Oj,oj, oj, kors i taket!!

Det är nästan lite konstigt att skriva för andra dagen i rad när det varit så så långt uppehåll. *skratt*
Jag bara måste få berätta om dagen för det har varit så underbart. Känslan när man är ute med hundarna och allt bara flyter går såklart inte beskriva för man måste ha varit där. Men jag kan iaf berätta vad som vi gjort.
Jag, Ronja, Henrik och Linda var ute med hundarna och körde vid hembygdsgården, jag och Henrik på skidor medan Linda och Ronja körde släde. Jag lyckades naturligtvis köra bakvarv och mötte de andra men allt flöt och hundarna jobbade kanon!! De jag hade var Arve och Speja, Henrik hade Sol och Tyke, Ronja lånade Mani och Geisha samt hade med Alva. Linda körde sina hundar.
Sammanlagt blev det 12 km i strålande sol och gnustrande nysnö...
Jag gjorde en bra/mindre bra upptäckt vid ett möte med Henrik. Speja har börjat löpa... En månad för tidigt... Bra för jag vill ju verkligen ha valpar med leverans på sommaren, mindre bra för jag vet inte hur länge hon har löpt eller när hon kommer i höglöp. Planen var att åka upp och lämna henne hos Mette innan löpet startade och hämta henne efter parning. Nu kommer jag ta blodprov och åka upp för att para sen hem igen och jag har ingen aning om hur lång tid detta kommer ta... Och jag som är mitt i skolarbetet. Jag hoppas det inte är försent bara...
Ja,ja, jag vill ju verkligen ha valpar till sommaren så det är bara att hoppas det löser sig...

Kram

Lite uppdatering...

Jag orkar eg inte skriva så mkt men kan iaf berätta att jag varit väldigt duktig med min egen träning och har även varit ute och tränat hundarna en del. Min träning består av, just nu iaf, att köra en variant av insanity blandat med zumba måndagar och tisdagar och boxercise torsdagar. Jag märker enormt stor förbättring vad det gäller styrka och kondition men på vågen är det inte alls lika kul... Jag har gått UPP 4 kg (i tisdags) sedan i börja av januari. Knäckande men jag försöker hålla modet uppe eftersom jag numera kan göra riktiga armhävningar vilket jag aldrig tidigare har klarat. I tisdags gjorde jag 32 st!! Inte i ett svep utan i intervaller men ändå! *stolt* Nu hoppas jag iaf att det snart ska börja synas på vågen, det borde ju göra det tycker jag ju.
Vi har varit på två vinterträffar som har varit väldigt trevliga och upplyftande, den ena var i Nederhögen och den andra var i Furudal. Ev resultat får ni se på hemsidan. Tack alla som var där för att ni gjorde träffarna så mysiga!!
Skolan har ju startat med riktig rivstart, vi har nu gjort de 4 första veckorna med en tenta 3e veckan och 3!! tentor 4e veckan. Lite slitigt har det varit. Iom det så har det första kursen denna termin avslutats och vi har till och med hunnit med att börja på den andra kursen... Om 3 veckor, v 11 så ska min första praktik starta. Jag ska vara på avd 9 på csk vilket jag ser fram emot. Jag har tidigare jobbat där men bara under ett år och jag trivdes som bara den! Hopas det blir lika bra som jag tänkt mig och att jag får en riktigt bra handledare. Nu väntar jag bara på mitt schema, borde komma snart tycker jag...
Jag är just nu lite förkyld och jag lovade Henrik och Ronja att de skulle få hänga med mig ut och köra med hundarna. Det kom LITE mer snö än jag trodde och min hosta var inte så trevlig i morse så jag lät faktiskt Ronja låna mina samojeder och Henrik fick köra grönlandshundarna helt själva... De stack iväg direkt från tomten och var borta en 30-60 minuter. Allt gick bra och hundarna fick utlopp för den värsta överskottsenergin iaf. Henrik tog en snyggt kort på Ronja som hon skickade till mig. Visst är det ett fint kort??
Vi ska försöka komma iväg på en tur tillsammans i morgon om vi kommer ut med bilarna, annars kanske jag kör en tur själv. Vore gôtt om vi kunde komma ut tillsammans på skidor, Ronja får ta släden. Kanske lyckas vi få med Linda :))
På måndag är det egen träning igen. Det är så härligt att återfå energin igen. Har varit så trött ett tag nu (som vanligt :( ).
Jo jag kanske ska berätta att en gammal kompis hjälper mig att komma iväg på träningen. Vi kom i kontakt i början av januari och bestämde att vi skulle försöka komma i kondis tillsammans. Det verkade som en passade träningsmodell som Träningsverkstan erbjöd så vi testade och j**lar vad kul det var!! Nu kör vi för fullt och har inte alls så mkt träningsvärk som i början.
Äsch nu minns jag inte vad jag skulle skriva mer men det kommer väl senare... Det blev mkt mer än jag tänkt mig från början...
Kram!!

Efter boxercisen...

Jag har, ärligt talat, aldrig haft sån träningsvärk tidigare som jag hade i fredags och lördags... Det som smärtade värst var lårens framsida och musklerna kring knät. På lördagen gjorde det så ont att det var med enorma smärtor som jag tog mig nedför trappor samt satte mig ner, har aldrig känt något liknande. Smärtan bara exploderade i benen för varje steg jag tog. Trots detta tog jag mig en skidtur med Sol och Arve på lördagen, blev ca 13 km och de jobbade kanon hela tiden.
Söndagen kändes allt mkt bättre även om det fortf gjorde väldigt ont. Då blev det två turer, en längre och en kortare och i vanlig ordning så blev det strul...
Jag tog en alldeles underbar, längre tur med Arve och Sol. De jobbade kanon, vädret var perfekt och spåren var till största delen i väldigt gott skick. Allt kändes underbart tills vi hade ca 4 km kvar till bilen. Då fick Arve för sig att han inte vågade gå på spåret och absolut inte framför mig. När jag fick honom frmför kutade han allt vad han kunde tills linan blev sträckt för att sen bara kasta sig åt sidan och bakåt. Sol var helt förstörd, hon ville ju bara jobba så kommer den där idioten och förstör allting, dessutom var det väldigt obehagligt för henne med Arves ryck i selen/linan. Det tog säkert 1 km innan jag fick honom att vilja jobba igen, jag fick göra en provisorisk nacklina så han blev influerad av Sol att gå framåt och d var allt helt plötsligt glömt occh det var full sula framåt. Jag fattar inte vad som tog åt honom, han har aldrig tidigare gjort så här för att tydligt glömma det lika fort som det kom, konstigt var det iaf. Bäst av allt var att jag blev inte irriterad på honom under hela tiden *duktiga jag* Totala distansen för söndagen med Arve och Sol blev ca 16-17 km gissar jag på.
Kortare turen blev med Speja och Tyke och jisses vilken tur!! Speja drog å det värsta sprint-tempot och vilket vorsthe-spann som helst skulle få jobba för att hänga på. Jag var lite orolig för att Tyke inte skulle hänga på hennes tempo men det gjorde han. Vid det här laget så var det ordentligt mörkt så jag nöjde mig med 9 km på elljusspåret. Tyke var nog nöjd med det oxå men speja hade nog tagit den dubbla distansen lätt, jag tror inget får denna tjej att krokna. Synd att jag inte riktigt har teknik och energi att utnyttja detta.
En härligt dag med massor av njutning tillsammans med hundarna!! Jag önskar jag fick massor av sådana här dagar framöver oxå.

Idag har jag iaf testat träningsform nr 2, Bootcamp. Det var nästan lika kul som boxercisen men bara nästan. Få se hur mkt träningsvärk jag har i mrg då...
God natt!!

Att testa en ny träning

Nu har jag och en kompis testat en ny träning, boxercise. Jag hade inte några speciella förhoppningar utan gick dit med ganska öppet sinne. Dock trodde jag att jag skulle ha väldigt svårt att hänga med i, vad jag trodde skulle bli, högt tempo med svåra kombinationer.
Det visade sig att det inte var så alls, jag hängde med fint och tempot var precis som man gör det. Det var lätt att anpassa det till min och min kompis nivå och träningen gav massor...
Så här efteråt så skakar musklerna så fort jag ska göra ngt statiskt... Värst är det med knäna. Jag är så otroligt dåligt tränad i knäna eftersom jag har opererat mitt ena knä och är lite känlig så gör det att man avlastar knäna omedvetet och är obekväm med att träna vissa övningar, men med boxercisen var det inga problem, det var inte för långa repetioner, ja allt var precis lagom!
Helt underbart och nu är jag sådär gott trött i kroppen....
Värre blir det i mrg, då kommer jag verkligen ha hemsk träningsvärk och kommer väl knappt ta mig ur sängen men då ska jag ge mig ut och köra skidor med hundarna! Hur jag nu ska orka det för det om ngt tar på knäna, att parera och stå bakom hundarna med böjda knän och skate:a i uppförsbackarna. Det ska bli gott iaf att komma ut med hundarna en sväng.
Det är ju inte så kallt här nu så det kommer väl bli väldigt varmt att jobba bakom två galningar...
Ha det underbart!!

Lite bilder och film från körning på snö denna säsong......

Från den 18/12-09, premiär på skidor med Sol och Tyke!
Båda jobbade fantastiskt bra, härligt väder och lagom kallt, ca -13grader...

Från den 26/12 uppe på Horrsjön,
Arve och Speja i led och Tyke och Geisha i wheel.
Hundarna jobbade fantastiskt bra, premiären med släden!

På sista filmen är hundarna bra trötta men jobbar på bra, kolla in Tyke som bara tar i och jobbar på, tycker inte alls att det är jobbigt... Älskade hund!

Jag fann meningen med livet...

Efter en underbar VIT jul så stack jag igår ut med hundarna som på sista tiden inte alls fått den aktivering de borde ha fått men igår tog jag mig verkligen i kragen. Hemma har det alltså kommit nästan 3 dm snö så jag var ju så sugen att åka ut med släden. Det är inte alls i närheten så roligt att köra cykel/vagn som det är att köra släde...
Jag åkte upp till Jonsbyn och Håkan och Christina för att köra där. De har mkt mer oplogade vägar och oftast mkt mer snö än hemma trots att det bara är 3,5 mil emellan.
När jag kom upp så visade sig att de hade bara fått en dryg dm men ju närmare jag kom Horrsjön desto mer snö blev det. Jag hade bara 4 hundar, Sol fick inte följa med pga höglöp, men de fick bekänna färg och jobba ordentligt. Vi var ute i lite drygt 2 timmar och vi körde nog 21 km ospårat. Ingen av hundarna har gått längre än 12 km innan och de är knappast i bra kondition men alla jobbade verkligen bra hela tiden, t.o.m. Tyke som ALDRIG har jobbat så länge/långt. Han var dessutom den som jobbade jämnast och mest koncentrerat och gav inte upp eller slackade med linan. Jag är så stolt över honom och det bådar verkligen gott för framtiden för honom... Nu kanske ni tycker jag var hård mot hundarna som körde så långt när de inte är tränade för det?? Jag drev aldrig på hundarna och stannade när de inte verkade motiverade eller trötta, jag tänkte att de fick ta den tiden de behöver och den sista kilometern så galopperade de... De visade inte alls på trötthet men verkade mer nöjda över tillvaron än innan.
Jag fick iaf en uppenbarelse när jag var där ute i ödemarken. Jag fann meningen med livet, det borde ju vara så här året om, snö, hundkörning och allmän tillfredsställelse över livet. Det är inte ofta det känns så där så när den känslan kom där ute med hundarna så ville jag verkligen inte tillbaks till bilen, jag bannade mig själv över att jag inte förberett hundarna bättre så de orkade några timmar till men till slut får man inse att man måste åter till verkligheten...
I morgon bär det av igen och jag får återigen uppleva den ultimata känslan av tillfredställelse och glädje med mina hundar. Alla som inte har samma intresse kommer totalt idiotförklara mig, igen och återigen...

En lååång lördag...

Idag är det en sån där tråkigt seg dag. Det skulle inte regna på förmiddagen men det gjorde det. Det ska bli uppehåll på eftermiddagen/kvällen, det hoppas jag verkligen stämmer för jag behöver gå en riktig ordentlig promenad.
Jag har tagit tag i min övervikt och börjat på aftonbladets viktklubb, det har fungerat tidigare så jag hoppas det gör det denna gång med. Enligt den så äter man det man brukar men man räknar hur mkt kalorier man sätter i sig, det finns ett tak på hur mkt man får äta... Och det blir plus om man motionerar, dvs man kan unna sig något tex på helgen. Detta sporrar mig till att röra mig mer och att räkna kalorierna gör att det blir inget massa småätande utan jag har bättre koll på mig själv...*usch* Man blir lite chockad för man tror verkligen att man har koll men icke *suck*
I frdags fick vi iaf tillbaka uppsatsen, godkänd helt utan kommentarer... Känns helt sjukt att vi verkligen fick helt godkänt men inga kommentarer?? Det kanske kommer för det kan ju knappast vara så att vi skrivit den helt perfekt. Tror inte det va?? Men det känns så bra att den är klar så jag är i extas. Nu ska jag bara skriva klart mina uppgifter på grupp och socialpsykologi så är terminen klar!
Hundarna måste få komma ut lite mer och jag ska nog iväg med dem i morgon, få se hur långt det blir, har varit ute alldeles för lite med dem sista veckorna. Har riktigt dåligt samvete över det men det ska bli mycket bättre framöver nu har jag tänkt.
Vi har nu köpt kakel till badrummet, nu är det bara värmen till golvet kvar och klinker så är det klart för kakelsättaren att börja. Blir nog ändå inte förrän efter jul, vi ska byta ett rör och jag tror att vi ska byta ett avlopp, har inte så stor koll på det.... Det närmar sig att vi får att riktigt badrum. Jag längtar.
En lite kul grej, både jag och mats går fel fortfarande ibl när vi ska på toaletten trots att det var över ett halvår sen. I början var det mest jag som gick fel men nu helt plötsligt har mats gjort det flera ggr oxå, jag gör det inte lika ofta längre o oftast kommer jag på mig när jag är påväg, innan jag har öppnat dörren... Då slipper jag iaf häckel från resten av familjen, jag har roat dem en hel del pga detta *LOL*
Fy vilken tråkig dag denna varit.
Nu har jag i princip gjort klart allt som ska ha varit gjorda denna termin i skolan och det känns skönt. Jag har inget släpande som jag tar med till nästa termin, helt underbart!!
Ha det gott i detta eviga regnade, snart har det växt ut fenor på mig o jag andas med gälar.

Jag läste en blogg...

Jag läste Ulrica Öhmans blogg och fick mig en funderare, för visst är det så att man blir nästan dagligen ifrågasatt varför man ska ha så många hundar?? Jag vill berätta hur det började för mig. Jag fick en samojed av mina föräldrar som trodde de kunde få mig att sluta tjata om hund när jag var 6 år gammal. Pappa valde rasen eftersom han ville ha en hund som tålde att vara med på fjället och allmänt ute i naturen och när han tränade. På de tiden tränande min pappa en väldig massa. Samojeden var tålig, kunde ligga ute, var barnvänlig och var så där söt så Sofia, 6 år, skulle bi alldeles bedårad. Sen började planeringen, under hela min uppväxt har jag sagt att jag ska ha 100 hundar. Jagskulle köra slädhundspann, trots alla skidturer tolkande efter Misja som bar ut i skogen, bort från spåret fter något djur som gått över spåret tidigare. Hon ville inte alls lyssna på mig men de få gånger hon gjorde det var bättre än allt annat och drömmarna spann vidare och jag förlät hennes bus. Misja dog när jag var 15 och av förklarliga skäl så blev det inte någon ny hund då. Jag träffade Mats när jag var 17 och gjorde klart direkt att om han inte gillade djur var det ingen ide. Vi fick Fredrik -95 och började parat om hund gaska direkt då, för då kändes det som det faktiskt skulle fungera med en hund i våra liv. Dallas hette han, en blandras golden/flat, kom samma sommar som omplacering.
Snart inså jag att det faktiskt var samojed jag ville ha, Dallas var alldeles för vek för min smak...
Jag kollade annonser och fick till slut napp hos en uppfödare som kunde tänka sig låta mig ha en hund på foder från dem, Bjerka kom till oss... Det var då Mats kom på vad det här med drag var...
Vi hälsa på hos Leila och Janne, Sun Master's kennel, och deras grabbar. Jocke, den äldsta av grabbarna tog med mig på en tur med deras hundar och han fick åka med och blev såld direkt!
Vi åkte hem och han smorde alla planer om massa hundar och alla spann han ville ha osv.

Ja så startade vi... Efter vägen har det blivit en massa hundar och en massa krångel. Jag har blivit mer säker på att detta är livet och Mats tröttnade en del på det. Hundarna är kvar och tanken är nog att ha 3 samojeder hemma, några ute på foder, och 4 grönlandshundar (berätta inte för mamma och pappa). Då har jag ett rent spann av varje som jag kan köra men trolige kommer jag endast begränsat köra dem var för sig eftersom jag är ute efter kraften och intensiteten som jag får när jag kör dem tillsammans.
Annars tycker jag precis som Ulrica...
Kolla in henne blogg om ni inte redan gjort det. Kanske fyller jag i mellanrummet om vad som har hänt allteftersom...

En skön, jobbig helg, hur det nu kan gå till??

Natten till fredag lämnade vi in vår uppsats till handledarna för en första korrekturläsning och idag ska vi få vår handledning inför inlämning till examinatorn. Det var en helt underbar känsla för vi har verkligen slitit för att få den klar i tid och den blev klar! Detta innebar även att jag vaknade på fredagsmorgonen med världens migrän, i vanlig ordning... Det blir ju så när jag är klar med något som jag har känt mig pressad av. Vi skulle ju på Takida på kvällen så jag unnade mig att sova bort en stor del av dagen och hoppades att det skulle släppa. Av en anledning som jag nu inte vet om kollade jag om det kommit in något resultat på en tenta som jag har haft släpande och jag har var tvungen att klara för att få börja på nästa termin (detta är ännu ett av mina dåliga samveten från förra termin då INGET fungerade) och mot alla odds så klarade jag det!! Vilken uderbar känsla!! Den var ok!! Det var en massa spänningar som släppte då och migränen tog verkligen ett rejält tag. Som tur är fungerar min medicin ganska ok, den tar inte bort det helt men jag var iaf i ett såpass skick att jag kunde gå på konserten, den var skitbra!
När jag vaknade på lördagen så kände jag direkt att om jag lyfte på huvudet så sprängs huvudet, jag kunde inte ta mer tabletter förrän kl 13 så det var bara att försöka sova bort så mkt av tiden som möjligt. En dryg timme efter jag tog medicinen så kom jag upp ur sängen... Hela dagen borta *suck* men det är ju så jag fungerar, spänningen släpper och då kommer migränen. Hela helgen blev återhämtning, man kommer inte igång att göra något direkt efter en migränattack och då denna varade ett dygn längre än normalt så var det bara att bita i det sura äpplet och vila tills jag orkade ta tag i saker igen.
I dag ska vi få vår handledning så jag hoppas vi inte får en massa påbackning och måste komplettera med massor eller ändra på massor.
Till helgen kommer Leila och vi ska åka till Oslo på utställning tillsammans. Det var så länge sen och jag ser verkligen fram emot det!
Ha det gott!

Ibland blir det faktiskt bra trots allt...

Ja jag vill bara säga det! Ibland blir det faktiskt bra, mina ansträngningar ger frukt och det går åt mitt håll. Det är inte ofta men ibland så. Och jag blir så lycklig över detta lilla, som eg är riktigt stort och betydelse fullt för mig, att det riktigt bubblar inom mig. Nu hänger allt på ett svar som jag borde få om senast 2 veckor. Bara att hoppas att det går vägen, med min tur så vågar jag absolut inte hoppas på det men efter idag så känner jag att det iaf finns en chans!
Ha en alldeles underbar bubblande kväll, för det ska jag ha!!

Ett rejält uppvaknande...

När man inte mår så bra så gör man allt för att det ska bli bättre o man ska bli lite gladare och piggare. Jag har under en längre tid stått med huvudet i sanden och verkligen blundat för verkligheten. Om man är oerhört trött o knappt orkar vara vaken en hel dag så blir det en massa onyttigheter som jag äter. Det brukar vara ett säkert tecken för att det är för mkt kring mig. Det har inte blivit någon träning heller sen mitten av juli vilket oxå är helt bedrövligt. Med andra ord har jag misskött mig på alla sätt och vis men bestämde mig nu i helgen att jag skullle rycka upp mgi, eller dvs det har jag gjort många gånger under hösten men nu gjorde jag iaf slag i saken o satte igång. I måndags började jag springa igen med min egen förmaning att allt är bättre än inget.
Jag bestämde mig för att jag ska i forts spring månd, onsd, och fred så att jag är säker på att det blir av. Bra med rutiner...
I vilket fall så vägde jag mig i morse, bara för att veta hur träningen går. Oj,oj,oj... Det skulle jag ha gjort tidigare. Jag har gått upp 7! kg sen i juni/juli. Det är verkligen illa, så här får det inte vara men nu fick jag verkligen en rejäl spoore att se till att allt sköts ordentligt, jag vill ju inte dö i förtid i någon hjärt-/kärlsjukdom.
I kväll ska jag ta en omgång med hundarna så de får rusa av sig det värsta, jag prioriterar inte dem just nu men de måste ju få sitt.
Ha det gott, nu ska jag ut på en promenad... Skärpning på alla fronter!

Lite uppdatering...

Ja senaste tiden har det varit alldeles för mycket för mig så jag har helt inte orkat blogga något. Inte för att det har hänt så mycket för den delen heller. Jag har kört hundarna en del som avslappning och alla, utom Geisha, har verkligen gått väldigt bra. Känns lite skönt för jag ska testa ta dragprovet på grönlandshundklubbens vinterträff. Ja Geisha är bara sur och grinig, troligen ska hon löpa snart, så hon gör som hon tycker när vi ska köra. Vill inte lyssna alls.
Mani är fortfarande hos fam Nisula och sista rapporten av Håkan hade de utökat distansen till 37 km som längsta tur. Mani är nu uppe i ca 80 mil hittills denna säsong och verkar hålla bra i tassar och resten av kroppen. Håkan meddelar att han är väldigt nöjd hans insats så det känns skönt. Lånar man ut en hund så vill man ju att han ska sköta sig och bidra till spannet. Det vore ju häftigt att ha en hund som gått Femundslöpet...
Jag önskar mig mest av allt just nu att ekonomin kunde vara bättre för stressen över att pengarna inte räcker tar musten ur allt. Men jag hoppas på att studierna är klara till sommaren, håll tummarna...
Men jag har gjort(läs; anmält mig till) lite roliga saker iaf... Det första som kommer är Takida på Nöjesfabriken den 20 november! Det ska bli så kul att gå på, jag längtar som bara den!
Det andra är att jag och Leila ska åka till Norge på Norsk vinnarutställning den 28 november, det var så länge sen vi åkte på någon utställning tillsammans, det ska bli helt underbart....
Det tredje som inträffar är att jag har anmält till St Stockholm. Vi åkter till Leila och sover där för att dagen efter åka in till stockholm. Jag åker på utställning och Mats o barnen tar en heldag "in the big city". Barnen har pratat om detta väldigt länge nu såå då slår vi 2 flugor i en smäll! Inte fel alls...
Nej nu ska jag plugga igen, faan vad slitigt det här här men det är inte alltför långt kvar nu om allt går i lås...
Kram på er!

Man blir så lycklig!!

Efter en sådan här tur som jag har haft idag så kan man bara känna sig helt underbart lycklig!
Ja alltså tur som en träningstur med hundarna...
Tyke är så rastlös numera och kräver mkt mer än de vanliga promenaderna så jag lyckades övertala Mats att följa med på en tur med hundarna så alla skulle få rusa av sig lite iaf, han på tvåhjuling och jag med trehjulingen. Mats som har i alla tider hävdat att samojeder inte är ngr bra draghundar (han har dock tävlat med dem i alla år som aktiv, så det beror troligen på hans umgänge som "mobbade" honom på skoj och sa att samojeder bara var vita ulltussa, dvs en tjej-/fjollhund) fick ta Geisha och Tyke och jag som försöker lära mina grönländare att det inte alls behöver ha samojeder i spannet för att jobba.
Idag fattade de! Vi körde inte långt alls, 8 km, men de galopperade hela vägen, både tur och retur! Jag var hellt överlycklig, de krånglade inte alls vid hästarna och gick på sidan av vägen nästan hela tiden. Ingen dykande i diket utan de var så fokuserade så jag blev impad!
Jag är så lycklig... när det för en gångs skull fungerar!

Jag är så dåligt på att uppdatera...

Allt går för fort fram. Jag hinner inte med.
Det är så mkt man planerar att göra och greja med och så hinner man inte ens hälften. Då kan jag berätta att det är bloggen som kommer sist. Nu ska jag iaf berätta lite vad som hänt sedan sist. Jag har kört Tyke fler gånger och han är helt underbar. När jag säger åt honom att svänga höger eller gå på höger sida vägen så gör handet ganska direkt. Inte alls som de andra envisa kadavren... Han är väldigt mån om att det ska bli som matte vill. Känns helt underbart.
Nu i helgen var jag ute med Linda och Teddy och körde, jag lånade ut Geisha till Teddy som fick en chock. En samojed som drar max hela tiden! Ja, jag berättade inte att det var för att matte åkte framför och hon inte vill bli lämnad med malamute-monster men hon är faktiskt väldigt duktig, jobbar kanon för mig med. Ja han var verkligen nöjd med hennes insats.
Mina kadaver jobbade väldigt oregelbundet, de var väldigt okoncentrerade emellanåt o kollade på allt annat, för att sedan rusa järnet. *suck* Man skulle ju tro att min rutinerade Sol, som faktiskt bir 8 i mars, borde veta hur det ska vara men hon är så lättpåverkad av de andra o hänger på deras dumheter direkt... Ja,ja, vi fick en ordentligt tur på ca 10-12 km skulle jag tro, i alldeles underbart väder.
Samtidigt pågick utställingen i Arboga där jag hade flera hundar som deltog. Jag fick fantastiska resultat: Daim Svartisens Glimma BIS-valp, Embla Svartisens Glittra 2 bäsa tikvalp hp, Zelda Svartisens Fjällnejlika BIM cert, Ozzi Svartisens Herjan 2a bästa hane. Inte illa pinkat! Jag är väldigt nöjd över resultatet. Inte illa alls. Tack alla för att ni har ställt upp och visat era hundar trots att jag inte kom dit!
I söndags fick jag nog på en helt annan sak. Rasmus tröttnade på sin säng i våras och ville absolut inte ha den kl 21.00 på kvällen. Det var bara att skruva ner den och ta bort den. Sedan dess har han sovit på en tältsäng, men väldigt tjock madrass och han har försäkrat mig att detta har fungerat. Jag har med ljus och lykta sökt efter en säng på blocket som han har velat ha men icke, förgäves. Det har inte kommit upp någon och omd et gjort det så var den borta direkt.
I söndags så tröttnade jag alltså utan åkte och köpte en ny säng till hoom på ikea. Nu har vi allihop Ikeas Malm och sover i. Rasmus fick en svart 90 cm, Fredrik har en brun 120 cm och vi har en brunsvart 160 cm. Ja det är ju enhetligt iaf. Rasmus var nöjd, det var det viktigaste.
Nu sliter jag i skolan med exeminationsuppgift, vi har disputation i mrg, och den förhatliga uppsatsen. Ja det är bara 6 veckor kvar innan den ska vara klar. Det ska bli helt underbart att få den helt klar...
Jo visst ja, jag har ju börjat träna igen. Och det var på tiden efter ett nästan 3 veckors upphåll. Jag har kört 2 pass på crosstrainern, 3 powerwalk hittills och i kväll ska jag ut och springa med Maths och Rasmus. Ska bli gôtt det!
Ha det härligt, nu ska jag göra mig i ordning!

En fin dag i dåligt väder...

Idag har jag varit hos Nisula och passade på att köra mina hundar. Jag körde dem i två omgångar och startade med grönländarna. De blev snabbt varma men skötte sig väldigt bra trots att ingen samojed var med. De var lite sega på tillbaka vägen och det blev ingen lång tur bara ca 8 km. Efter det tog jag en rikitg premiär tur. Jag körde Tyke och Geisha. För Tyke bev det första gången han kommit i kontakt med draget överhuvudtaget. De få gåner jag har kört nu i höst har jag varit på trafikerade ställen så jag har inte tagit med honom. Nu slängde jag bara på selen, visade åt rätt håll och sedan bar det iväg. Han tyckte det var lite konstigt men vilken tur. Han höll sträckt lina hela tiden. Det mesta gick i galopp men han drog, och matte var så stolt... Ja jag är ju stolt fortfarande så kalrt. Han är verkligen sin pappa upp i dagen. Dessutom så visade han att han ville verkligen gå så som jag sa. Trots att han itne kan höger och vänster så tittade han på mig för att kolla vad jag ville. Helt underbart!! Nedan följer lite filmer. Tyke går till vänster.



Helt underbart!! Jag älskar verkligen mina hundar...
Nu vräker verkligen regnet ner så det var tur att jag åkte i morse, nu vill jag verkligen inte ut, allt simmar. Stormen som SMHI har spått han nu nått oss...

Ett kul inlägg!

Kolla in Håkan Nisulas blogg --> http://samojeder.blogspot.com Skitkul!

En vecka i Turkiet...

Nu har vi kommit hem efter en skön vecka i Turkiet, men jag måste säga att inget slår den svenska hösten. Det var helt underbart att få komma hem igen. Jag/vi har haft det underbart, vi har som minst haft 27 grader i solen och minst lika varmt i havet. Vi har solat och njutit av tillvaron i massor. MEN (för det finns faktiskt ett stort MEN) så blev jag väldigt besviken, allt hade blivit så dyrt och vid flera tillfällen blev jag ordentligt lurad. Det är bara att inse, jag är en blåögd blondin (färgat hår) från Sverige. Lättlurad, något annat ord finns inte. Men jag är ändå väldigt nöjd över resan. Vi fick mycket tid tillsammans och var där med hela familjen, mamma och pappa samt min bror med familj. Vi hade inga krav på varandra utan lät allt bli som det blev, så där som en semester ska vara. Vi har inte shoppat som vi hade tänkt, det kändes inte värt det. Allt var av dålig kvalité och kostade samma som i Sverige fast i Sverige var det av väldigt mkt bättre kvalité.
Vi avslutade resan med en tur till ett delfinarium och sen en vattenpark där vi åkte vattenrutschbanor i massor. Trötta och nöjda satte vi oss på planet hem.
Det var helt underbart att komma hem till huset och hundarna.

Idag har jag tagit ut hundarna på en tur med cykel/3hjulingen. Det var så skönt i det underbara höstvädret.

Mani har tillfälligt flyttat till familjen Nisula där Håkan har som mål att få ihop ett spann klart för att köra Femundslöpet i februari -10. Han verkar väldigt nöjd men Manis prestation hittills, det vore ju väldigt roligt om Mani fick följa med på denna expedition men om han inte platsar så är det inte så mycket att göra. Följ Håkans träning och eskapander på http://samojeder.blogspot.com/ Där kommer han att berätta hur hans planer kommer närmare sitt mål.

Ha det gott allihop så kanske vi ses i vinter.

Om helgen...

Ja jag har haft en väldigt intensiv helg som startade redan i torsdags. Jag åkte upp en dag i förväg för att hälsa på Ulrika i Evertsberg. Som vanligt var jag en tidsoptimist och kom inte iväg förrän vid 19. Jag stannade till hos Nisula som skulle låna Mani en tid för att ev ha med honom i sitt spann på Femundslöpet. Sedan bar det av norrut.
När jag kom lite efter Venjan så valde jag att ta grusvägen till Ullis men det visade sig vara ett väldigt dåligt val. Några kilometer kvar till stora vägen så fick jag punktering... kl 23.00... ensam i stora skogen... Jag är inte mörkrädd eller något sånt men det finns liksom ingen att be om hjälp där... Som tur kom U lrika och hämtade mig och bilen fick stå kvar i skogen under natten. En av hennes vänner kom och förbarmade sig över bilen på morgonen, och det var tur för det visade sig att min domkraft var kaputt... Allt tar ju sån tid när det krånglar o jag var inte i Mora förrän kl 12 och sen skulle jag få tag på nytt däck, man kan ju inte åka på reservdäcket... Efter detta gjorde jag de ärenden som behövdes inför utställningen innan jag styrde ekipaget upp till Orsa Grönklitt.
Där var allt u full rulle, jag fick sätta mig direkt med att skriva alla papper och kolla över priser mm, allt var ju tvungen att vara klart redan på fredagen för lördagen skulle jag hem och skriva en tenta... Ja det blev inget mingel på fredagen utan jag fick lägga mig tidigt och gick upp kl halv 5 för en resa till Karlstad...
Som tur kändes det som tentan gick väldigt bra så jag är nöjd, nu är det bara att hoppas lärarna tycker det samma.
Åter till Grönklitt så var det en föreläsning av domaren och en av grundarna av Grönländarklubben (Svenska Polarhundklubben) Nils-Arne Törnlöv. Väldigt intressant och massor av gamla bilder och itnressanta historier belv det, vi hade efter detta en gemensam middag och allmänt mingel, inte fel... Jag avslutade kvällen dock tidigt eftersom jag var tvungen att gå upp i ottan och förbereda det sista inför utställningen.
Själva utställningen flöt väldigt smärtfritt och visst blev det krångel men jag tror att det mesta klaffade perfekt ändå. Inte så många märkte av att det blev fel ibland.
Trött och nöjd efter en intensiv helg åkte jag hem... TACK ALLA UNDERBARA MÄNNISKOR SOM GJORT DENNA HELG MÖJLIG!! HOPPAS VI SES NÄSTA ÅR IGEN!! NI HAR HJÄLPT TILL OCH GJORT EN ENORM INSATS!!
Det blev inte mkt sömn denna natten heller för det visar sig att Speja har börjat löpa och är så arg på Arve att hon ger sig på honom hela tiden. Vid halv 3 tiden har jag fortfarande inte somnat utan tar in henne... Äntligen lugnt...
Måndagen börjar bra, ända tills jag kommer till skolan, då ringer Fredrik och berättar att han och en kompis har krockat med mopeden och det har gått bra med dem,chockade med blåmärken och skrubbsår, men mopeden blev skrot och bilen blev rejält bucklad. Men det är klart att jag blev oxå blev chockad. Fredrik blev hemma från skolan för att jag skulle ha lite koll men det verkade ju inte som om han hade slgit i huvudet, trots att han hade flugit över motorhuven på bilen.
Tisdagen började ung lika bra, men inte lika allvarligt... När jag varit i skolan ca 1 timme fick jag sms av Fredrik han hade kände sig sjuk och ville gå hem. Ja, det är klart, om grabben inte känner sig bra ska han ju itne vara i skolan. Tur att han är såpass gammal att han klarar sig själv. Själv blev detta första natten på väldigt länge som jag fick sova ut, Fredrik sov i 14 timmar i sträck... Men så mår han väldigt mkt bättre nu oxå...
Idag ska jag plugga som bara den... Ha det gott :-D

Blogginlägg nr 100 !!

Ja då är detta nr 100 i ordningen så jag har faktiskt sparat det till att få skriva om lite positivt.
Igår var jag så trött när jag kom hem från skolan och hade verkligen ingen ork att göra något alls. Innerst inne visste jag att jag borde gå med hundarna, ut och springa, fixa tvätten, dammsuga, skura mm. Det slutade med att jag satt framför TVn och var så trött att jag bestämde med mig själv att jag fick lov att sova 30 minuter om jag stack ut i skogen hemma och sprang med hundarna. Jag somnade men blev strax väckt av en telefonförsäljare. I min irritation somnade jag inte om utan satte på mig löparkläderna o stack ut i skogen,ganska håglös men allteftersom vi tog oss längre och längre bort desto bättre kändes det.
Vi startade i värsting backen bakom huset, tog vägen till strax innan första parkeringen/vändplan, där tog vi höger på stigen och fortsatte den vägen/stigen tills vi kom ut på Rudskogsvägen. Jag följde den tillbaka till Åsen, sprang bakom Maskrosen, följde ängarna åt vänster till jag kom till Lundagård/Lundahöjd. En kort bit sprang jag genom bebyggelse, annars var det helt i skogen. Det var helt underbart och i morse när jag vaknade hade jag faktiskt lite träningsvärk. Min gissning är att detta blev omkring 7-8 km, så långt har ja inte sprungit på länge.
Idag ska jag försöka få lite saker gjorda, jag har lite "måste"n men vi får se hurr mycket som blir gjort.
Kram på er...

Lite om allt...

Ja då har jag varit på ännu en arbetshelg med SPHK. Denna gång skulle vi diskutera meriteringsregler för att få reglerna för Alaskan Malamute och Grönlandshundar lite mer lika.
Jag tog tåget dit och denna gång gick det faktiskt helt smärtfritt o Malin hämtade mig på tågstation i Ånge. När vi kom fram till Åke och Gunilla så stod bordet dukat med massa gott och vi fick et varsitt glas vin. Helt underbart. Bara detta gör att det är värt att resa i nästan 10 timmar för att jobba. Snart kom 2 till av de 5 som skulle delta i arbetet förutom Gunilla. Det blev en massa vin och massor med hundsnack första kvällen, väldigt trevligt o vääääldigt sent. Vi blev ganska ordentligt i gasen och ver nog inte i säng förrän vid 5... Men trevligt och kul var det! Tidigt på lördagen, vid 9 (trött som bara den, o lite bakfull...), blev det frukost vid dukat bord och när sista medlemmen anlänt vid 10 så började vi vårt arbete. Allt gick som på räls och vid 15-tiden så var vi, hör och häpna, klara och eftermiddagen droppade alla deltagare av och det var endast jag kvar. Jag drabbades av en stark hemlängtan, i vanlig ordning, och efter lite trassel lyckades jag boka om min biljett till natt-tåget i stället för söndag kl 13. Helt underbart, jag fick en sittvagn bara men den gick hela vägen till Örebro. Där hade jag en timmes paus så då passade jag på att äta lite frukost innan bussen gick till Karlstad.
Mycket härj och fläng men vad skönt att få komma hem!
Väl hemma blev det några timmars sömn och sen upp för att kolla på Rasmus match.
Idag var min första skoldag och vi startade med högsta växeln direkt med vetenskaps teori och en inlämningsuppgift. Gôtt! Nu ska det bli ordning i tillvaron igen...
Jag planerar just nu en massa inför Grönlandshundklubbens specialutställning med 50 anmälda hundar. Tur att jag har så enormt duktiga personer med mig, att jag inte är själv. Tacka allihop för ni ställer upp...
Nu ska jag iväg o hälsa på Rasmus som är på skolläger. Ses!