Ny månad och allt!!

Det har varit ngr hektiska dagar med skola, förberedelser för svärfars 75 års dag och allt vad det har inneburit. Vi överaskade honom med att fixa hit Mats syster som inte har varit här på 6 år och han har varit orolig för henne men inte kännt sig så kry att han ahr orkat med en resa till henne. Hon och två av barnen kom hit och överraskade honom och gissa om han blev överraskad!! Det tog ett tag innan han förstod vilka det var som satt i vårt vardagsrum, han är INTE dement eller något sådant, det var bara det att han hade inte i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att de var här! Ja det blev en lyckad helg men tröttsam eftersom jag hade legat en del efter med städningen pga tenta mm.
Jag tog igen en månads (eller två) städning på 2 dgr med en del hjälp av barnen. de är verkligen duktiga när det gäller, Fredrik vek en massa tvätt medan Rasmus dammsugade. De är hur noga som helst! Jag är en stolt mamma...

I helgen var det meningen att vi skulle julpynta men det har jag inte hunnit med alls. Jag ska göra ett försök i mrg, kanske kommer jag igång redan i kväll, vi får se...
Ja, i veckan bestämde jag mitt och hundarnas träningsschema. From nu ska jag springa/åka skidor/inlines osv 3 ggr i veckan, måndag, onsdag och fredag. Förra vecka började jag och det blev månd 2,5 km, onsd 7 km och lörd 3 km (jag hann inte fred), det blev inte långt men jag var iaf ute 3 ggr. Hundarna ska jag försöka köra tisd, torsd, lörd samt sönd, den här veckan blev det bara 1 ggn men det blev tungt och mastigt för dem, 8 km.
Sol har inte mått så bra så vi är lite försiktiga men igår em vände det ordentligt o idag verkar hon nästan helt ok. Hon är lite snuvig fortfarande men mycket bättre och det känns skönt för jag har varit väldigt orolig för henne.

Idag har jag haft en mastig dag i skolan med seminarium och grupparbete så det var skönt att avsluta med en springtur på 5,5 km. Allt flöt och det kändes hur gôtt som helst! Att det kan kännas så bra att springa hade jag aldrig kunnat tänka mig.
För ett år sedan om någon hade frågat mig om jag ska börja springa hade jag skrattat o sagt att jag inte kan springa pga mitt knä, idag har jag sprungit 9 km som längst och jag har inte känt av knät på hela tiden. Tänk vad konstigt det kan bli... Från att vara helt bunden och handikappad till början till vältränad! Jag skriver början till vältränad för jämfört med andra är jag inte vältränad alls men jag har startad iaf!
Kram på er allihopa *he, he*