Att bara få ta en paus...

Har varit lite stressad under gårdagen... 

Hade en del att göra på morgonen så jag kom inte i säng förrän vid 9.30 efter nattjobb och då var jag så uppe i varv att jag inte somnade på en gång. Hade tänkt att inte sova så länge så jag skulle hinna städa lite men orkade inte upp förrän vid 16. Då skulle jag ut m hundarna så de fick en ordentlig promenad. 

Åkte upp till sisu, hade tänkt gå 2 km och om allt kändes bra så tänkte jag springa 2 km... Blev inte riktigt så kan jag säga. 

Jag mådde så bra och det var så skönt ute med hundarna så jag sprang 4,5km, höll bra tempo för att vara mig. Jag blev svettig och varm men absolut inte trött utan mycket uppfriskad. Insåg ensam där ute i skogen vad lycklig jag är trots att jag ibland har det lite kämpigt. Vad skönt det är och bara få ta en paus från vardagen tillsammans med hundarna, må såpass bra att jag orkar springa utan problem och kan vara ute med hundarna och de mår så mycket bättre. När jag är ute med dem så rensar jag hjärnan på jobbiga tankar, bekymmer och krav. Är bara här och nu... Det blir bara skönare och skönare för varje gång vi är ute, oavsett tempo. 

Väl hemma blev det akut matlagning och dusch nästan samtidigt innan jag kastade mig iväg till jobbet för ännu ett möte innan arbetspasset började. 

Sitter nu mitt i natten och längtar så tills ikväll...för att få komma ut med hundarna igen, längtar efter att få springa, inte ha någon tid att passa och bara vara jag med hundarna, tyst och mörkt, stilla...