Hur kan allt bli fel så fort och varför just mig?????

Garp har varit väldigt låg i helgen så jag ringde veterinären igår. Hon skulle ringa och kolla på provsvaren idag direkt på morgonen och ringa mig sedan.
Av allt det kunde ha varit så var det det värsta, ett högmalignt lymfatiskt sarkom. Det visade på metastaerande celler som troligen redan har spridit sig, via lymfan, omkringliggande vävnad, blodet, tja det kan finnas metastaser i hela kroppen, främst buken.
Det känns så hopplöst!??! Varför?? Min soulmate, mitt allt? Varför? Vi fann varandra direkt när vi träffades och han var verkligen min från början. Vi har haft en väldigt bra tid tillsammans men alldeles för kort... Jag tänker på alla tävlingar när det bara var han och och jag, vi kämpade tillsammans. Alla långa skogspromenader, när han tröstat mig när jag varit ledsen, alla äventyr och påhitt.
Idag ska barnen få säga adjö och jag kommer troligen åka till veterinären i morgon. Det finns ingen anledning att dra ut på det, han får lida mer och vi går bara och väntar och får se honom plågas, medvetna om att han är så sjuk som han är...
När veterinären ringde i morse så kom han och kröp upp i sängen till mig, det brukar han aldrig göra annars, det var som han sa; jag vet matte vad som är fel, nu vet du oxå... Jag litar på att du fattar rätt beslut och låter mig slippa plågas. Och plågas är det sista jag tänker låta honom göra, idag ska jag se till att han får det så bra som det absolut kan bli.
Det känns som mitt hjärta kommer att spricka, tårarna rinner hela tiden, jag har ringt runt till de närmaste och berättat. Han har gjort ett sånt djupt intryck på de flesta runt oss. Alla har erbjudit sig att komma hit men jag vill vara själv nu, fram till barnen kommer hem. Tack alla för att ni tänker på oss, det värmer att ni vill ställa upp. De närmaste dagarna kommer att vara i sorg men som fågel Fenix reser vi oss ur askan...
I all sorg finns dock ett litet ljus, Garp lyckades med en tjuvparning kring nyår, vi väntar en massa småGarpar. Geisha är helt definitivt dräktig, hon är redan tjock och rund och ligger med magen i vädret. Det var ju tänkt en annan hane men han kanske visste att det var sista chansen, i ett svagt ögonblick så var saken klar. Nu är det bara att hoppas det blir måga fina valpar, jag kommer att behålla minst en och lägga ut någon eller några på halvfoder.
Ta det lugnt och ta vara på era nära och kära...