Livet i ett nötskal

Jag har lärt mig nu efter 40 år att livet är en ständig berg- och dalbana. När livet går in i en lugn, lycklig period där allt verkar fungera och man får en känsla av tillfreds och stabilitet så måste man vara beredd på en rejäl svacka. Då inträffar något som får en helt ur balans och man blir smärtsamt medveten om hur skört allt är. Mina närmaste omkring mig tycker nog ofta att jag är lite jobbig för när allt liksom bara faller på plats, det verkar lugnt med alla omkring mig så börjar jag spänna mig för att vara beredd på allt som kan inträffa...för det slår aldrig fel... Plötsligt händer något (ofta flera, helt olänkade händelser, som man inte i sin vildaste fantasi kunde tro) hända. Man kommer helt ur balans och det är bara att försöka reda upp i eländet och försöka ta sig ur det så helskinnad som möjligt. Inte helt enkelt. 

Men nu hoppas jag allt är på rätt väg igen. Det måste det göra nu...