Jag läste en blogg...

Jag läste Ulrica Öhmans blogg och fick mig en funderare, för visst är det så att man blir nästan dagligen ifrågasatt varför man ska ha så många hundar?? Jag vill berätta hur det började för mig. Jag fick en samojed av mina föräldrar som trodde de kunde få mig att sluta tjata om hund när jag var 6 år gammal. Pappa valde rasen eftersom han ville ha en hund som tålde att vara med på fjället och allmänt ute i naturen och när han tränade. På de tiden tränande min pappa en väldig massa. Samojeden var tålig, kunde ligga ute, var barnvänlig och var så där söt så Sofia, 6 år, skulle bi alldeles bedårad. Sen började planeringen, under hela min uppväxt har jag sagt att jag ska ha 100 hundar. Jagskulle köra slädhundspann, trots alla skidturer tolkande efter Misja som bar ut i skogen, bort från spåret fter något djur som gått över spåret tidigare. Hon ville inte alls lyssna på mig men de få gånger hon gjorde det var bättre än allt annat och drömmarna spann vidare och jag förlät hennes bus. Misja dog när jag var 15 och av förklarliga skäl så blev det inte någon ny hund då. Jag träffade Mats när jag var 17 och gjorde klart direkt att om han inte gillade djur var det ingen ide. Vi fick Fredrik -95 och började parat om hund gaska direkt då, för då kändes det som det faktiskt skulle fungera med en hund i våra liv. Dallas hette han, en blandras golden/flat, kom samma sommar som omplacering.
Snart inså jag att det faktiskt var samojed jag ville ha, Dallas var alldeles för vek för min smak...
Jag kollade annonser och fick till slut napp hos en uppfödare som kunde tänka sig låta mig ha en hund på foder från dem, Bjerka kom till oss... Det var då Mats kom på vad det här med drag var...
Vi hälsa på hos Leila och Janne, Sun Master's kennel, och deras grabbar. Jocke, den äldsta av grabbarna tog med mig på en tur med deras hundar och han fick åka med och blev såld direkt!
Vi åkte hem och han smorde alla planer om massa hundar och alla spann han ville ha osv.

Ja så startade vi... Efter vägen har det blivit en massa hundar och en massa krångel. Jag har blivit mer säker på att detta är livet och Mats tröttnade en del på det. Hundarna är kvar och tanken är nog att ha 3 samojeder hemma, några ute på foder, och 4 grönlandshundar (berätta inte för mamma och pappa). Då har jag ett rent spann av varje som jag kan köra men trolige kommer jag endast begränsat köra dem var för sig eftersom jag är ute efter kraften och intensiteten som jag får när jag kör dem tillsammans.
Annars tycker jag precis som Ulrica...
Kolla in henne blogg om ni inte redan gjort det. Kanske fyller jag i mellanrummet om vad som har hänt allteftersom...