Jag fick sällskap av Marie Lillé på Amkida's kennel som följde med upp för att delta i klubbens årsmöte och meritera sina samojeder på b-testet. Det är inte lite impad jag blir när hon först reser med tåg från Ronneby till Karlstad, ca 50 mil. Hon startade sin resa kl 22 på tisdagskvällen och var i Karlstad kl 09.30 på onsdagen. Jag hade ju inte riktigt packat kalrt så jag hämtade henne och åkte hem igen för att plocka ihop det sista. Vi kom iväg vid halv 12...
Resan blev jobbig upp med en hel del snöande och snörök från mötade lastbilar som bildade en vägg så man inte såg något på lång tid, det gällde att hinna sakta farten innan så vi inte riskerade att köra av vägen eller in i en annan bil. Otäckt.
Vi skulle sova första natten hos Lasse och var framme hos honom vid 19.30-20.00 trötta, stela och fulla av förväntan.
Under resan berättade Mia att hon bara har kört släde några få gånger förut, 3 gånger tydligen, och nu skulle hon verkligen köra 6-spann med 3 okända hundar (mina) och sina medhavda 3. Och 3 mil!! 2 dagar på varandra. Det kan man kalla tuff brud.
På torsdagen var vi tvungna att testa om hundarna över huvudtaget fungerade att köra. Mia körde de 6 som hon skulle meritera och jag körde Sol, Arve och Speja. För mig krånglade hundarna en del men till slut gick de åt det håll jag ville, det blev kanske totalt 10 km för mig och eftersom allt fungerade för Mia blev det hela 13 km banan för hennes del...
Natten till fredagen blev det kallt, riktigt kallt. Vi hade -33 grader! Hundarna frös trots detta inte men de tykte snön var kall, de lyfte en fot i taget på fredag fm, vi var tvungna att skjuta upp tävlingen/meriteringen till 12.00. Då var det kring -23-24 grader och lite mer humant att vara ute o röra på sig.
Mina hundar krågnlade med allt, jag har aldrig haft så mkt trassel förut. De stanade och ville leka med mig eller varandra, de förstod inte varför de skulle gå före släden, de snurrade runt varandra och bara strulade. Långsamt, långsamt gick det framåt, inte förrän när vi kom in i skogen den sista milen började hundarna jobba. Det var bitvis helt hopplöst. Inte kan man tro att hundarna normalt sliter som djur o aldrig strular. Vissa bitar funderade jag på om jag skulle sätta dem allihop i släden o dra hela ekipaget själv tillbaka till mål.
Lördagens meritering, det var ju inte meriteringstillfälle för mig (mina hundar gick långsammast av alla, eller iaf då de inte ens gick framåt sedan fick de för sig att nu kan vi springa, innan sista 3-4 km trodde jag hundarna var helt förstörda men då helt plötsligt börjar de tokgaloppera!!) så lördagen bestämde jag mig för att bara komma runt o hundarna ska ha den erfarenheten att ha gått så pass långt utan bra ledarhund. Och ja, vad ska jag säga. Runt kom vi men... Det gick lite bättre dag två men hur?? Jo med hjälp av Mias spann som iaf jobbade väldigt bra framåt, de hade stora problem med is i tassarna o Geisha som inte gillade att hon inte gick i det spannet som matte körde, hon kämpade bakåt hela tiden...
Ja, ja. Bara att inse, mina hundar suger just nu! Eller kanske kan det vara så att jag har tränat dem helt fel... Ja man lär sig, nu vet jag hur jag ska köra när jag kommer hem o fram till polardistans. Bara att hoppas det ger mer än så jag har tränat hittills.
Hela träffen var helt underbar med alla trevliga människor som var där. Jag hoppas det blir lika trevligt nästa år!
Igår åkte vi trötta hem, det var inte utan ett visst vemod. Men hemma kom det iaf 1,5 dm snö inatt. Lite tröst...
Idag startade den nya terminen på skolan med en heldag, o jag som var så fruktansvärt trött... Ja det var bara o bita ihop. Hundarna var så trötta o nöjda när vi kom hem o har bara legat o sovit hela dagen.
Nej, nu måste jag sova...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar