller maila om det känns bättre. Jag får höra en hel del vad som tycks och sägs trots att jag inte vill lägga mig i och jag kommer att informera alla berörda parter, detta är inget jag pratar tyst om. Jag gillar inte att hymla och smyga med saker.
Om du vet någon som har åsikter, ge gärna adressen till bloggen eller mitt nummer så får jag en chans att förklara, jag är mån om rasen och vill inte det ska bli dåligt avelsmaterial. Sedan vet jag att alla inte gillar mina hundar och det är helt OKEJ! Jag gillar inte alla andras hundar heller...
Hemsidan ska uppdateras, men jag har lite mkt nu så det blir snart, framöver....

tisdag 3 februari 2009

Hur snabbt kan allt vända och ställas på sin yttersta spets...

Helgen har varit hur mysig och trevlig som helst. Jag och barnen åkte iväg på Polarhundsmästerskapen. Lite kort gick det väldigt bra och barnen var hur duktiga som helst. Kanske kommer jag berätta om helgen senare men inte nu...
I vilket fall så blev Garp dålig och jag åkte in med honom akut på måndagen. Det gjordes en röntgen, togs blodprover och avlsutades med ett ultraljud. Alla prover o tester o röntgen visade på att det troligaste var att han hade en tumör i magsäcken. Vi skulle komma tillbaka dagen efter (läs idag) och göra till och börja med en gastroskopi (man går ner i magen med en kamera och kollar hur det ser ut).
Jag åkte in med honom och lämnade honom där, åkte hem och blev sittandes i sängen, helt apatisk, och stirrade på telefonen. Veterinären skulle ringa på förmiddagen så fort hon hade gjort gastroskopin.
När hon ringde hade jag ont i magen och sån ångest att jag mådde illa. Hon berättade att han hade väldigt stora förändringar i magsäckens slemhinna och det såg inte alls bra ut. Vi kom överens om att de skulle öppna honom för att se hur det såg ut på utsidan av magsäcken.
Det var många timmars väntan på resultatet från operation. Det var tur att vi kom överens om att öppna o kolla; han hade en stor tumör sittandes på utsidan, en väl avgränsad tumör (förhoppningsvis godartad eftersom den var påpass avgränsad) som hon tog bort. Tumören har troligen ohämmat överproducerat magsyra som har irriterad magsäckens slemhinna och orsakat en kraftig reaktion/förändring. Vilken lättnad!!
Allt är inte klart, vi måste vänta på resultatet av undersökningen av tumören och det kan ta upp till 2 veckor. Men hon fick bort hela tumören och såg inga tecken på spridning.
Nu har jag en trött och sliten hund som ligger vid mina fötter...
Nu hoppas jag att vi får många år tillsammans, det får inte bli mer saker nu.
Jag är trött och sliten, vill inte ha mer problem nu...

onsdag 28 januari 2009

Lite uppdatering om typ, ingenting...

Aldrig blir det som planerat, jag hade sett fram emot en helg med snö och jag skulle träna hundarna i massor, inte blev det så?? Förvånad?, jag börjar nästan vänja mig vid att inget fungerar. Mats blev sjuk i torsdags och hade feber och hosta, naturligtvis smittade han mig så jag låg i feber hela helgen. Lite panik hade jag då jag skulle på introduktionen inför praktiken i måndags, jag ställde in mig mentalt på att jag absolut skulle vara feberfri och tillräckligt bra för att kunna delta i den. Vad man bestämmer sig för tillräckligt starkt går faktiskt att genomföra... Jag kunde gå på intron, jag snorade som bara den men jag deltog!

Tisdagen tillbringade jag med att greja hemma o fixa lite annat som jag måste ha klart inför helgen. Barnen ska ju tävla i Hamra på Polarhundsmästerskapen!! Det ska bli så roligt, jag ska bara köra 10 km med mina samojeder och försöka få ett polarhundprov 2 på dem. Det ska bli så roligt att åka iväg! De flesta som jag känner inom polarhundklubben ska komma dit.

Min planering inför polardistans börjar dra ihop sig oxå. Det är inte alls lång tid kvar, jag fattar inte hur jag ska hinna få ihop tillräckligt med mil i benen på hundarna tills dess. Jag måste verkligen ta mig i kragen o få ihop det. Jag har kollat lite på vad jag kommer behöva o det drar verkligen iväg. Jag önskar att jag var ekonomiskt mer stabil och hade lite pengar över ibland. Just nu känns allt hopplöst, men det löser sig väl, det brukar det göra.

Idag ska jag göra min första riktiga praktikdag, eller ja, riktig o riktig, jag ska gå med en undersköterska den här veckan, och det jobbet har jag ALDRIG gjort (nu var jag dum och sarkastisk) men det finns en anledning till varför jag vidareutbildar mig... Ja, ja, det är bara o bita ihop och se glad ut.
Nu ska jag packa o städa lite, syns!!

torsdag 22 januari 2009

Lite gnäll...

Den här veckan har vi fullt med föreläsningar som ska förbereda oss studenter på det som komma skall. Vi ska ut på praktik i 18 veckor och det är inte lite kunskap som vi ska ha med oss ut. Vi ska vara förberedda på medicinplacering, kirurgplacering, vårdcentral och psykiatriplaering. Jag jobbar ju en hel inom psykiatrin så det känns ju inte så utmanande... MEN de andra i klassen har ju inte jobbat på det viset jag gjort o behöver och vill ha bra info om de psykiska sjukdomarna. Vi hade en lärare som absolut inte visste något alls om det, helt värdelöst!! Jag slösade en hel j-vla dag på ingenting! Hur besviken som helst, det är ju så tråkigt när man hoppas få lite xtra info åsså ger det nada... Jag menar får det vara så, ska man bara godta vilken skit som helst, bara för att det gäller psykiatri så tar de förgivet att man inte kan något o inte är intresserad. Fy, KAU. Det somatiska ställs det stora krav på bra undervisning men tydligen inte det psykiska. Ja, Ja... Inget att hetsa upp sig på, jag får inget nytt innan det är dags för praktiken ändå, jag får gå på "gamla meriter". Kunde varit bättre...

Ja, då har jag lättat mitt hjärta, ta det inte alltför allvarligt, det gör inte jag...

onsdag 21 januari 2009

Lite snabbt...

Jag vill bara berätta att jag blev så glad när jag upptäckte att spåret uppe vid hembygdsgården var uppkört, vi tog en tur runt banan, tyvärr var ljuset trasigt så det blev inte mer än ett varv innan det blev så mörkt att det var farligt men vi gjorde det!

En tråkig händelse; Yrjö Havimäki har gått bort efter en kort tids sjukdom. Han var inte alls gammal så detta kom som en chock. Jag kan bara sända mina tankar till Lena med familj denna jobbiga tid. Man blir verkligen medveten om sin egen dödlighet...

Nej nu ska jag ta kvällen, jag är fortfarande trött o sliten efter helgen... Behöver få xtra sömn, helt klart så kommer jag i mina normala gängor igen.
Syns!

måndag 19 januari 2009

Hemma igen!!

Nu är jag hemma igen efter en händelserik tur till Jämtland.

Jag fick sällskap av Marie Lillé på Amkida's kennel som följde med upp för att delta i klubbens årsmöte och meritera sina samojeder på b-testet. Det är inte lite impad jag blir när hon först reser med tåg från Ronneby till Karlstad, ca 50 mil. Hon startade sin resa kl 22 på tisdagskvällen och var i Karlstad kl 09.30 på onsdagen. Jag hade ju inte riktigt packat kalrt så jag hämtade henne och åkte hem igen för att plocka ihop det sista. Vi kom iväg vid halv 12...

Resan blev jobbig upp med en hel del snöande och snörök från mötade lastbilar som bildade en vägg så man inte såg något på lång tid, det gällde att hinna sakta farten innan så vi inte riskerade att köra av vägen eller in i en annan bil. Otäckt.

Vi skulle sova första natten hos Lasse och var framme hos honom vid 19.30-20.00 trötta, stela och fulla av förväntan.

Under resan berättade Mia att hon bara har kört släde några få gånger förut, 3 gånger tydligen, och nu skulle hon verkligen köra 6-spann med 3 okända hundar (mina) och sina medhavda 3. Och 3 mil!! 2 dagar på varandra. Det kan man kalla tuff brud.
På torsdagen var vi tvungna att testa om hundarna över huvudtaget fungerade att köra. Mia körde de 6 som hon skulle meritera och jag körde Sol, Arve och Speja. För mig krånglade hundarna en del men till slut gick de åt det håll jag ville, det blev kanske totalt 10 km för mig och eftersom allt fungerade för Mia blev det hela 13 km banan för hennes del...
Natten till fredagen blev det kallt, riktigt kallt. Vi hade -33 grader! Hundarna frös trots detta inte men de tykte snön var kall, de lyfte en fot i taget på fredag fm, vi var tvungna att skjuta upp tävlingen/meriteringen till 12.00. Då var det kring -23-24 grader och lite mer humant att vara ute o röra på sig.
Mina hundar krågnlade med allt, jag har aldrig haft så mkt trassel förut. De stanade och ville leka med mig eller varandra, de förstod inte varför de skulle gå före släden, de snurrade runt varandra och bara strulade. Långsamt, långsamt gick det framåt, inte förrän när vi kom in i skogen den sista milen började hundarna jobba. Det var bitvis helt hopplöst. Inte kan man tro att hundarna normalt sliter som djur o aldrig strular. Vissa bitar funderade jag på om jag skulle sätta dem allihop i släden o dra hela ekipaget själv tillbaka till mål.
Lördagens meritering, det var ju inte meriteringstillfälle för mig (mina hundar gick långsammast av alla, eller iaf då de inte ens gick framåt sedan fick de för sig att nu kan vi springa, innan sista 3-4 km trodde jag hundarna var helt förstörda men då helt plötsligt börjar de tokgaloppera!!) så lördagen bestämde jag mig för att bara komma runt o hundarna ska ha den erfarenheten att ha gått så pass långt utan bra ledarhund. Och ja, vad ska jag säga. Runt kom vi men... Det gick lite bättre dag två men hur?? Jo med hjälp av Mias spann som iaf jobbade väldigt bra framåt, de hade stora problem med is i tassarna o Geisha som inte gillade att hon inte gick i det spannet som matte körde, hon kämpade bakåt hela tiden...
Ja, ja. Bara att inse, mina hundar suger just nu! Eller kanske kan det vara så att jag har tränat dem helt fel... Ja man lär sig, nu vet jag hur jag ska köra när jag kommer hem o fram till polardistans. Bara att hoppas det ger mer än så jag har tränat hittills.
Hela träffen var helt underbar med alla trevliga människor som var där. Jag hoppas det blir lika trevligt nästa år!
Igår åkte vi trötta hem, det var inte utan ett visst vemod. Men hemma kom det iaf 1,5 dm snö inatt. Lite tröst...


Idag startade den nya terminen på skolan med en heldag, o jag som var så fruktansvärt trött... Ja det var bara o bita ihop. Hundarna var så trötta o nöjda när vi kom hem o har bara legat o sovit hela dagen.

Nej, nu måste jag sova...


måndag 12 januari 2009

Att inte riktigt hinna med och vara obotlig tidsoptimist...

Ja, alla som känner mig vet att jag är den värsta tidsoptimist som finns, jag ska hinna allt på så lite tid som det bara är möjligt...
Som nu, jag ska handla mat inför vinterträffen i Nederhögen samt fixa vin till föreläsare o medhjälpare på träffen. Jag tänkte försöka ordna med något litet till han som står för huvudparten av spårkörning, men vad?? Hundkärran ska det sättas på vinterdäck på, det ska kopieras papper, fixas med min egen mat som jag ska ha med, packa hundarnas grejor o slädar som ska med samt selar, linor skålar osv. Hela dagen i mrg ska jag vara på universitetet så det blir packande i mrg kväll o troligen fixa hundkärran då med. Skidorna ska eg vallas och jag måste ta fram tält o sovsäck om jag får möjlighet att sova ute under helgen. Hur mkt som helst och jag har mer bara att jag inte kommer ihåg det nu.

Till något annat, jag ska försöka komma iväg på en helgtur i februari, jag vet inte vart jag åker men troligen blir det Sälen/Särna. Om det blir som jag tänkt så ska jag försöka komma iväg en fredag tidig mrg o komma tillbaka söndag sen em. Troligen blir det i mitten eller mot slutet av februari och jag ska göra en snåltur, det får inte kosta annat än bensinen dit, typ. Är du intresserad att hänga på så hör av dig. Jag ska köra nordiskt med de hundarna jag ska ha med på polardistans. Jag hoppas på dagturer på 5 mil, jag tror det är rimligt förutsatt att vädret är någorlunda. Jag kommer åka på makerade skoterleder och skulle absolut uppskatta sällskap om någon är intresserad.

Det ska bli så roligt att åka bort i helgen och jag ser verkligen fram emot detta. Jag ska tävla för första gången med valparna och har inte en aning om hur det ska gå...

Helgen efter vinterträffen ska jag försöka komma iväg med Rasmus och köra någon dag, kan ska tävla på Polarhundsmästerskapet och har aldrig kört släde förut. Han måste köra minst ett par gånger innan och åker vi norrut en helg så kan han ha det som träningshelg. Det ska bli kul, men helgerna framöver är väldigt uppbokade efter polarhundsmästerskapet kommer samojedmästerskapet,*puh*.

Sedan börjar ju min praktik v 5 oxå. Jag har ännu inte fått något schema men jag hoppas på att det blir bra med sammanhållen tid så det inte blir spridda dagar.

Nej nu måste jag sätta igång.

Syns/hörs!!

För er som inte kommer till Nederhögen i helgen så kommer ni missa årets händelse och den absolut trevligaste träffen som finns!!