Ett jobbigt beslut är taget...

Jag har under en längre tid brottats m mina tankar kring hundarna, min kennel och allt kring det. Ska försöka förklara vad jag menar och mina tankar kring alltihop. 

Jag har fött upp samojed sedan -97/98 och grönlandshund sen -02 (tror jag). Numera har jag inga grönlandshundar och har sedan några år inte heller några samojedtikar hemma heller. 

Jag har ju under några år varit enormt aktiv i rasklubbarna och även tävlat ganska frekvent, drag och utställning. 

Sista åren har energin och motivationen helt saknats. Allt kring rasklubbarna och tävlandet känns som en enorm last och inte alls som en kul utmaning som det alltid gjort tidigare. 

Jag tränar hundarna och gör massor roliga saker med dem men helt på mina, för dagen, villkor. Precis så mkt som jag har lust till och helt utan mål. 

Jag har haft fodertikar hos Gunilla och Ulf, tagit två kullar på Semlan och tanken var att ta två kullar på hennes dotter Skorpan. Det här har känts som en stor stress och "måste"-moment då jag gärna vill att kenneln ska fortsätta och jag ska föda upp lika bra och trevliga hundar som hittills. 

Beslutet jag har tagit är att jag inte ska ta någon kull inom en överskådlig framtid och Skorpan har nu gått till fodervärdarna ägo. Jag är oerhört lättad och stressen lver framtiden har lättat enormt. 

För att ni ska förstå hur stressad jag varit kring det här så kan jag berätta att jag tom övervägt helt sluta med samojed (som jag haft i hela mitt liv) och istället skaffa mig en lugnare och mindre krävande hundras. Helt galet då jag verkligen älskar samojeden och dess  allsidighet...

Jag önskar att energin och motivationen för tävla det kommer tillbaka men det måste få ta den tid det kräva för annars blir det inget bra. 

Jag hoppas alla har förståelse för mitt val och har tålamod med mig. För jag vill ju inte sluta upp med hunderiet helt, bara få återhämta mig lite...