torsdag 28 februari 2013

Jag klarade halvvasan!!

Tänkte ge en kort resumé från halvvasan och hur den gick.
Vi åkte upp dagen innan till mina föräldrars stuga. Jag körde upp och hade bara sovit 3-4 timmar på dagen (hade jobbat natten innan) och var av förklarliga skäl rätt trött vid ankomst. (Tänker inte berätta att jag lyckades köra fast bilen i en snövall)
Vi hade bestämt att vi skulle valla skidorna på kvällen men ingen av oss orkade göra det utan jag lagade kvällsmat till oss allihop, vi åt sen var d sängen som gällde.
På morgonen så åt vi frukost, gjorde i ordning mackor att äta innan start och packade allt. Vallning av skidor slutade m att ingen av oss orkade glidvalla och två av oss la på stick-valla medan vi andra två var bekväma o nöjde oss med tejp.
Vi lyckades komma iväg i nästan planerad tid och vi var tvungna att vara vid bussen upp till starten innan kl 10 vilket vi hann.
På startplatsen så var jag så nervös att jag tillbringade största delen av min tid i toa-kön men vi lyckades infinna oss i tid för start alldeles lagom.
Ganska snart efter starten inser jag att jag är alldeles för varmt klädd, knölar av mig mössa o halsduk efter bara någon kilometer. Blev rätt snabbt avhängd av Linda och hennes bror men hans kompis var gullig nog att hålla mig sällskap (jag kände mig skitelak som sinkade honom så men enormt tacksam över sällskapet). Vi hade gjort upp att köra ihop till första vätskekontrollen men sen skulle Linda o jag fortsätta o grabbarna skulle köra ihop. Jag hamnade i en rätt lugn lunk första 7km, klarade de utan några större problem. Vi möttes som planerat och grabbarna drog iväg. Jag har varit sååå orolig att inte alls orka med Lindas tempo men fick in en bra trall och trots att hon många gånger låg en bit före så kom vi inte så långt ifrån varandra. Det mest underbara var att lagförts gånger fick energikickar och drog ifrån rätt rejält, fick stanna eller åka riktigt långsamt några minuter så Linda kom ikapp. Till hennes försvar så hade hon väldigt bakhala skidor medan jag hade hyfsat fäste. Jag var helt chockad över att jag orkade såpass bra som jag gjorde.
Sista vätskekontrollen vid Eldris var helt gudasänd! Inte att jag var i stort behov av vätska utan känslan av ha klarat 36km och fortfarande var rätt fräsch!! Går liksom inte beskriva hur det kändes. Ingen sträcka hade varit speciellt jobbig, ingen backe hade känts oöverstiglig utan vissa var lite jobbigare men alla var helt ok... Att sedan komma till Eldris och veta att det nästan bara är utför resten och att jag bara har nio km kvar var grym!! Snacka om lyckokänsla!
Jobbigast var ändå de sista 4 km, det började regna o allt glid försvann! Däremot så var det ju bara 4 km kvar, kroppen var relativt fräsch och jag hade bara lite ont under ena hälen samt lite molande mellan skuldrorna och i korsryggen, inte alls farligt. Trodde jag skulle ha väldigt ont i bl.a. axlar som jag haft jobbigt m under hösten/vintern.
När det var två km kvar så började Linda spurta men jag hade inte en chans att hänga på. Sista km så började jag bli lite yr så jag gjorde mitt bästa att bita ihop och hålla högsta möjliga fart!
Känslan när jag kom i mål och insåg att vi (jag) hade kört på 4,5 timme var helt obegriplig! Hur var d möjligt?! Euforisk lyckokänsla kan jag lova!!
Jag trodde Linda hade kört 5-10 min snabbare men d visade sig att hon hade kommit i mål en dryg minut innan mig.
Linda hade satt som mål att köra under 5 timmar (jag trodde jag skulle köra på 5,5-6 timmar) och vi klarade våra mål m råge!
Kan tillägga att Linda hade kört ca 10 mil skidor innan och jag ca 14 mil (Vasaloppet rekommenderar minst 20 mil innan). Rätt go prestation!!
Idag var det den vanliga "måndagsträningen" fast d är onsdag. Linda kunde ju inte ha den i måndags så hon flyttade den till idag. Jag trodde att jag skulle endast m pina kunna genomföra träningen idag men när jag vaknade i morse mådde jag riktigt bra! Förutom allmän ömhet och lite stelhet så var jag pigg och fräsch! En långpromenad m Mani satte riktig fart på mig och det enda jag till slut kände av är ljumskarna. Väl på träningen så kunde jag genomföra den med oförminskad energi, snarare lite mer energisk än annars då jag upptäckte hur fräsch o skön jag var i musklerna. Inte en tendens till träningsvärk eller stelhet (undantag ljumskarna).
Nu blir det att byta träningsfokus, cykling och löpning ett bra tag framöver, iaf så fort snön försvinner!! Tips på bra terränglöpskor mottages tacksamt!!



1 kommentar:

Unknown sa...

Kan tillägga att när jag kom i mål så kändes långa Vasaloppet inte som någon omöjlighet. Lite (mycket) mer skidträning så... :-)