tisdag 20 augusti 2013

Det känns lite konstigt men ...

Det känns lite konstigt men inte alls så illa som jag trott. Alltså, att Rasmus flyttat till Gävle för att gå gymnasiet där...
Tomt hemma, javisst! Men Fredrik bor ju teknisk sett kvar hemma (han är aldrig hemma utan nästan alltid hos sin tjej i stan) och Rasmus kommer ju hem på lov osv. Första månaden han är i Gävle så kommer han hem två helger och jag åker dit för att hjälpa honom att flytta dit han ska bo mer permanent. 
Igår städade jag ur hans rum...guuud så tomt det är utan alla hans grejer och kläder! Nu är det rent iaf, möblerna är ju kvar och en hel del andra saker men kläder, hockeysaker o dator/tv-spel är ju med... 
Hade en bra dag igår trots allt, städade o grejade hemma, tränade (var en riktigt bra träning!) och innan jobbet så var vi till Peter bror för att fira Peter son, Adam, och Peter bror Andreas som fyller år. Var inte alls taggad för jobb men nu är snart natten över o jag är ledig ett par nätter igen...
Natten på jobbet har varit långsam, inte så mkt patienter eller samtal...vilket leder till mycket tankar på allt. 
Vart är livet på väg? Vad händer nu? Hur kommer det gå för Rasmus? Kommer jag verkligen fixa det här ekonomiskt? 
Känner mig ensam och övergiven just nu, har aldrig bott helt ensam förut. Vet att jag kommer klara det, är starkare och stabilare än någonsin men vet ju inte hur det är/kommer bli? Allt är liksom konstigt just nu (alla tankar och funderingar kommer troligast av att jag är trött o sliten så ta det här m en nypa salt), känns som om det är så svårt att ha framtidsvisioner, tänka mig vad jag kan förvänta mig av det som finns framför mig. Vågar inte hoppas på saker för jag riskerar bli besviken, vågar inte alls planera något ifall mina önskningar och drömmar kommer brutalt krossas. Just nu är det liksom bättre att bida tiden, följa med strömmen och se vad som händer. Är rädd, rädd att förlora, rädd att jag hoppas på saker som är helt orimligt att hoppas på så då kväver jag det istället...ja jag vet att man inte ska göra så men när man inte vet och känner sig ensam mitt i allt, människor i min omgivning lever sina liv, har egna drömmar, mål och visioner...ja då är det faktiskt inte så lätt. Ibl önskar jag att jag bara kunde släppa på spärren, våga drömma mig bort, berätta om mina innersta drömmar o förhoppningar, leva ut utan att vara rädd...
Nej samlat o kontrollerat ska jag åka hem från jobbet, rasta hundar, fixa m tvätten, disken o dammsuga av lite snabbt sen i säng. Få se hur mycket sömn det blir idag, sov 10 timmar igår! Är fruktansvärt trött idag oxå så jag hoppas jag lyckas somna och verkligen få sova ordentligt...
Hoppas ni får en underbar dag, snaaart får jag åka hem!!

2 kommentarer:

Peter sa...

Hoppas att du får en bra dag! Många tankar som dyker upp. Ta en dag i taget och du ska se att allt löser sig :-)

Anonym sa...

Om man aldrig vågar drömma och simma mot sina mål, utan bara flyter mot strömmen, så kommer du med säkerhet aldrig att komma dit du egentligen önskar. Om du simmar och det inte går, så blir du besviken ett tag, men siktar in på ett nytt mål och simmar dit istället. Glädjen i att ha saker att drömma om och jobba mot, är så sjukt mycket större än besvikelsen om de inte skulle gå in. Det är ditt val. Antingen ett liv av besvikelser och återhållen glädje, eller ett liv med en del framgångar och några motgångar. Antingen leva livet eller gömma dig för skuggorna. /Mia