Hej för ett tag!

Har bestämt mig för att sluta uttrycka mig offentligt, dvs Facebook o bloggen. Blir inget bra av det o dessutom missuppfattas jag. Så nu tar jag en paus, en låååång paus! 

Ha det gott i sommarvärmen!

Rastlös/instängd!

Alltså...jag är inte gjord för att ta det lugnt! Jag får känslan av att vara fången, fastkedjad o att andra bestämmer över mig! 

Då blir jag låg o funderar över meningen m allt o det är inte sååå bra. Jag får inga direkt negativa tankar men blir frustrerad o rastlös så d kryper i mig. Blir besviken när jag inte alls kan prestera vad jag önskar o fixar inte ens att sätta dagliga mål för jag har ingen aning om hur mkt jag eg orkar. 

Helst av allt skulle jag vilja ha någon att åka till stranden med så jag fick lite miljöombyte men alla har så fullt upp med sitt så det är inte riktigt aktuellt. 

Ska iaf försöka rensa lite i morgon, kanske kan jag få ett rum fixat innan kvällen. Önskar jag kunde putsa fönstren men sträcka sig på det viset är absolut inte aktuellt!

Nu ska jag iaf försöka sova snart, är så understimulerad att d är svårt att övertala kroppen att den behöver sömn förutom all vila jag påtvingar den!

Sov gott!

(Är någon sugen på att töla bort en stund, komma förbi på en fika eller liknande så tveka inte. Allt som bryter mot tristessen är sååå välkommet!!)

Rastlös?! Vaddå? Vem? Jag?! Nääää...

 

Dygn fem efter operation...

Inte alls så ont, kan tom hosta utan att d känns som jag ska dö...(gör dock rejält ont fortfarande)

Har grejat i köket, diskat o plockat tvätt nu på fm men det tog rejält på krafterna! O det är främst jobbigt att stå upprätt, min bukmuskulatur är helt kraftlös. Det är precis som jag aldrig tidigare använt magmusklerna tidigare alls... Men som sagt, är ju bara dygn fem efter operationen så det här är riktigt lovande!

Måste ge mig på gräsklippning idag, försökt få ungarna göra det men det har varit helt omöjligt! Nu går det verkligen inte vänta längre! Jag får ta det i riktigt små etapper och låta bli pressa mig för en gångs skull...viiiilaaaa mycket! Hinner jag inte klart idag är d inte nåt att göra åt, då gör jag resten i morgon! Men jag har ork ändå! Kryper i hela kroppen kan jag lova...nu jäklar ska jag försöka bli lite nöjd åtminstone även om jag kommer vilja så mkt mer. 

Frustrerande det här, är så tacksam över hur snabbt jag återhämtar mig o att det inte verkar bli några komplikationer än så länge *peppar,peppar,taiträ*

Mest ledsen är jag över att jag missar cykelvasan o att jag hade en op inbokad för att korta mitt befintliga ärr o rätta till naveln, den är åt h*lvete numera. Surt men inte mycket att göra nåt åt, är ju petitesser eg om man ställer d emot att jag faktiskt kunnat dö...

Fyra dagar efteråt

Fyra dagar efteråt ser d ut så här...fan inte kul alltså!!

Ser ju ut som d bara är en till två månader kvar innan den stora dagen... Bläää!!

Inte min plan direkt!

Ja allt blir liksom inte som man tänkt sig ibl...

Som att jag skulle gå på semester idag...det sket sig direkt!

I lördags morse så åkte jag hem från jobbet, fixade hundarna o bestämde mig sen för att åka o sova hos Peter, var rätt länge sen kan jag lova... Var väl där vid 8-tiden, somnade ganska på en gång men vaknade vid nio med något som kändes som fruktansvärd magkatarr. Jag gick upp o drack vatten, lite mjölk för att neutralisera men smärtan blev bara värre o började breda ut sig i magen, d blev mer o mer kramplikt. Smärtan var fruktansvärd o ökade i omgångar, som i vågor o efter 1,5 timme så kändes d som något höll på att gå sönder i magen. Peter fick ringa på ambulans, den tog över 45 min på sig att komma... Det var väl inte akut ansåg de. Jag sprang två trappor ner till ambulansen, hade så ont att d nästan inte gick att prata m mig, fick morfin i ambulansen men hade noll effekt!

Väl på akuten så fick jag mer morfin, kramplösande men fortfarande ingen effekt. Ligger bara o skriker på båren, åker på skiktröntgen som visar ischemi i tarmen. Akut operation blev det...

Att vakna efter operationen var helt underbart! Den fruktansvärda smärtan var borta! Klart jag hade ont men d var ju av operationssåret o den smärtan är ju hanterbar. Ville inte ha smärtstillande, dumt att äta det om man inte behöver...

Blev inlagd på avd 6, hade turen att få en riktigt god vän som sjuksköterska, helt ovärderligt!! Tack för att du tog så väl hand om mig Marie!!

De sa att jag troligtvis behövde ligga kvar 3 dygn, något jag helst absolut inte ville... Men mådde riktigt bra dagen efter så snart de drog sumpsonden på mig (en slang genom näsan ner i magen som ska avlasta magen från innehåll o att jag inte ska spy) för den skavde rätt rejält i svalget.

Pratade m läkaren o fick löfte om att få åka hem bara jag kan kissa och äta ok. Vilket gick riktigt bra faktiskt. 

Så igår kväll fick jag krypa ner i min egen säng, sååå underbart! Kan inte beskriva känslan av att få sova hemma...

Sovit ganska bra i natt, vaknat flera ggr men somnat om efter att ha druckit lite och varit på toa. Smärtan har lättat ganska mkt och jag mår mkt bättre idag. Inte läge för långpromenader eller storstädning än men tänker iaf placera rumpan i soffan, kanske tom på altan om solen tänker dyka fram...

Mina semesterplaner gick åt skogen men d finns nog en mening i det oxå...är däremot ledsen över att Peter har semester nu o när jag ska ha semester så har han ingen semester kvar att ta ut. Jaja, det får väl lösa sig då ist... 

Ha nu en underbar dag alla mina vänner, jag ska läka o försöka finna mig i allt som jag velat göra den närmaste månaden inte blir av...

Psyket vs mat

Har en fundering om det finns intresse av att jag skriver en del om mat, människor relation till mat och varför man väljer att överäta (äta mer än kroppen behöver), min ide om varför det är så. Det kommer inte vara vetenskapligt dokumenterat men de kraftigt övervikt har oftast (troligen så mkt som 95%) samma typ av problematik.
Finns det någon om skulle vilja läsa om detta? Om det finns det så kommer jag antingen skriva i den här bloggen eller starta en ny blogg som enbart kommer handla om det mentala, varför man gör vissa val och hur det mentala står i relation till mat, vad mat kan symbolisera vid olika tillfällen, måenden osv.
Hör av er till mig, antingen via mail: svartisens@hotmail.com  eller skriv i kommentarsfältet nedan. Det går även skicka ett sms men just nu har jag en tillfällig mobil i några dagar till så jag kommer inte kunna läsa det förrän slutet på den här veckan, alt nästa vecka. Mobilnumret är iaf 070-9962905
I vilket fall så kommer jag skriva i omgångar för det är såpass komplext och blir lätt långdraget så jag kommer dela upp det. Troligast kommer jag inte på allt som jag vill skriva om direkt heller...
Ska försöka skriva om hur vansbrosimmet var de närmaste dagarna oxå...återkommer med det!
Ha det gott, nu har jag 4 nätter kvar, sen semester 2 veckor; YAY!!

Vansbrosimmet!

Idag gjorde jag etapp 3/4 på halvklassikern... 

Gjorde för en gångs skull allt rätt, lyckades komma in på tiden jag hoppats på och allt var riktigt ok! Nöjd med resultatet!!

MEN...samtidigt var det idag som jag insåg vad en riktig klassiker innebär... Ensam på skidor i 9 mil, ensam på cykel i 30 mil...ensam simma 3 km(minsta bekymret) och sist men absolut inte minst... Ensam springa 3 mil!!

Insåg att jag får nog revidera min tanke kring det hela. Kan inte begära att någon ska hålla min såååå långsamma takt och d är orimligt att tro att jag ska bli snabb till nästa år, hur mkt jag än sliter för det.. Jag kan alltid bli bättre men all förbättring hos mig går sååå långsamt! Säkert 10ggn så långsamt som hos ngn annan. Ren krasst så är d så och inget som lär ändras inom en rimlig framtid. 

Detta i kombination m att jag inte har direkt optimal utrustning känns så där. Allt d här gör att jag överväger allvarligt att dra mig ur att försöka köra en klassiker nästa år. Hemskt att behöva slänga in handduken innan jag ens har testat men synd att slänga ut massa pengar o så blir d bara skit! 

Bara bita i det sura äpplet men minst sagt dags att inse sanningen! Jag är inte gjord för sånt här, ingen idé att låtsas nåt annat. Nu har jag ändå gjort en tjejklassiker o en halvklassiker. Får faktiskt vara enormt nöjd över bara dessa prestationerna. Man kan inte få allt och man ska inte ta sig vatten över huvudet. 

Iofs är d nog ganska dumt att dra ner på träningen nu när jag blir ensam... Risken är överhängande att jag tröst äter ist...kommer se ut som en julgris innan jul!"

Nu ska jag iaf sova. Jag o Rasmus ska iväg till Hammarö skärgård och fira min bror o brorsbarn för de har fyllt år.firandet kommer ske på en ö i Vänern. Ska bli riktigt trevligt!

Sov gott!

Dryga nätter...

Vissa nätter är bara sååå sega! När inget finns att göra, man bara sitter o kollar på film hela natten. Kan låta rätt lyxigt men nej, finns nog sååå mkt som jag hellre ägna min tid åt!

Som tex i natt... Där jag var placerad i natt var allt enormt lugnt medan jag såg på larmet o datorn att de andra hade häcken full m patienter. Och även om man inte är spec trött så får jag så ont i rumpan av stolarna. Vet inte vad de tänkte på när de skaffade stolarna...

Just nu längtar jag hem, få lite ledigt o få njuta lite grann...men d är bara knappt två timmar kvar nu...

Har mest varit neråt nu..

Jag vet att mitt liv är bra och jag ställer för höga krav på mig själv. Så jag behöver inte få höra det hela tiden!

Men i min verklighet så räcker jag inte till just nu, jag får alldeles för lite gjort och tiden går alldeles för fort. Jag blir distraherad av allt och har hur svårt som helst att hålla fokus (generellt problem för mig). Som nu tex, jag klipper gräset och bensinen tar slut...ist för att fylla klippare igen så sätter jag mig o skriva ett inlägg i bloggen. Dumt o onödigt eftersom jag verkligen behöver få lite gjort!

Allt är rörigt kring mig nu, jag ska jobba hur mkt som helst fram till semestern om mindre än två veckor, jag vill hinna greja en massa hemma innan dess och till råga på allt så måste jag börja planera inför Rasmus flytt till Gävle i augusti. 

Fredrik känner sig bortglömd och jag vet inte hur jag ska få honom att känna sig lika viktig som han faktiskt är! Med andra ord så känner jag mig som skit just nu. Jag räcker inte till, har inte ork och tid så det räcker, ekonomin räcker inte på långa vägar... Och nu säger barnens far att han inte tänker hjälpa till och betala för Rasmus flytt och uppehälle i Gävle. Allt känns helt fruktansvärt! Jobbar mycket mer än jag eg orkar, sliter hemma och alla krav som tynger mig känns helt ouppnåeliga... Jag förstår liksom inte hur allt ska gå till! Hur ska jag få ihop allt?? Och dessutom så får jag dåligt samvete för jag viger lite egentid med träning, inte alls så mkt som jag skulle behöva däremot. Sen när jag åker och tävlar så tar det ännu mer tid som jag skulle behöva lägga på barnen, hemmet och kanske borde jag jobba mer xtra för ekonomins skull... Rasmus kommer ju troligtvis behöva möbler, köksgrejer, osv Ja allt som behövs till ett nytt hem...

Nä dags att skrapa ihop mig, samla den sista uns av energi så jag åtminstone får gräsmattan färdigklippt..

Har ju miljontals saker inomhus som jag måste göra... Skärpning kärring!! Ta dig i kragen och sluta ömka!! *jaja,jagska*