Hur snabbt kan allt vända och ställas på sin yttersta spets...

Helgen har varit hur mysig och trevlig som helst. Jag och barnen åkte iväg på Polarhundsmästerskapen. Lite kort gick det väldigt bra och barnen var hur duktiga som helst. Kanske kommer jag berätta om helgen senare men inte nu...
I vilket fall så blev Garp dålig och jag åkte in med honom akut på måndagen. Det gjordes en röntgen, togs blodprover och avlsutades med ett ultraljud. Alla prover o tester o röntgen visade på att det troligaste var att han hade en tumör i magsäcken. Vi skulle komma tillbaka dagen efter (läs idag) och göra till och börja med en gastroskopi (man går ner i magen med en kamera och kollar hur det ser ut).
Jag åkte in med honom och lämnade honom där, åkte hem och blev sittandes i sängen, helt apatisk, och stirrade på telefonen. Veterinären skulle ringa på förmiddagen så fort hon hade gjort gastroskopin.
När hon ringde hade jag ont i magen och sån ångest att jag mådde illa. Hon berättade att han hade väldigt stora förändringar i magsäckens slemhinna och det såg inte alls bra ut. Vi kom överens om att de skulle öppna honom för att se hur det såg ut på utsidan av magsäcken.
Det var många timmars väntan på resultatet från operation. Det var tur att vi kom överens om att öppna o kolla; han hade en stor tumör sittandes på utsidan, en väl avgränsad tumör (förhoppningsvis godartad eftersom den var påpass avgränsad) som hon tog bort. Tumören har troligen ohämmat överproducerat magsyra som har irriterad magsäckens slemhinna och orsakat en kraftig reaktion/förändring. Vilken lättnad!!
Allt är inte klart, vi måste vänta på resultatet av undersökningen av tumören och det kan ta upp till 2 veckor. Men hon fick bort hela tumören och såg inga tecken på spridning.
Nu har jag en trött och sliten hund som ligger vid mina fötter...
Nu hoppas jag att vi får många år tillsammans, det får inte bli mer saker nu.
Jag är trött och sliten, vill inte ha mer problem nu...