onsdag 4 september 2013

Grymt otäckt!!

Så här var det: Jag kom hem från Gävle (Fredrik hade varit hundvakt)och upptäckte att Zakk ragglade som om han vore dretfull, han kunde knappt stå och emellanåt försökte stå på framsida handlovar, ovansida tassar osv. Urinen rann precis som om musklerna kring urinblåsa och urinrör som ska hjälpa till att hålla urinen i blåsan var helt paralyserade. Det såg ut som om han inte kunde fixera blicken, att han saknade djupseende. Han var dock glad men trött, ingen smärta alls. Överkompenserade när han rörde sig, när han skulle titta på något eller ryckte kraftigt till när man rörde vid honom. Jag ringer i panik till Peter som har min bil sedan till den jourhavande veterinär som vi har i Karlstad (tack och lov!!) I väntan på att Peter ska komma så går jag ut med Zakk, pratandes med sköterska på djursjukhuset, och Zakk blir snabbt sämre, han orkar inte stå upp, lägger sig platt på sidan och reagerar endast på när man tar i honom hårdhänt och brutalt. Jag gör mitt allra bästa för att väcka honom och hålla honom vaken. Peter kommer och hela bilresan in till Karlstad så petar, puttar, gnuggar och på alla sätt jag kan komma på för att hålla honom vaken. På djursjukhuset så hade vi oturen att inkomma strax efter en magomvridning som vvar tvungen opereras akut men de tog in Zakk och satte dropp. De satte ett dropp för att hjälpa till att få ur det kan ev hade i systemet snabbare och de försökte även satta en sond i halsen för att ge honom kolsuspention om han fått i sig något giftigt men eftersom han inte hade någon sväljreflex alls så gick det inte utan en betydande risk att sätta den i lungorna vilket är mkt farligt. Vi väntade i drygt två timmar och sedan kom de ut med honom ´till oss för vi skulle bedömma om han var bättre, sämre eller lika som förut. Till min lycka så var han något bättre, han kunde stå på tassarna åtminstone. Alla prover de tog var normala, det enda som avvek var syra/bas-balansen vilket tyder på att han inte fått tillräckligt med syre. Även vita var på övre gränsen men detta var inget som kunde förklara symtomen Zakk hade. Han fick stanna på observation över natten. Dagen efter så ringer veterinären upp, han är mycket bättre men inte alls bra, han är lättskrämd och har ett överdrivet rörelsemönster, ungefär som om han inte kunde avgöra hur långt ner det var till marken och var han skulle sätta tassarna. Han kunde fortfarande inte heller hålla urinen. Däremot så åt han med god aptit så sväljreflexen var helt ok igen. Nya prover tagna och de var fortfarande bra och syra/bas-balansen hade förbättrats något. Prover för Borelia och Elichias var oxå tagna men dessa skulle svaret dröja på. Han blev kvar ytterligare ett dygn. Idag (tisdag) ringer en sköterska och meddelar att Zakk är fullt återställd och de vet fortfarande inte vad som hade orsakat hans symtom. Jag fick hämta vår älskade plutt. Jag upplevde Zakk som låg och inte alls bekväm med situationen, blev naturligtvis grymt orolig igen, och frågade om han verkligen var helt ok till utskrivande veterinär. Hon berättade att han hoppade rakt ur buren när de skulle ta ut honom, på promenaderna hade de svårt att hålla honom och han hade varit helt galen hos dem idag. Han var nog bara försiktig i den nya miljö som ett undersökningsrum innebar. Han hade fått flera dropp under dagen så han var minst sagt välvätskad, satte sig direkt på golvet så det skvalade. Vi fick ordinantionen att gå korta koppelpromenader runt kvarteret första vecka och att han inte ska anstränga sig.Jo det känns ju som en bra ide (den veterinären har inte haft en samojed)! Vi åkte hem till Peter för att hundarna inte skulle behöva vara ensamma på natten och jag måste jobba. På Vägen in till Peter så kissade han ytterligare två gånger. Han har ju inte varit hos Peter förut men han traskade omkring lite i hans lägenhet innan han la sig trygg tillrätta under köksbordet, bredvid sin älskade husse. Kvällspromenaden gav beviset på att han var helt återställd, han var hur pigg som helst, inte det minsta berörd av att vi gick ett snabbt tempo och han ville bara framåt och var mycket nyfiken. Underbart!! Under de här dagarna har jag naturligt vis sökt igenom hela huset och hundgården efter ev rester/spår på det som gav Zakks symtom. Har inte funnit någonting överhuvudtaget, så enormt konstigt. Jag har gått igenom allt i min hjärna minst en miljon gånger men kan liksom inte få ihop det. Enda som kan förklara alltihop är om han på något vis har fått i sig Stesolid, en stark lugnande och muskelavslappnande medicin, i en större dos. Men hur? Ingen i min närhet äter Stesolid vad jag vet. Fredrik berättade att hundarna skällde mycket i hundgården den dagen de två/tre timmarna de var där, han var tvungen ta in dem pga detta då han itne fick tyst på dem. Normalt skäller inte hundarna nåt speciellt i hundgården, de kan skälla när de ser en katt och om en människa rör sig väldigt nära tomtgränsen... Ska tillägga att Zakks symtom kom strax innan jag kom hem så Fredrik hade inte hunnit sett dem. Min slutgiltiga gissning är att någon slängt in en tablett i hundgården som snabbt slank ner, alt att någon slängt in en köttbulle eller nåt m en tablett i... Frågan är bara; Finns det verkligen såna fruktansvärda människor i min omgivning?? Det här gör mig rädd, riktigt rädd? Vart är världen på väg? Jag hoppas innerligt att jag har fel och det finns en annan förklaring...

Inga kommentarer: