Jag läste en blogg...

Jag läste Ulrica Öhmans blogg och fick mig en funderare, för visst är det så att man blir nästan dagligen ifrågasatt varför man ska ha så många hundar?? Jag vill berätta hur det började för mig. Jag fick en samojed av mina föräldrar som trodde de kunde få mig att sluta tjata om hund när jag var 6 år gammal. Pappa valde rasen eftersom han ville ha en hund som tålde att vara med på fjället och allmänt ute i naturen och när han tränade. På de tiden tränande min pappa en väldig massa. Samojeden var tålig, kunde ligga ute, var barnvänlig och var så där söt så Sofia, 6 år, skulle bi alldeles bedårad. Sen började planeringen, under hela min uppväxt har jag sagt att jag ska ha 100 hundar. Jagskulle köra slädhundspann, trots alla skidturer tolkande efter Misja som bar ut i skogen, bort från spåret fter något djur som gått över spåret tidigare. Hon ville inte alls lyssna på mig men de få gånger hon gjorde det var bättre än allt annat och drömmarna spann vidare och jag förlät hennes bus. Misja dog när jag var 15 och av förklarliga skäl så blev det inte någon ny hund då. Jag träffade Mats när jag var 17 och gjorde klart direkt att om han inte gillade djur var det ingen ide. Vi fick Fredrik -95 och började parat om hund gaska direkt då, för då kändes det som det faktiskt skulle fungera med en hund i våra liv. Dallas hette han, en blandras golden/flat, kom samma sommar som omplacering.
Snart inså jag att det faktiskt var samojed jag ville ha, Dallas var alldeles för vek för min smak...
Jag kollade annonser och fick till slut napp hos en uppfödare som kunde tänka sig låta mig ha en hund på foder från dem, Bjerka kom till oss... Det var då Mats kom på vad det här med drag var...
Vi hälsa på hos Leila och Janne, Sun Master's kennel, och deras grabbar. Jocke, den äldsta av grabbarna tog med mig på en tur med deras hundar och han fick åka med och blev såld direkt!
Vi åkte hem och han smorde alla planer om massa hundar och alla spann han ville ha osv.

Ja så startade vi... Efter vägen har det blivit en massa hundar och en massa krångel. Jag har blivit mer säker på att detta är livet och Mats tröttnade en del på det. Hundarna är kvar och tanken är nog att ha 3 samojeder hemma, några ute på foder, och 4 grönlandshundar (berätta inte för mamma och pappa). Då har jag ett rent spann av varje som jag kan köra men trolige kommer jag endast begränsat köra dem var för sig eftersom jag är ute efter kraften och intensiteten som jag får när jag kör dem tillsammans.
Annars tycker jag precis som Ulrica...
Kolla in henne blogg om ni inte redan gjort det. Kanske fyller jag i mellanrummet om vad som har hänt allteftersom...

En skön, jobbig helg, hur det nu kan gå till??

Natten till fredag lämnade vi in vår uppsats till handledarna för en första korrekturläsning och idag ska vi få vår handledning inför inlämning till examinatorn. Det var en helt underbar känsla för vi har verkligen slitit för att få den klar i tid och den blev klar! Detta innebar även att jag vaknade på fredagsmorgonen med världens migrän, i vanlig ordning... Det blir ju så när jag är klar med något som jag har känt mig pressad av. Vi skulle ju på Takida på kvällen så jag unnade mig att sova bort en stor del av dagen och hoppades att det skulle släppa. Av en anledning som jag nu inte vet om kollade jag om det kommit in något resultat på en tenta som jag har haft släpande och jag har var tvungen att klara för att få börja på nästa termin (detta är ännu ett av mina dåliga samveten från förra termin då INGET fungerade) och mot alla odds så klarade jag det!! Vilken uderbar känsla!! Den var ok!! Det var en massa spänningar som släppte då och migränen tog verkligen ett rejält tag. Som tur är fungerar min medicin ganska ok, den tar inte bort det helt men jag var iaf i ett såpass skick att jag kunde gå på konserten, den var skitbra!
När jag vaknade på lördagen så kände jag direkt att om jag lyfte på huvudet så sprängs huvudet, jag kunde inte ta mer tabletter förrän kl 13 så det var bara att försöka sova bort så mkt av tiden som möjligt. En dryg timme efter jag tog medicinen så kom jag upp ur sängen... Hela dagen borta *suck* men det är ju så jag fungerar, spänningen släpper och då kommer migränen. Hela helgen blev återhämtning, man kommer inte igång att göra något direkt efter en migränattack och då denna varade ett dygn längre än normalt så var det bara att bita i det sura äpplet och vila tills jag orkade ta tag i saker igen.
I dag ska vi få vår handledning så jag hoppas vi inte får en massa påbackning och måste komplettera med massor eller ändra på massor.
Till helgen kommer Leila och vi ska åka till Oslo på utställning tillsammans. Det var så länge sen och jag ser verkligen fram emot det!
Ha det gott!

Ibland blir det faktiskt bra trots allt...

Ja jag vill bara säga det! Ibland blir det faktiskt bra, mina ansträngningar ger frukt och det går åt mitt håll. Det är inte ofta men ibland så. Och jag blir så lycklig över detta lilla, som eg är riktigt stort och betydelse fullt för mig, att det riktigt bubblar inom mig. Nu hänger allt på ett svar som jag borde få om senast 2 veckor. Bara att hoppas att det går vägen, med min tur så vågar jag absolut inte hoppas på det men efter idag så känner jag att det iaf finns en chans!
Ha en alldeles underbar bubblande kväll, för det ska jag ha!!

Ett rejält uppvaknande...

När man inte mår så bra så gör man allt för att det ska bli bättre o man ska bli lite gladare och piggare. Jag har under en längre tid stått med huvudet i sanden och verkligen blundat för verkligheten. Om man är oerhört trött o knappt orkar vara vaken en hel dag så blir det en massa onyttigheter som jag äter. Det brukar vara ett säkert tecken för att det är för mkt kring mig. Det har inte blivit någon träning heller sen mitten av juli vilket oxå är helt bedrövligt. Med andra ord har jag misskött mig på alla sätt och vis men bestämde mig nu i helgen att jag skullle rycka upp mgi, eller dvs det har jag gjort många gånger under hösten men nu gjorde jag iaf slag i saken o satte igång. I måndags började jag springa igen med min egen förmaning att allt är bättre än inget.
Jag bestämde mig för att jag ska i forts spring månd, onsd, och fred så att jag är säker på att det blir av. Bra med rutiner...
I vilket fall så vägde jag mig i morse, bara för att veta hur träningen går. Oj,oj,oj... Det skulle jag ha gjort tidigare. Jag har gått upp 7! kg sen i juni/juli. Det är verkligen illa, så här får det inte vara men nu fick jag verkligen en rejäl spoore att se till att allt sköts ordentligt, jag vill ju inte dö i förtid i någon hjärt-/kärlsjukdom.
I kväll ska jag ta en omgång med hundarna så de får rusa av sig det värsta, jag prioriterar inte dem just nu men de måste ju få sitt.
Ha det gott, nu ska jag ut på en promenad... Skärpning på alla fronter!

Lite uppdatering...

Ja senaste tiden har det varit alldeles för mycket för mig så jag har helt inte orkat blogga något. Inte för att det har hänt så mycket för den delen heller. Jag har kört hundarna en del som avslappning och alla, utom Geisha, har verkligen gått väldigt bra. Känns lite skönt för jag ska testa ta dragprovet på grönlandshundklubbens vinterträff. Ja Geisha är bara sur och grinig, troligen ska hon löpa snart, så hon gör som hon tycker när vi ska köra. Vill inte lyssna alls.
Mani är fortfarande hos fam Nisula och sista rapporten av Håkan hade de utökat distansen till 37 km som längsta tur. Mani är nu uppe i ca 80 mil hittills denna säsong och verkar hålla bra i tassar och resten av kroppen. Håkan meddelar att han är väldigt nöjd hans insats så det känns skönt. Lånar man ut en hund så vill man ju att han ska sköta sig och bidra till spannet. Det vore ju häftigt att ha en hund som gått Femundslöpet...
Jag önskar mig mest av allt just nu att ekonomin kunde vara bättre för stressen över att pengarna inte räcker tar musten ur allt. Men jag hoppas på att studierna är klara till sommaren, håll tummarna...
Men jag har gjort(läs; anmält mig till) lite roliga saker iaf... Det första som kommer är Takida på Nöjesfabriken den 20 november! Det ska bli så kul att gå på, jag längtar som bara den!
Det andra är att jag och Leila ska åka till Norge på Norsk vinnarutställning den 28 november, det var så länge sen vi åkte på någon utställning tillsammans, det ska bli helt underbart....
Det tredje som inträffar är att jag har anmält till St Stockholm. Vi åkter till Leila och sover där för att dagen efter åka in till stockholm. Jag åker på utställning och Mats o barnen tar en heldag "in the big city". Barnen har pratat om detta väldigt länge nu såå då slår vi 2 flugor i en smäll! Inte fel alls...
Nej nu ska jag plugga igen, faan vad slitigt det här här men det är inte alltför långt kvar nu om allt går i lås...
Kram på er!