Den här veckan har jag kommit över en tröskel. O vilken tröskel sen!! Ska försöka förklara vad jag menar...
De flesta runt mig tycker nog att jag tränar lite mycket och jag inser att det är svårt att förstå hur skönt det är att låta kroppen jobba, känna hur man kan pressa sig lite mer varenda gång.
Den här vecka har jag verkligen gjort mitt bästa för att pressa mig lite xtra, verkligen jobba mitt max och inte på något vis fuska. Trodde efter flera av träningarna att nu kommer jag få den grymmaste av träningsvärk...men icke! Det uteblev, det enda som hände var att jag blev lite öm i musklerna som man blir efter att man gjort en rejäl ansträngning. Detta tolkar jag som att jag blir bättre och får mkt bättre muskelstyrka, återhämtning och kondition. Vid flera pass kände jag mig muskeltrött o seg innan jag började träna, det tog verkligen emot innan jag kom igång men det vände verkligen fort. Innan jag hade värmt upp klart så känner jag att energin kommit tillbaka, all seghet och muskeltrötthet var som bortblåst! Flera av veckans pass var verkligen sk 100% pass, alltså att jag kände att allt verkligen funkade och har ökat rejält i vikter på många av övningarna.
Maten har oxå fungerat rätt ok, har lyckats äta rätt o nästan så ofta som jag behöver. Det är skönt när det mesta flyter på även om mitt liv emellanåt är i kaos. Men hur roligt vore livet om inget händer? O om bara bra saker händer så tror jag inte att man uppskattar det lika mycket som när man har det jobbigt en tid o det avlöses av en glädjande o uppskattad händelse. Då värderar man allt så mkt högre!
Idag har jag haft ett rejält sug efter att strunta i städning o andra "måsten" och sticka iväg och träna men lyckades hålla mig och hamnade *rekord* en hel timme i soffan framför tvn *duktiga jag*.
Sedan en tid tillbaka följer jag lite tränings- och fitnessbloggar. Jag beundrar verkligen människor som fixar att lägga upp så mycket fina kort på sig själva, före och under träning, innan de blev tränade och snapshots från dagen. Ibland tycker jag att så bedrövlig o otränad är väl inte jag? Jag borde väl lätt plats bland en del av dessa bilder? Men när det väl kommer till att publicera bilder på mig själv så skäms jag och fixar iinte alls att lägga ut några. Jag har kontinuerligt tagit bilder på mig själv för att kunna jämföra min utveckling men än så länge tänker jag behålla alla för mig själv, kanske en dag vågar jag visa, kanske inte...
De flesta runt mig tycker nog att jag tränar lite mycket och jag inser att det är svårt att förstå hur skönt det är att låta kroppen jobba, känna hur man kan pressa sig lite mer varenda gång.
Den här vecka har jag verkligen gjort mitt bästa för att pressa mig lite xtra, verkligen jobba mitt max och inte på något vis fuska. Trodde efter flera av träningarna att nu kommer jag få den grymmaste av träningsvärk...men icke! Det uteblev, det enda som hände var att jag blev lite öm i musklerna som man blir efter att man gjort en rejäl ansträngning. Detta tolkar jag som att jag blir bättre och får mkt bättre muskelstyrka, återhämtning och kondition. Vid flera pass kände jag mig muskeltrött o seg innan jag började träna, det tog verkligen emot innan jag kom igång men det vände verkligen fort. Innan jag hade värmt upp klart så känner jag att energin kommit tillbaka, all seghet och muskeltrötthet var som bortblåst! Flera av veckans pass var verkligen sk 100% pass, alltså att jag kände att allt verkligen funkade och har ökat rejält i vikter på många av övningarna.
Maten har oxå fungerat rätt ok, har lyckats äta rätt o nästan så ofta som jag behöver. Det är skönt när det mesta flyter på även om mitt liv emellanåt är i kaos. Men hur roligt vore livet om inget händer? O om bara bra saker händer så tror jag inte att man uppskattar det lika mycket som när man har det jobbigt en tid o det avlöses av en glädjande o uppskattad händelse. Då värderar man allt så mkt högre!
Idag har jag haft ett rejält sug efter att strunta i städning o andra "måsten" och sticka iväg och träna men lyckades hålla mig och hamnade *rekord* en hel timme i soffan framför tvn *duktiga jag*.
Sedan en tid tillbaka följer jag lite tränings- och fitnessbloggar. Jag beundrar verkligen människor som fixar att lägga upp så mycket fina kort på sig själva, före och under träning, innan de blev tränade och snapshots från dagen. Ibland tycker jag att så bedrövlig o otränad är väl inte jag? Jag borde väl lätt plats bland en del av dessa bilder? Men när det väl kommer till att publicera bilder på mig själv så skäms jag och fixar iinte alls att lägga ut några. Jag har kontinuerligt tagit bilder på mig själv för att kunna jämföra min utveckling men än så länge tänker jag behålla alla för mig själv, kanske en dag vågar jag visa, kanske inte...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar