Jag fann meningen med livet...

Efter en underbar VIT jul så stack jag igår ut med hundarna som på sista tiden inte alls fått den aktivering de borde ha fått men igår tog jag mig verkligen i kragen. Hemma har det alltså kommit nästan 3 dm snö så jag var ju så sugen att åka ut med släden. Det är inte alls i närheten så roligt att köra cykel/vagn som det är att köra släde...
Jag åkte upp till Jonsbyn och Håkan och Christina för att köra där. De har mkt mer oplogade vägar och oftast mkt mer snö än hemma trots att det bara är 3,5 mil emellan.
När jag kom upp så visade sig att de hade bara fått en dryg dm men ju närmare jag kom Horrsjön desto mer snö blev det. Jag hade bara 4 hundar, Sol fick inte följa med pga höglöp, men de fick bekänna färg och jobba ordentligt. Vi var ute i lite drygt 2 timmar och vi körde nog 21 km ospårat. Ingen av hundarna har gått längre än 12 km innan och de är knappast i bra kondition men alla jobbade verkligen bra hela tiden, t.o.m. Tyke som ALDRIG har jobbat så länge/långt. Han var dessutom den som jobbade jämnast och mest koncentrerat och gav inte upp eller slackade med linan. Jag är så stolt över honom och det bådar verkligen gott för framtiden för honom... Nu kanske ni tycker jag var hård mot hundarna som körde så långt när de inte är tränade för det?? Jag drev aldrig på hundarna och stannade när de inte verkade motiverade eller trötta, jag tänkte att de fick ta den tiden de behöver och den sista kilometern så galopperade de... De visade inte alls på trötthet men verkade mer nöjda över tillvaron än innan.
Jag fick iaf en uppenbarelse när jag var där ute i ödemarken. Jag fann meningen med livet, det borde ju vara så här året om, snö, hundkörning och allmän tillfredsställelse över livet. Det är inte ofta det känns så där så när den känslan kom där ute med hundarna så ville jag verkligen inte tillbaks till bilen, jag bannade mig själv över att jag inte förberett hundarna bättre så de orkade några timmar till men till slut får man inse att man måste åter till verkligheten...
I morgon bär det av igen och jag får återigen uppleva den ultimata känslan av tillfredställelse och glädje med mina hundar. Alla som inte har samma intresse kommer totalt idiotförklara mig, igen och återigen...