Ansvar? Nä varför det?

Att ge ungarna ansvar vore ju en självklarhet tycker man ju, alla ungar borde lära sig ansvar men vad är lämpligt att ta ansvar för? Att klara av skola? Att fixa mellanmål när man kommer hem från skolan? Att stänga dörren efter sig när man går in och ut ur huset? Att inte släppa ut djuren som finns i hemmet? Att om man ställer till det för sig så får man göra rätt för sig? Att klara av att ta hand om sina saker? Att klara planera packning när man åker bort? Att kunna åka bort med vänner och sköta sig trots att inga vuxna är med på resan men finns ansvariga vuxna på plats? Vart går gränsen? Vad ska de klara och vid vilken ålder? Min 15-åring (snart 16) tycker att han kan ta ansvar för sig själv och tycker han ska kunna bo själv när han vill gå i skola i Gävle men han kan inte diska, stoppa in i diskmaskinen, ta bort sina smutskläder från rummet, han tycker att när han städar sitt rum så kan han bara slänga ut allt utanför sitt rum. Ja allt det här är ju tonårs grejer, sånt blir oftast bättre när de inte bor hemma... Det som skrämmer mig är när han ställer upp sitt fönster så Mani smiter ut där och tycker att han inte behöver leta efter honom. Det är inte hans ansvar! Hur kan det inte vara hans ansvar?! Rasmus tycker dessutom att om han står på farstutrappan och ropar på honom ska räcka, att cykla ut och leta är fruktansvärda krav från min sida. Jag är den mest vidrigaste mamma som finns!! Dessutom tycker min mamma att han har helt rätt. Hon tycker dessutom att jag borde åka från mitt jobb, för att hjälpa Rasmus leta efter Mani för han ska ju inte behöva leta efter min hund, hon (och min pappa) anser att Rasmus ska verkligen inte behöva ta ett så stort ansvar! Jag kan berätta att jag är ansvarig för en massa saker på mitt jobb, jag är medicinskt ansvarig sjuksköterska, det finns ingen som lite snabbt kan hoppa in för mig några timmar mitt i natten. Många gånger är jag dessutom ensam sjuksköterska! Om jag åker hem för att min nästan vuxna son inte orkar leta efter min hund som tillhör VÅR familj så kommer jag definitivt få sparken. Men det är lugnt, min mamma erbjuder sig betala för det jag förlorar om jag åker hem.

TACK SNÄLLA MAMMA! Tack för att du är villig att betala min sjuksköterskelön en lång tid framöver medan jag letar ett likvärdigt jobb!! Tack för att allt!! Underbart att du vill ställa upp på detta! (Tänk inte på att du jobbar deltid i kommun som vårdare)

Underbart att ha så förstående föräldrar som backar upp mig som förälder, som inte gör sitt bästa att hela tiden underminera mina beslut som förälder!

Jag älskar mitt liv i natt, jag älskar att jag gör så gott jobb som förälder! Jag älskar att jag verkligen kan lära mina barn vad som är viktigt här i livet (att värdera liv och säkerhet för andra, är det verkligen så viktigt? Ett djur? Tillhör det familjen?) utan att bli i ifrågasatt...underminerad. 

"Hej, det är jag som är Sofia."

Det här är Mani, inte en del av vår familj! Tillhör bara mig. Ingen annan i familjen ska behöva ta det minsta ansvar för honom.

Det här är Rasmus. Han är faktiskt bara femton år.