Hur man hanterar tenta-ångest, del 1.

På lördag har jag en omtenta som jag bara måste klara. Jag har verkligen pluggat o jag har en heldag och en förmiddag som jag kan lägga på att punktläsa det som känns osäkert. Det måste bara gå. Men att man kan ha en sån fruktansvärd ångest inför ett prov, det är helt otroligt. Det är det enda som upptar mina tankar just nu.

Bättre blir det inte när Maths dummar sig något så vansinnigt att jag kunde ha slängt ut honom på stående fot. Att en vuxen karl inte kan förstå att hans handlingar har allvarlig betydelse även om det inte var meningen så är så nervretande att jag blir svart. Varför ska man förklara saker för honom som barnen har kunnat i flera år?? Hur dum får man vara?? Och att sen ha mage o säga att han inte visste o att han inte förstod hur han ska fixa det?? Ibland borde de få slita spö... Det har jag inga problem att utföra när såna här saker sker. Just nu ligger han så löst att jag inte ens tror han förstår hur illa han ligger...
Allt detta gör inte min tenta-ångest lättare att bära!

Idag har jag iaf fått lite utlopp för min fysiska energi. Jag tog med mig Arve, Mani och Geisha på 4,3 kms tur. Vi höll oss på elljusspåret så hundarna fick nöja sig med att springa kopplade brevid mig. Arve hade stora problem ibörjan att förstå att han skulle springa brevid, inte hängandes framför, bakom och på fel sida, dvs där de andra hundarna gick. Det var väldigt skönt att springa ur sig lite.

Nej nu ska jag ta mig en kopp te *cya*